arbete därpå. I allmänhet är det för de följande operationerna nyttigare, ju mer man genom skrädningen kan "anrika" malmen; men å andra sidan är det tydligt, att vid anrikningen, den må ske för hand eller med maskin, en del af den finare fördelade malmen följer med gråberget och sålunda måste dels härigenom, dels genom arbetskostnaden en gräns sättas för anrikningen. Se vidare Anrikning, Guld, Järnmalmer, Koppar och Kopparmalmer samt de särskilda metallernas hufvudartiklar. - Omständigheter, som inverka på en malmförekomsts brytvärdighet, äro äfven förekomstens beskaffenhet ur grufteknisk synpunkt, dess geografiska läge, särskildt med hänsyn till befintliga eller för dess bearbetande nödvändiga kommunikationsleder och transportförhållandena i allmänhet på platsen. Vederbörande metalls prisläge på världsmarknaden är af stor betydelse. Förändringar härutinnan, framkallade af växlingar i tillgång och efterfrågan, kunna vara afgörande för en grufvas upptagande eller nedläggande. Tekniska förbättringar, hvarigenom fattiga, mindervärdiga malmer kunnat utnyttjas med fördel, ha haft afgörande inflytande på förut förbisedda malmförekomsters uppskattning, och upptäckten af rikare, mera gifvande malmer har å andra sidan ej sällan medfört, att äldre fyndigheter öfvergifvits, sedan brytningen ej längre lönade sig. - I dagligt tal användes förr benämningen "malm" på en metalllegering, bestående af koppar, zink, bly och litet tenn, hvaraf hvarjehanda husgeråd, såsom grytor, mortlar, ljusstakar o. s. v. götos. - Om s. k. klockmetall se d. o. 1. Ilj.Sj.* 2. C. A. D.* Malm [mã'm], eng., geol. Se Jurasystemet, sp. 304. Malm, sand, sandfält, skogbevuxen större sandmark, t. ex. Erstaviksmalmen, Stigtomtamalmen. Ordet har ingått i flera svenska ortnamn, t. ex. Malmö (af Malmhauge, Malmöghe, Malmey) och Malmköping, och användes i äldre tid om sandhöjderna n. och s. om den egentliga stadsholmen i Stockholm, "norra" och "södra" malmen, hvarigenom det fått bibetydelse af förstad l. yttre stadsdel och ingått i de yngre, ehuru mindre korrekta benämningarna Östermalm och (sällan brukade) Västermalm. Bruket att på "malmarna" n. och s. om Stockholm ha landthus, badstugor och trädgårdstäppor är ganska gammalt. I äldre, mera oroliga tider voro dessa byggnader af mera tillfällig art, men redan under förra hälften af 1600-talet började stormännen åt sig uppföra praktfulla s. k. malmgårdar, hvilka erhöllo typen af herrgårdar på landet och erbjödo den bekvämlighet och det utrymme, som de mäktiga adelsfamiljerna vant sig vid i sina slott och som endast stodo ett fåtal till buds i den på större tomter mycket vanlottade staden inom broarna. I äldre handlingar användes benämningen "trädgårdar", från 1600-talets midt möter namnet malmgård. Det blef snart en modesak att ega sådana malmgårdar, och därvid föredrogs norra malmen. Men äfven på södra malmen funnos många trädgårdstomter; en bland de första mera storartade anläggningarna där blef det palats med tillhörande trädgård, terrasser och springbrunnar, som Jakob De la Gardies änkegrefvinna Ebba Brahe uppförde mot slutet af 1650-talet i det nuv. kvarteret Schönborg (se fig.). En liten återstod af Hårlemans malmgård på Norrmalm är Centralbadets trädgård vid Drottninggatan. Wbg.

Ebba Brahes palats (malmgård) på Södermalm i Stockholm, i senare delen af 1600-talet, efter Sueciæ-verket. (Det pilasterprydda huset midtför står ännu kvar å gården till Schönborgska huset, Götgatan 16.)

Malm, Stora. Se Stora Malm. Malm, Lars Johan. Se Ehrenmalm. Malm, Karl Vilhelm, krigare, en af de i "Fänrik Ståls sägner" besjungne hjältarna, f. 14 aug. 1772 å Julkula i Kuopio socken, d. 18 aug. 1826, ingick 1782 som frivillig vid Savolaks' jägarregemente, deltog, ännu ej 17 år gammal, i slaget vid Parkkumäki samt blef fänrik 1789 och kapten 1804. Under reträtten i början af 1808-09 års krig tog M. ärofullt del i fäktningen vid Jynkkä 15 mars 1808. Sedermera förenades hans kompani med Sandels' brigad, och M. erhöll, då Sandels efter segern vid Pulkkila begynte rycka mot s., i uppdrag att leda förtrupperna. Därmed begynte den ärorikaste epoken af hans lif. Sedan han bemäktigat sig en betydande fientlig transport, tillfångatog han 9 maj s. å. en truppstyrka vid Idensalmi, utan att själf förlora en enda man, och tågade sedan rakt mot Kuopio. Några mil från staden möttes han af en brokig skara oregelbundet väpnade allmogemän, hvilka slöto sig till honom och organiserades så godt sig göra lät. 12 maj angreps Kuopio, hvarvid efter fyra timmars strid en fullständig seger vanns. Större delen af den fientliga styrkan tillfångatogs, och betydliga förråd föllo i M:s händer. Sedermera bedref han jämte sin vän J. Z. Duncker med stor raskhet det lilla kriget i Savolaks, därvid fortfarande verksamt understödd af allmogen, hvars förtroende han i hög grad vunnit. Han ryckte bl. a. fram nära till S:t Michels kyrkoby. Mot slutet af juli erhöll han befallning att afgå till Karelen för att därifrån förjaga de ryska trupperna. Äfven