dare har M. både botanisk och zoologisk trädgård samt flera naturvetenskapliga föreningar, bland hvilka må nämnas M. literary and philosophical society (stiftadt 1781), som räknat bland sina medlemmar många framstående män (Dalton, Fairbairn, J. P. Joule, Roscoe), M. statistical society (1833, det äldsta i sitt slag i England) jämte åtskilliga naturvetenskapliga sällskap. Det har 9 teatrar och 8 konsertlokaler samt anses i musikaliskt hänseende stå främst bland alla engelska provinsstäder, hufvudsakligen en följd af de många tyska elementen i befolkningen. Berömda äro i synnerhet de sedan 1749 bestående "gentlemen's concerts". Staden har 7 dagliga tidningar, af hvilka må nämnas "M. guardian" (liberal), en af landets bästa tidningar, och "M. courier" (unionistisk). -- Stadens sanitära förhållanden ha visserligen betydligt förbättrats (dödstalet har nedgått från 34,3 pro mille 1840 till 18 pro mille 1907), men den af stenkolsrök fyllda luften samt de oerhördt smutsiga floderna äro allt annat än gynnsamma för den allmänna sundheten. Staden förses med vatten dels genom en efter 1848 anlagd vattenledning från den 25 km. aflägsna Longdendale, dels genom en 1885--94 byggd ledning från Thirlmeresjön i Cumberland, en af de längsta i världen (154 km., hvaraf öfver 23 km. tunnlar); den går på 23 broar öfver floder och vägar och genom 10 vägundergångar under järnvägar samt tillför staden 171,000 kbm. vatten i dygnet. Staden är delad i 30 wards (distrikt) med 93 stadsfullmäktige och 31 aldermen (rådmän) under ordförandeskap af en oaflönad borgmästare, som sedan 1893 har titeln lord mayor. -- M. har länge varit hufvudorten för den engelska bomullsindustrien på grund af traktens rika koltillgång. I synnerhet inom förstäderna är fabrikernas antal betydligt. Vid folkräkningen 1901 voro i M. (med Salford) af den manliga befolkningen öfver 10 år 86,3 proc. och af den kvinnliga öfver 10 år 39,1 proc. sysselsatta i industrien: bomullsfabriker, kattuntryckerier, blekerier och appreturverk, maskinverkstäder, verktygs-, vapen-, velociped-, vagn-, glas-, porslins- och kemisk-tekniska fabriker samt fabriker för gummivaror, modeartiklar, papper, tobak m. m. Och dock är M. mera handelsstad än industristad. De viktigaste införselvarorna äro bomull, spannmål, malmer och metaller, utförselvarorna bomullsvaror och maskiner. Genom den i jan. 1894 öppnade kanalen till Liverpool (se Manchesterkanalen) har M. kommit i direkt, äfven för de största oceanångare användbar förbindelse med hafvet, och dess hamn är med hänsyn till trafiken en af de mest betydande i England. 1910 steg det i densamma in- och utklarerade tonnaget till öfver 3,3 mill. ton, oberäknadt fartyg i kustfart. -- Rörande M:s äldsta och äldre historia är föga bekant. Romarna hade en station där (Mancunium), af hvilken en mur ännu finnes kvar, och en mängd romerska mynt m. m. har tid efter annan anträffats. Redan på 1200-talet omtalas valkkvarnar och yllemanufakturer i trakten, och industrien utvecklades ytterligare genom invandrade nederländare, men den började bli storartad först i senare hälften af 1700-talet genom den större användningen af bomull. Först 1838 "inkorporerades" M. som stad, blef 1847 biskopssäte och 1853 "city". Utom under Cromwells tid hade M. ingen representant i parlamentet före reformbillens antagande (1832). Nu har det 6 representanter i underhuset. Det hade 1719 blott 8,000 inv., 1773 36,267, 1801 75,275 och 1851 303,382 inv. 2. Fabriksstad i nordamerikanska staten New Hampshire, vid Merrimac och flera järnvägslinjer. 70,063 inv. (1910). Amoskeagfallen (17 m.) i Merrimac lämna riklig drifkraft för industrien, som omfattar stora ylle- och bomullsfabriker, lokomotiv- och maskinverkstäder, skofabriker m. m. Staden har en katolsk biskop (sedan 1884), ett tiotal katolska kyrkor, 4 kloster, ett katolskt S:t Anselms college och flera andra katolska institutioner, stadsbibliotek (1854), Institute of arts and sciences (1898), en statens slöjdskola m. m. De förste hvite kolonisterna bosatte sig där 1722, och M. blef stad 1846. -- 3. Stad i nordamerikanska staten Connecticut, 13 km. ö. om Hartford. 12,029 inv. (1910). Tillverkning af siden, ylletyger och papper. -- 4. Stad i nordamerikanska staten Virginia, vid James river, midt emot Richmond. 9,715 inv. (1900). Mångsidig industri. 1--4. J. F. N. Manchester [mä^tjosto], earler och hertigar af. Se M o n t a g u. Manchester, Manchestersammet [mä7n-tjosto]. Se Sammet. Manchesterkanalen, Manchesterskepps-kanalen [mä^tjosta-], en 57,119 km. lång kanal emellan Manchester och Liverpool, som gör Manchester till en sjöhamn, tillgänglig för de största fartyg, följer hufvudsakligen de nedre partierna af floderna Irwell och Mersey, som rätats, fördjupats och vidgats enligt ett af E. Leader Williams utarbetadt förslag. Arbetet började i nov. 1887, kanalen blef färdig i nov. 1893, öppnades för trafik l jan. 1894 och hade då kostat 13,470,221 pd (omkr. 242,5 mill. kr.). Den utgår från Eastham, på vänstra stranden af Merseys sestuarium ofvanför Birken-head, och har där en sluss för att utestänga tidvattnet, följer samma strand till Runcorn vid aestuariets början och går sedan mest s. om Mersey förbi staden Warrington, där dockor anlagts, till Latchford, där den första slussen (med 5,03 m. fall) förekommer, 33,s km. från Eastham. De andra slussarna finnas vid Irlam (4,88 m.), Barton (4,5? m.) och Mode Wheel (3,9? m.). Yid Manchester-Salford har en hamn anlagts i Irwells bädd, som fördjupats och utvidgats till 52 m. bredd samt försetts med sidobassänger, så att hamnen har en vattenyta af 46 har. Medan Sueskanalen byggdes med en bottenbredd af knappt 22 m. och Amsterdamkanalen med 27 m., har M. (utom på en kortare sträcka vid Latchford) minst 36,6 m. bredd, på flera ställen, såsom vid Runcorn och Barton, mycket större; djupet är detsamma som Sueskana-lens, nära 8 m., men slusströsklarna ligga 0,ei m. djupare, så att hela kanalens djup kan, om så be-höfves, ökas med denna skillnad. En stor svårighet beredde de många lands- och järnvägar, som måste dragas öfver kanalen; sex ha svängbroar och tre fasta broar, belägna 23 m. öfver vattenytan. Den akvedukt, som från Wales' berg för vattenledningsvatten till Liverpool, går i en tunnel under kanalbädden, medan Bridgewaterkanalen är ledd öfver M. i en s. k. svängakvedukt, en vridbar järnlåda,