685 Mallet-Mallinckrodt 636 sore. M. skref en mängd arbeten i indisk historia, bland hvilka märkas History of the french in India (1868), History of the indian mutiny (6 bd, 1878-80; påbörjad af sir John Kaye), The decisive battles of India (1883; 3:e uppl. 1888) samt biografier öfver Wellesley (1889), Akbar (1890), Dupleix (s. å.) och Warren Hastings (1894). Hans stil är liffull; den starkt personliga uppfattningen gör honom stundom partisk. V. S-g. Mallet [-lä'tt], Fredrik, astronom, matematiker, universitetslärare, f. 28 febr. (g. st.) 1728 i Stockholm, d. 27 juni (n. st.) 1797 i Uppsala, blef astronomie observatör vid Uppsala universitet 1757 och professor i matematik där 1773. Han utförde en del astronomiska och meteorologiska observationer (bl. a. öfver Venus-passagerna 1761 och 1769), publicerade i Yet. akad:s Handlingar, i Vet. soc:s i Uppsala "Nova acta" och i Londonakadis "Phi-losophical transactions'' en stor mängd afhandlingar af astronomiskt, matematiskt och fysikaliskt innehåll samt utgaf därjämte åtskilliga akademiska afhandlingar. M. författade den ma-tematisk-astronomiska delen af det på föranstaltande af Kosmografiska sällskapet i Uppsala genom Torbern Bergman (se denne) utg. verket Fysisk beskrifning öfver jordklotet. Han hade äfven öfverinseendet öfver utarbetandet af de af nämnda sällskap utgifna himmelsgloberna, som, för sin tid förträffliga, vunno stor spridning äfven i utlandet. M. var led. af Vet. akad. (1759). B-d. Mallet [-lä], Paul Henri, schweizisk historiker, f. 20 aug. 1730 i Geneve, d. där 8 febr. 1807, blef 1752 professor i fransk litteratur i Köpenhamn och därefter lärare för kronprinsen (sedermera konung Kristian VII). Af hälsoskäl måste han 1762 återvända till Geneve, hvarest han blef professor i historia. 1753 -58 deltog M. i utgif-vandet af en fransk månadsskrift, "Mercu-re danois", i hvilken han meddelade utlandet underrättelser om danska förhållanden. Han gjorde äfven det första försöket till en ordnad framställning af Nordens tillstånd under forntiden och af den nordiska gudaläran genom. Introduction å Vliis-toire de Dannemarc (1755; utg. i en engelsk bearbetning, "Northern antiquities", 1770) och Monuments de la mythologie et de la poésie des celtes et particuliérement des andens scandinaves (1756) samt skref en omfattande Histoire de Dannemarc (3 bd, 1758-77; öfv. på ty. 1766-79), hvil- ken behandlade tiden till enväldets införande (1660). Om M:s stora betydelse för uppfattningen af Norden se G. Castrén, "Norden i den franska litteraturen" (1910), och A. Blanck, "Den nordiska renässansen" (1911). E. Ebg.* Mallet [mä'lit], Robert, engelsk geolog, f. 1810, d. 1881, fick både akademisk och ingenjörsuppfostran samt byggde fyrar och andra viktiga byggnadsverk. Sitt rykte vann han förnämligast genom sina banbrytande undersökningar ang. jordbäfningar. Bland hans arbeten må nämnas Earthquake catalogue (1858) och Volcanic energy (i "Royal society's transactions", 1874). Mallet du Pan [-lä dy pä'], Jacques, fransk publicist, f. 1749 nära Geneve, d. 1800 i Richmond, fick 1772 genom Voltaire en professur i Kassel, kastade sig snart in i tidskriftsföretag och utgaf i Paris 1784-92 (sedan 1788 som bihang till "Mercure de France") "Journal historique et politique", hvilken under revolutionen förfäktade det konstitutionella konungadömets intressen. Våren 1792 for M. till Tyskland med uppdrag att söka förmå tyska furstar till en intervention för att rädda Ludvig XVI. Därefter vistades han växelvis i Geneve, Bruxelles, Basel samt London, där han 1798 uppsatte "Mercure britannique". M. var anhängare af den engelska författningen. Grundlighet och energisk stil utmärka hans skrifter, bland hvilka den intressantaste är Mémoires et correspondance pour servir å Vhistoire de la revolution francaise (utg. i 2 bd 1851 af A. Sayous). Se arbeten om M. af Vallette (1894), Descostes (1897) och B. Mallet (1902). Mallet-lokomotiv [mala-]. Se Lokomotiv, sp. 1018-19. Malleus, lat., hammare; anat., ett af hörbenen (se Hörselorgan, sp. 288); veter. Se Rots. - M. in haeresin Lutherana m. Se Fa-ber, J o h., sp. 1213. - M. m a l e f i ca r u m. ! Se H ä x e r i p r o c e sse r, sp. 195. - M. m o-nachörum. Se Cromwell 1. - Om b a-c i 11 u s m a'l le i se B a k t e r i o l o g i, sp. 727. Malleville [malvi;j], Claude de, fransk skald, f. 1597, d. 1647, tillhörde den krets, som samlades i Hotel de Rambouillet, och den första uppsättningen ledamöter i Franska akad. M. skref elegier, rondåer, sonetter (bl. a. den berömda La belle matineuse) m. m. under inverkan af Malherbe. Mallicolo (Mallicollo, Ma le ku l a), den näst största ön i Nya Hebridernas ögrupp i Mela-nesien, 2,268 kvkm. (enl. andra 2,539), 8-10 tusen inv. Den är bergig (ända till 1,196 m. hög) och har i s. ö. en ypperlig hamn. Wbg. Mallinckrodt, Hermann von, tysk politiker, f. 1821 i Minden, d. 1874 i Berlin, blef 1849 regeringsassessor i preussisk tjänst och var 1860- 72 regeringsråd. Han tillhörde 1852-63 samt från 1868 till sin död preussiska landtdagens deputeradekammare och 1867-70 Nordtyska förbundets, därefter till sin död Tyska rikets riksdag. I den sistnämnda fick han som varm katolik, akt-ningsbjudande personlighet och framstående parlamentarisk förmåga ledningen af det ultramontana "centrumpartiet" vid sidan af A. och P. Reichen-sperger samt - sedan 1872 - Windthorst. Han åtnjöt bland alla partier stort personligt anseende, och hans plötsliga död, midt under det kultur-