809 Mans-Mansard 810 Coplas de Manrique por la muerte de su padre (1476), som af Löpe de Vega ansågos värda att ristas i guld och sattes i musik af Venegas de Hene-strosa. De utgöras af 43 korta strofer och ha blifvit öfversatta till engelska af Longfellow. M:s dikter återfinnas i "Cancionero general" och i Eivadeneiras "Biblioteca de autores espanoles", bd 32 o. 35. 1-3. Ad. H-n. Mans, Le [b ma7], hufvudstad i franska dep. Sarthe, förr i prov. Maine, vid floden Sarthe och väst-banan. 54,907 inv. (19ö6),ihela kommunen 69,361 inv. (1911). Den består af den högt belägna staden på vänstra stranden och två förstäder på den högra. Den är säte för 4:e armékårens generalkommando och Katedralen i Le Mans, sedd från korsidnn. biskopssäte samt har en katedral (S:t Julicn ; se fig.), som trots sina olika stilar gör en storartad verkan. Långhuset är byggdt i ädel romansk stil på 1000-och 1100-talen, koret (med präktiga glasmålningar) i äldre gotik och tvärskeppet, som är högre än långskeppet, till största delen i sengotik (på 1400-talet). Notre-Dame-du-Pré, på högra stranden af Sarthe, är en till större delen romansk byggnad från 1000- och 1100-talen, den enskeppiga, gotiska Notre-Dame-de-la-Couture, som tillhört ett kloster från 600-talet, härrör till större delen från 1100- 1300-talen; dess portal har vackra skulpturer. Strax bredvid ligger Hotel de la préfecture med bibliotek (55,000 bd), departements- och stadsarkiv och museum (konst-, naturalie- och antikvitetssamling). I teaterns bottenvåning finnes historiskt museum. Bland äldre hus må nämnas Hotel du Grabatoire, fordom kanikernas sjukhus, och Maison de la reine Bérengére, som är lokal för Société historique et archéologique de la Maine och dess samlingar. På Place de la République erinrar Chanzys och Loire-arméns monument (1885) om slaget vid M. (se nedan). Ett annat monument står på Plateau d'Auvours, 8 km. ö. om M. Staden har lycée, lärar- och lärarinneseminarium, musik-, handels- och teknisk skola. Industrien omfattar hufvudsakligen tillverkning af tobaksvaror, koppar-och andra metallarbeten, järnvägsvagnar, maskiner, landtbruksredskap, glasmålningar och linne-varor. En betydande lokal industri är gödning af fjäderfä. Såsom cenomanernas hufvudstad kallades M. Suindinum 1. Vindinum. Romarna omgåfvo staden på 200-talet med murar, af hvilka rester ännu synas. Något senare predikades kristendomen där af S:t Julian, som blef stadens förste biskop. Staden intogs af Vilhelm Eröfraren 1063 och led sedermera mycket i krigen mellan England och Frankrike. I fransk-tyska kriget 1870-71 spelade Le M. en viktig roll. Där stod bl. a. ett slag 11 och 12 jan. 1871. Efter nederlagen vid Loire drog general Chanzy sig med 2:a Loire-armén tillbaka till Le M., hvarest han ombildade armén och tog ställning ö. om staden. 6 jan. satte prins Fredrik Karl sig i marsch från Chartres och Ven-döme samt på mellanliggande vägar och framryckte till ett sammanslutande anfall mot staden. Efter sju dagars oupphörliga strider, som afslutades utanför Le M., var Chanzys armé åter i grund slagen. (Se Fransk-tyska kriget 1870 __71.) J. F. N. C. O. N. Mansa. 1. Frederik Vilhelm M., dansk läkare, f. 29 jan. 1794, d. l okt. 1879, tog kirurgisk examen 1818 och blef militärläkare 1825. 1834-45 stod han därjämte i spetsen för ett orto-pediskt institut i Köpenhamn och var 1845-64 stabsläkare vid flottan. M. egnade stor uppmärksamhet åt studiet af Danmarks sanitära förhållanden i äldre tider samt författade bl. a. Pesten i Kjöbenhavn 1711 (1842; 2:a uppl. 1854) och Bidrag til folkesygdommenes og sundhedsplejens historie i Danmark (1873). - 2. Jakob Henri k M., den föregåendes broder, dansk kartograf, f. 18 juni 1797, d. 5 juni 1885, blef löjtnant 1813 och fick 1842 afsked som kapten. Under kriget 1848-49 var han likväl ånyo i tjänst och utnämndes 1851 till öfverstelöjtnant. M. utgaf ypperliga Kort över kongeriget Danmark (i 18 blad, 1837-51; ny uppl. 1854-64, reviderad 1880). _ 1-2. E. Ebg. Mansard [masar], franska arkitekter. 1. Franpois M., f. 23 jan. 1598, d. 23 sept. 1666, son af Absalon Mansard, kunglig timmermansmästare, utbildade sig till arkitekt under inflytande af Salomon de Brosse och står vid sidan af denne som 1600-talets ypperste byggnadskonstnär i Frankrike. Af hans byggnader må nämnas slottet Maison vid S. Germain samt kyrkan Val de Grace i Paris (fullb, af Lemercier). Hans oböjliga vilja och konstnärliga idealism förde honom i konflikt med byggherrar och beställare. Bl. a. nekade M. att fullända Louvre, emedan detta stred mot hans arkitektoniska samvete. Som konstnär var han friare, kraftfullare och mera harmonisk än någon af sina samtida landsmän.