Skanör och Falsterbo. 1336 hade den begynt att
omges af grafvar, hvartill under kon. Eriks tid
lades på 1430-talet en strandmur och en kungsgård,
soni blef första början till k. slottet. Sedan
M. 1443 blifvit Danmarks enda myntort, där rikets
mynt slogos t. o. m. 1525, och myntmästaren bosatt
sig där, kallades slottet ock Myntergården. 1437
fick staden af konung Erik ett heraldiskt vapen
(se fig. å sp. 667), två krönta röda griphufvud,
hämtade ur konungens eget vapen. 1517--19 förstärktes
befästningarna mot landsidan, och mot s. uppkastades
af den genom utgräfning och fördjupning af morasen
vunna jorden en vall, som i ö. och v. förenades med
strandmuren. Utanför denna låg "byens förstrand", där
fiskarna hade sina båtar och där äfven fanns en pålad
bro, som gick ett stycke ut i hafvet. I politiskt och
religiöst hänseende kom M., som gynnades af Kristian
II, att under denna tid spela en betydelsefull
roll. Konungens inflytelserikaste rådgifvare var dess
borgmästare Hans Mikkelsen, och då konungen 1523 gick
i landsflykt, följd af denne sin rådgifvare, kämpade
M. länge ensamt för sin gamle konungs rättigheter, och
Fig. 12. Malmö på 1580-talet.
det var först i slutet af året, som staden öppnade
sina portar för Fredrik I. Där hade Gustaf Vasa och
Fredrik ett möte (24 aug.--2 sept. 1524) för slitande
af tvistepunkterna mellan Sverige och Danmark,
hvarvid den s. k. Malmö recess (se d. o.) 1
sept. undertecknades i stadens rådhus. Genom
det skydd Mikkelsens efterträdare, Jörgen Kock,
gaf reformationen fick denna tidigt anslutning i
M., där den nya läran började predikas 1527 af en
Malmöson, Claus Mortensen, med sådan framgång, att
reformationen två år senare där var genomförd och
M. blef utgångspunkten för den reformatoriska rörelsen
i Lunds stift. Jörgen Kock (se denne) indrog staden
i grefvefejden (se d. o.). Han knöt förbindelse med
borgmästaren i Köpenhamn Ambrosius Bogbinder och
Wullenwever i Lybeck för att genom Kristian
II :s återuppsättande på tronen söka krossa adels- och
prelatväldet samt få Köpenhamn och M. upphöjda till
fria riksstäder och intagna i hanseförbundet, och
grefve Kristofer af Oldenburg vanns för planen.
Utom den gamla tillgifvenheten för Kristian
II var det särskildt fruktan för katolicismens
återinförande, som förmådde borgerskapet att följa
sin borgmästare på upprorets stråt. Men planen
misslyckades. Snart stodo Köpenhamn och M. ensamma
kämpande mot den nyvalde Kristian III. Slutligen
ingick M:s borgerskap i Kocks frånvaro 6 april 1536
i Helsingör förlikning med Kristian
III på villkor, att borgarna fingo säkerhet såväl
för evangeliets förkunnande, hvarvid det ännu
gällande privilegiet att själf få välja sina präster
tillförsäkrades borgerskapet, som äfven mot risken
att komma under adelns inflytande. Kock
afsattes, men hans personliga anseende gaf honom
stort inflytande. Han bidrog kraftigt till Malmöhus'
uppbyggande och återvann konungens förtroende samt
blef 1540 åter borgmästare. Han skaffade bl.
a. staden dess nuv. rådhus och stora torg samt
hugfäste sitt minne genom en stor donation till
stadens fattiga. Mot slutet af 1500-talet gick
stadens handel mycket tillbaka genom pestens
härjningar, tryckande krigsgärder och ej minst
genom sillfiskets aftagande. Ett försök att upphjälpa
det tynande näringslifvet genom att 1619 fråntaga
Trelleborg dess stadsrättigheter visade sig
föga verksamt. 1644, då M:s försvarsverk bestodo
af jordvall med våt graf och portraveliner åt
landsidan, mur med ett par flescher åt
sjön, hornverk närmast framför slottet
och ett nytt kronverk längre fram,
blockerades det från 18 juni till 27 sept.
af svenskarna under G. Horn, som äfven från början
af aug. 1645, tills freden s. m. slöts, blockerade
detsamma. Sedan M. 1658 blifvit svenskt,
försämrades stadens ställning genom rubbningar
i alla handelsförhållanden samt höga tullar och
skatter. Emellertid iståndsattes försvarsverken;
citadellet ombyggdes till en fyrhörnig
bastionsbefästning 1662--71 (se grundplan i art.
Citadell) och stadsbefästningens ombyggande
påbörjades, men man hade ej hunnit långt, då
kriget 1675 utbröt. 6 juni--5 juli 1677 belägrades
staden af en dansk styrka på 14,000 man.
Men staden försvarades på ett utmärkt
sätt af generalfältmarskalken Fabian von
Fersen med en garnison af högst
