715 Manasse bön-Manche 716 Juda och regerade 696-641 f. Kr. Han befordrade, i likhet med sin farfader, Ahas, allt slags afguderi, offrade sin egen son åt Mclok och var dessutom en blodtörstig tyrann. M. lät, enligt traditionen, på ett grymt sätt aflifva profeten Esaias. Enligt 2 Krön. 33: 1-20 blef M. tillfångatagen af assyrierna, men frigafs och återvände då till jehovakulten. Se vidare M a n a s se bön. L. L.* Manasse bön. Enligt 2 Krön. 33: 12 f. skall konung Manasse (se denne) i Juda rike ha blifvit bortförd till Babel, men där ångrat sina synder och bedt om förlåtelse, hvarpå Gud skall ha låtit honom komma åter hem till Jerusalem. Kronisten vet också att berätta, att den bön Manasse bad i Babel fanns upptecknad i skrift på hans tid och ingick i den af honom ofta anförda "Israels konungars krönika" (2 Krön. 33: 18 f.). Medan den nyare historieforskningen funnit analogier till Manasses bortförande till Babel (i st. f. till Ninive), har däremot intet stöd funnits för M:s omvändelse, och då de äldre och tillförlitliga Konungaböckerna ingenting känna därom och den omedelbart efter M:s regering uppträdande profeten Jeremias endast har en förkastelsedom att fälla öfver denne konung (jfr Jer. 15: 4), så torde hans omvändelse och bön vara en senare legend, som kronisten (omkr. 300 f. Kr.) förefunnit. På denna legend har man sedan byggt vidare, så att den grekiska bibeln upptager en bön, som lägges i Manasses mun, men den har där icke fått sin plats i samband med Krönikeböckerna, utan blifvit ställd bland de böner och hymner, som i flera handskrifter bilda ett bihang till Psaltaren. Bönen, som torde vara af judiskt ursprung, anföres för första gången i de apostoliska konstitutionerna. I den officiella "Vulgata" har den ställts som bihang i slutet af hela bibeln, alltså efter Nya testamentets böcker. E. S-e. Manatus, zool. Se Lamantinsläktet. Mānava-dharmaçāstra [-tjāstra], Manusaṁhitā l. Manusmṛti, en indisk lärobok i sedvanerätt, populärt benämnd Manus lagbok efter den äfven i Indien i senare tid uppkomna uppfattningen, att den skulle härleda sig från Manu (se d. o.) som upphofsman. Urspr. betyder namnet "Mānava-skolans lagbok", emedan den uppstått och bevarats inom kretsen af den indiska skola eller sekt, som benämnes Mānava, en underafdelning af Māitrāyaṇīya-skolan. I sin nuv. poetiska form torde M. knappast vara äldre än början af vår tidräkning. Men den grundar sig på motsvarande, i prosaisk form affattade dharmasūtra, lagregler, som jämte andra läroböcker med samma namn (sūtra), t. ex. "Çrāutasūtra" och "Gṛhyasūtra", utgjorde Mānavaskolans heliga skrifter (kanon, alltså tillhörande Veda). M. liksom andra dylika i poetisk form affattade läroböcker ("Yājña-valkya-dharmaçāstra", "Viṣṇusmṛti" o. s. v.) är en lärobok i sedvanerätt och söker i korta rytmiska satser framställa grundvalarna för den sociala världsordningen från ortodox bramansk ståndpunkt. M. består af 12 böcker af följande innehåll: 1) skapelsehistoria (jämte innehållsförteckning), 2) uppfostran, 3) äktenskapet, 4) hushållning, 5) lefnadssättet i hemmet, 6) eremitlifvet i skogen, 7) regeringen, 8) och 9) den juridiska rätten, 10) kastväsendet, 11) synd och bot, 12) själavandring (saṁsāra) och befrielse (mōkṣa). Den är utg. af Haughton (med eng. öfv. 1825), Loiseleur-Deslongchamps (med fransk d:o, 1832--38) och af Jolly, "Mānava dharmaçāstra. The code of law" (1884). De viktigaste öfversättningarna äro Burnells och Hopkins' "The ordinances of Manu" (1884) och Bühlers "Manu" (i "Sacred books of the East", bd XXV). Om den indiska rätten och dess historiska utveckling jfr framför andra Bühlers framställning i inledningarna till "Sacred books of the East", bd II, XIV och XXV, samt arbeten af Jolly, bland hvilka viktigast "Recht und sitte" (i Bühlers "Grundriss", II, 8). K. F. J. Manavi. Se Manu. Manayi. Se Manu. Manbarhet. Se Könsmognad. Manbhum [mā'nbōm], distrikt i kejsardömet Indien, Bengalen, divisionen Chutia Nagpur. 10,740 kvkm. 1,301,364 inv. (1901), nästan alla hinduer. Hufvudstad är Purulia, med omkr. 5,000 inv. Manby [mä'nbi], George William, engelsk uppfinnare af lifräddningsredskap, f. 1765, d. 1854. Se Lifräddningsväsende, sp. 452. manc. 1. Förkortning för lat. mancipium, slaf. -- 2. Förkortning för mancando (se d. o.). Mancando [-ka'ndå], it. (af mancare, aftaga, minskas), mus., aftagande i tonstyrka. Jfr Calando, Decrescendo och Diminuendo. Manceniljträdet, bot. Se Hippomane. Mancha, La [ma'ntʃa], af arab. manxa, torrt, öde land, i vidsträckt bemärkelse den nakna och enformiga, röddammiga högslätt i mellersta Spanien, som utbreder sig emellan Toledos berg och västra grenarna af Cuencas berg samt begränsas i s. af Sierra Morena och i n. af La Alcarria, som löper utmed öfre Tajo. Det omfattar således delar af prov. Toledo, Albacete och Cuenca samt nästan hela Ciudad Real. Ända till 1500-talet kallades östra delen La M. de Montearagon l. de Aragon och västra endast La M.; sedermera erhöllo de nordöstra och sydvästra delarna epiteten Alta och Baja (öfre och nedre). 1691 blef La M. en särskild provins; dess officiellt erkända gränser ha sedan växlat betydligt, och vanligen identifieras La M. nu med prov. Ciudad Real. (J. F. N.) Mancha Real [ma'ntʃa], stad i spanska prov. Jaén, vid norra foten af Sierra Magina. 6,267 inv. (1900). Sädes- och olivodling. J. F. N. Manche [mã'ʃ], departement i nordvästra Frankrike, ligger vid Kanalen (fr. La Manche), efter hvilken det är uppkalladt, och består af Cotentin, Avranchin och en del af Bocage, tre landskap i den forna prov. Normandie. 6,412 kvkm. 476,119 inv. (1911). Kusten är merendels omgifven af dyner och höga klippor samt har flera bukter, men ingen säker hamn, med undantag af Cherbourg och Granville. F. ö. är M. ett tämligen slätt land. De största kustfloderna äro Vire (på gränsen mot Calvados), Taute, Sienne, Sée, Sélune och Couesnon, som bildar gräns mot Ille-et-Vilaine. Den odlade jorden upptager omkr. 65 proc. af hela arealen. Frukt- och grönsaksodlingen är högst betydlig, och produktionen af cider är större än i något annat franskt dep. Industrien är ganska liflig. Kustbefolkningen idkar ostron- och hummerfångst samt sill- och makrillfiske. Dep. är indeladt i 6 arrondissemang: S:t Lô, Avranches, Cherbourg,