843 Manuskript-Manx 844 Manuskript (af lat. ma,'nu scrirptum, skrifvet ] med handen), handskrift (se d. o.). - Tryckt som manuskript säges om ett tryckalster, som icke är afsedt för allmänheten, utan endast ämnadt att utdelas bland författarens eller utgif-varens vänner. Ma'nus lagbok. Se Mänava-dharma-9 ä s t r a. Ma'nus ma'num laVat, ordspr., lat. ("den ena handen tvättar den andra"), den ene korpen hackar ej ut ögonen på den andra. Ma'nus mo'rtua, lat. Se M a i n m o r t e. Manusmrti [-mrHi]. SeMänava-dharma-9 ä s t r a. Manustupratiön. Se O n an i. Manutius (latinisering af it. M a n u z i o, M a-n u c c i, Manuzzi), lärd boktryckarsläkt i Ve-nezia, verksam 1490-1590. - 1. Aldus Pius M. (A l d o P i o), humanist och boktryckare, f. 1450, d. 1515, uppsatte 1489 i Venezia med un- Porträttmedalj med Aldus P. Manutius1 bild. derstöd af två furstar af Carpi ett tryckeri, därvid ledd af nitälskan att åt eftervärlden bevara den nyupptäckta, i manuskript föreliggande antika litteraturen, särskildt den grekiska. Inom få år framstod M. som en den yppersta boktryckare och förläggare. Han underhöll i sitt hus en hel akademi af lärda män, mest infödda greker, för en noggrann revision af texterna. Om tryckets skönhet vinnlade han sig i sällsynt grad. Han lät utarbeta flera olika, smakfulla arter af grekiska, latinska och hebreiska typer, förbättrade antikva-stilen och uppfann kursiven. Äfven införandet af oktavformat var en åtgärd af M. I synnerhet hans pergamentstryck äro smakfullt utstyrda. 28 värdefulla editiones principes (från gamla manuskript) af grekiska författare, utgifna 1494-1514, samt åtskilliga lika utmärkta editioner af latinska och italienska klassiker bära vittne om hans trägna mödor. Han utgaf äfven en rad billiga fickupp-lagor. M:s verksamhet hämmades mycket af svåra krig, strejker och bedrägliga eftertryck, och han var ganska fattig vid sin död. Flera grammatiska arbeten på latin äro frukter af hans skriftställar-verksamhet. - 2. Paulus M., den föregåendes son, f. 1512, d. 1574, öfvertog 1533 familjens tryckeri i Venezia och satte sin ära i att med sina upplagor af latinska författare träda värdigt i faderns fotspår. Högst skattas M:s edition af Cicero. M. flyttade 1561 till Rom för att ombesörja tryckningen af kyrkofäder och andra teolo- lagsmärke. ä Venise" (R. G.) giska verk. - 3. A l d u s M. d. y., den före- gåendes son, f. 1547, d. 1597, skref redan i goss- åren lärda arbeten, innehade lärostolar i Venezia, Bologna, Pisa och Rom samt dref därjämte den fäderneärfda förlagsrörelsen, hvilken han dock ej lyckades hålla uppe på samma höga ståndpunkt. Han kallades 1590 till föreståndare för Typogra- phia vaticana i Rom. Med honom nedlades det aldinska tryckeriet, sedan däri- från på 105 år utgått 908 editio- ner. Dessa böcker, s. k. a l d i- n e r (förlagsmärke: ett ankare, kring hvilket en delfin slingrar sig ; se fig.), voro ännu i början af 1800- talet högeligen eftersökta af sam- lare. Jfr A. Renouard, "Annales de 1'imprimerie des Aldes" (1803 -12; 3:e uppl. 1834), A. F. Di- dot, "Alde Manuce et 1'hellénisme ä Venise" (1875), och H. Omont, "Catalogues des livrés grecs et latins imprimés par Alde Manuce (1892). Manuzio [mano'ttsiå]. Se Manutius. Manuzzi [mano'ttsi]. Se Manutius. Manvargen, Canis juliatus, zool.) hör till hund-djurens familj (Canidce] inom rof djurens ordning af däggdjurens klass. Den liknar något den vanliga vargen, men är jämförelsevis svagare byggd samt har jämförelsevis kortare bål, mycket högre ben, smalare nos, trängre bröst och kortare svans. I nacken och utefter ryggen sträcker sig en man, som kan resas upp och når en längd af 13 cm. Färgen är rödbrun, i ryggens midt något mörkare, undertill gulaktig. I nacken finnes en stor, svart-brun fläck, som sträcker sig nedåt ryggen. Kroppens längd stiger till 1,3 m., svansens till 40 cm. och skulderhöjden till 70 cm. eller mera. Om denna djurarts lefnadsförhållanden känner man endast obetydligt. Den är hemma i Syd-Amerika och undviker omsorgsfullt människan. Den lefver af mindre däggdjur och allehanda slags frukter samt angriper mera sällan boskapen. Dess långa ben lända den till synnerligt gagn vid bytets fångande, ty den kan taga väldiga hopp. Sitt byte uppsöker den under dygnets mörkare delar, och under dagen håller den sig väl dold i busksnår m. m. C. R. S.* Manx [mä^ks]. 1. (Eng. manxman) Invånare på ön Man. - 2. Den keltiska munart, som talas på ön Man. Språket intager en mellanställning mellan iriskan (irisk-gaeliskan) och gaeliskan (skotsk-gaeliskan), hör alltså till den gaeliska grenen af de keltiska språken (se G a e l i s k a språket och litteraturen, sp. 551 ff.). Språket är i utdöende. 1874 funnos bland 1,200 gaeler icke 200, för hvilka engelskan, som från individ till individ uttränger manx, var främmande. För omkr. 50 år sedan upphörde också manx att läras i folkskolorna, och blott i en enda af öns sjutton kyrkor predikas på detta språk. Knappt en tiondel af befolkningen förstår nu manx. Den äldsta kända skrift på manx är en öfv. af engelska bönboken från början af 16DO-talet ("The book of com-mon prayer", utg. af A. W. Moore och J. Rhys, 1895; 2:a bandet innehåller af Rhys "The outlines of the phonology of Manx Gaalic") ; den första