hvarje (hemlig) rådplägning, särskildt
mellan härskaren och hans rådgifvare,
ministrar, som därför ock kallas
mantrin.
K. F. J.
Mantua (it.
Ma'ntova). 1. Provins i Lombardiet
(Italien). 2,339 kvkm. 313,907 inv. (1911). Den
vattnas af Mincio, Oglio och många kanaler. Vin-,
mullbärs-, ris- och brödsädsodling utgör prov:s
hufvudnäring. -- 2. Hufvudstad i nämnda provins. 32,692
inv. (1911). Staden ligger på en ö i Mincio, som där
grenar sig i flera armar och bildar en sjö, med de
tre delarna Lago superiore i n. v., Lago di mezzo i
n. ö. och Lago inferiore i ö. I s. och s. ö. skyddas
M. af sumptrakter, som genom väldiga slussar kunna
sättas under vatten. M. är en vapenplats af första
rangen, tillhörande den bekanta "fästningsfyrkanten"
(M.-Verona-Peschiera-Legnago). Framför den gamla
bastionerade enceinten ligger i n. den genom en damm
med M. förenade förstaden Borgo di Fortezza, som
skyddas genom det stora citadellet di Porto, och i
ö. den genom en stenbro sammanhängande förstaden San
Giorgio, som försvaras af ett likabenämndt fort och 2
lynetter, under det att den långa bron försvaras af 6
bastioner och 2 strandbatterier. I s. och v. ligger
framför enceinten ett stort förskansadt läger för
30,000 man och i n. v., stödt af hornverket Pradella,
lynetten Belfiore och Lagunbatteriet samt i s. ö. af
det starka fort Pietole, som skyddar den stora
öfversvämningsslussen. De förskansade linjerna bestå
af Migliaretto- och Téverken. Den i s. af Po, i ö. af
Mincio och i v. af kanalen Fossa Maestra inneslutna
"ön" Seraglio skyddas i s. af de 4 Borgoforte-forten
och i v. af 3 kanalfort samt forten Montanara och
Curtatone.
I följd af det sumpiga läget och det dåliga vattnet
är staden osund. Dess medelpunkt är den lifliga gatan
Contrada di Croce verde. N. ö. därom ligger Piazza
d'Erbe med vackra arkader och en Dantestod. Därinvid
ligger L. B. Albertis
Piazza Sordello med domkyrkan (t. v.) och Corte reale
(t. h.).
mästerstycke, kyrkan S. Andrea, en af renässansens
märkligaste byggnader (påbörjad 1472) i strängt
klassisk stil, med Mantegnas graf. Längre i
n. ö. ligger Piazza Sordello, med den gamla domkyrkan
S. Pietro (se fig.), som 1543 ombyggdes af Giulio
Romano. Där midtemot ligger Corte reale (se fig.),
det forna hertigliga palatset, ett af de största i
Europa (påbörjadt 1302 af Guido Bonacolsi, "signore"
af M., och från 1535 på det präktigaste utsmyckadt
af Giulio Romano; i synnerhet ryktbara äro balsalen,
Galleria degli specchi, och Sala di Troja, med scener
från Iliaden af Giulio Romano). Snedt öfver den
lilla Piazza della Fiera ligger Castello di corte,
familjen Gonzagas borg. Från Piazza Sordello går Via
Accademia, vid hvilken ligger Accademia Vergiliana
med ett tämligen obetydligt museum. Nära därinvid,
i s. v., ligger Liceo med ett stort bibliotek
(öfver 80,000 bd och omkr. 1,200 handskrifter)
samt ett antikvariskt museum (ett bland de bästa uti
Italiens mindre städer). I södra stadsdelen (utanför
stadsporten) ligger det af Giulio Romano byggda
och utsmyckade Palazzo del Te, ett af Gonzagernas
lustslott, numera tillhörigt kommunen. Ryktbarast
bland dess praktfulla salar äro Garnera di Psiche,
med takmålningar skildrande Psyches öden, och Camera
dei giganti, med framställningar af jättarnas kamp mot
de olympiske gudarna. Bland öfriga i arkitektoniskt
hänseende framstående byggnader märkas Giulio
Romanos eget hus med skön rustika-fasad och det
af honom uppförda Palazzo della giustizia (förr
Colloredo). Jämte ofvannämnda akademi och liceo har
M. gymnasium, tekniskt institut, seminarium, botanisk
trädgård, observatorium, arkiv m. m. Biskopssäte. --
M. står medelst järnväg i direkt förbindelse med
Verona, Cremona, Modena och Legnago. -- Staden
M. skall redan omkr. 600 f. Kr. ha grundlagts af
etruskerna. Under romartiden var den ej särdeles
betydande, men känd för sina invånares skönhetssinne
och sina konstverk. Vergilius föddes i dess närhet,
i Andes (måhända det nuv. Pietole). Östgoter,
langobarder, franker och tyskar behärskade sedermera
efter hvarandra landet. Genom kejsar Otto II kom
M. till Canossasläkten. Sedan denna utslocknat
med den ryktbara markgrefvinnan Matilda af Toscana
(1115), blef det fri riksstad. Från 1220 var det,
med korta mellanrum, i händerna på guelfiska eller
ghibellinska partigängare; men 1328 svingade
Lodovico Gonzaga sig upp till "capitano"
i M., och hans ätt härskade sedermera nära 400
år i staden och kringliggande område, från 1433
under titeln markgrefvar, från 1530 under titeln
hertigar. Sedan 1536 var markgrefskapet (sedan
1573 hertigdöme) Monferrato förenadt med M. under
samma härskare. Huset Gonzaga (se d. o.) var en af
de bättre italienska härskarätterna. Det lät pryda
staden med praktbyggnader samt stod i förbindelser
med lärde och skalder (Bembo, Ariosto m. fl.). Sedan
den äldsta linjen af huset Gonzaga 1627 utslocknat,
sökte kejsar Ferdinand II förgäfves med vapenmakt
rycka landet ifrån närmaste arfvingen, den af
Frankrike och Venezia understödde Carlo Gonzaga,
hertig af Nevers. Kriget
