847 Man öfver bord-Map 848 fiske, kvinnorna sköta jorden, ön är jämn och låg samt mycket utsatt för öfversvämningar. Under ebbtiden kan man gå och köra till fastlandet. Långt tillbaka i tiden var M. mycket större och landfast med både fastlandet och Fanö. E. Ebg. Man öfver bord, sjöv., utrop eller kommandoord, då en person faller i sjön från ett fartyg. Å Örlogsfartyg och större passagerarfartyg finnes särskild "fördelning" af besättningen (vakten) uppgjord att lända till efterrättelse vid bärgning af "man öfver bord" så väl som vid öfningar för sådant ändamål. H. W-l. Manöver (fr. manceuvre, af mlat. manu-ofpera, af lat. ma'nus, hand, och o'pera, arbete). 1. Krigsv., i allmänhet hvarje rörelse af en trupp på slagfältet, vanligen dock med undantag af de rörelser, som endast afso att låta truppen öfvergå från en formering till en annan (evolutioner). Sedan truppen uppmarscherat ur marschkolonn, skall den "manövrera" så, att den på fördelaktigaste sätt kan sättas in i striden. För detta ändamål måste den använda fördelaktiga och smidiga manöver-formeringar 1. manöverkolonner. Truppens förmåga att röra sig ledigt och hastigt, dess manöverförmåga, blir på grund häraf en i icke ringa mån bidragande orsak till framgången. - Manöverkrig kallar man ofta det slags krigföring, som med synnerlig förkärlek användes under 1700-talet och bestod däri, att man genom företag mot fiendens flanker eller mot hans förbindelser sökte "manövrera honom ur" hans ställning. Numera förstår man därmed vanligen det rörliga kriget i motsats till positionskriget, som föres kring befästa ställningar. - Ordet manöver användes i utländska arméer allmänt för att beteckna större samfällda öfningar, som utföras med trupper af alla vapen. De kallades i Sverige förr fältmanövrer, men benämnas numera fälttjänstöfningar (se d. o.). - 2. Sjöv., de rörelser, som verkställas medelst segel, roder och maskin för att bringa ett fartyg i ett annat läge, än det förut innehaft, eller för att stanna eller minska eller öka dess fart, äfvensom förändringar i segelföring såväl som förändringar i maskiners gång m. m. Vissa slags fartygsmanövrer ha särskilda benämningar, såsom segelmanöver, ångfartygsmanöver) ankringsmanö-ver, tillag gningsmanöver. - Manöver, fartygs-manöver i. skeppsmanöver är benämning äfven på vetenskapen om seglens, propellrarnas, rodrets, djupgåendets, styrhastighetens m. m. inverkan på fartygs rörelser. Se F. C. Kosvall, "Försök till hjälpreda för nybegynnare i skeppsmanöver" (II, 1803-04), de af C. Frick öfv. arbetena "Manöver med segelfartyg" och "Manöver med ångfartyg" (1867) samt A. Ekelöf, "Lärobok i skeppsmanöver" (1881). 1. C. O. N. 2. H. W-l. Manöverdäck, skpsb. Se Däck, sp. 1195. Manöveregenskaper, sjöv. Huru stor erfarenhet och huru godt omdöme ("sjömansöga") en far-tygsbefälhafvare än eger, kan han dock icke tillfredsställande manövrera sitt fartyg i formering utan att ha tillgång till vissa uppgifter om fartygets manöveregenskaper. Dessa uppgifter omfatta hufvudsakligen svängningsradiens storlek vid olika farter och olika rorvinklar, tider och väglängder, inom hvilka fartyget vid olika farter kan bringas till stillaliggande o. s. v. Jfr F o r- mering, Manöverförmåga, Roder och Svängningsradie. H. W-l. Manöverförmåga, sjöv., den större eller mindre hastighet och lätthet, hvarmed ett fartyg kan manövreras. Manöverförmågan är god, då fartygets svängningsradie i förhållande till fartygets-längd är liten (d. v. s. hvad ångfartyg beträffar, då fartyget med maskinerna arbetande framåt och rodret dikt beskrifver en med hänsyn till fartygets längd starkt krökt båge), dålig, då svängningsradien i förhållande till fartygets längd är stor. - Fartyg af ungefär samma längd kunna ha mycket skiljaktig manöverförmåga, beroende hufvudsakligen på undervattenskroppens form och särskildt därpå, huruvida kölen är rak eller böjer sig starkt mot stäfvarna, såsom förhållandet i allmänhet är å tidsenliga örlogsfartyg och segeljakter, hvilkas manöverförmåga är ofantligt mycket bättre än motsvarande tidigare byggda fartygs. Jfr Manöveregenskaper, Roder och Svängningsradie. H. W-l. Manövergalopp, ridk. Se Galopp, sp. 651. Manöverkolonn, krigsv. Se Kolonn 2. Manöverkrig, krigsv. Se Manöver 1. Manövertorn, Kommandotorn 1. Strids-torn, skpsb., ett på örlogsfartyg befintligt, med utkikshål försedt pansartorn, hvarifrån fartygschefen under strid utöfvar sitt befäl. I manövertornet finnas för fartygets manövrering och navigering äfvensom för eldledningen erforderliga instrument. Genom en pansartrumma, inneslutande talrör och ledningar för nämnda instrument, står manöver-tornet i förbindelse med det s. k. kommunikationscentrum, hvilket är en väl isolerad och å skyddad plats nere i fartyget befintlig växelstation, hvarifrån ett nät af talrör eller telefonledningar förgrenar sig till fartygets olika delar. - Manövertornet på stora fartyg består ofta af två afskilda delar, den ena för navigerings- och manöverändamål, den andra för eldledning. Pansartjockleken på manövertorn uppgår f. n. (1912) till högst omkr. 300 mm. C. K. S. Manövrera (fr. manozuvrer], göra en manöver. m. a. O., förkortning, = med andra ord. Mao, ett ytmått. Se Kina, sp. 43. Mao, hufvudstad i det centralafrikanska landskapet Kanem (se d. o.) ö. om sjön Tsad. Omkr. 3,000 inv. J. F. N. Maori [ma'åri eller maå'ri], det inhemska namnet på infödingarna på Nya Zeeland (se d. o.). Maote, ö. Se Mayotta. Map [mä'p], latiniseradt Mapes 1. M a p u sr Walter, engelsk skriftställare på latin, f. omkr. 1137 i England på gränsen till Wales, d. före 1209, studerade vid Paris' universitet och kom i ynnest hos Henrik II af England, hvilken anförtrodde honom såväl andliga ämbeten som civila och politiska värf. 1197 befordrades M. till ärkedjäkne i Oxford. Han anses vara en bland skaparna af Artus-sagorna samt ha särskildt den förnämsta förtjänsten om dessa hedniska sägners om-smältning och förening till en kristlig allegori därigenom, att han i dem infört graalsagan. På normandisk prosa säges, enligt tidiga källor, M. ha författat Quest du Saint graal, delar af Lance-lot du lac samt Morte Arthur; man har emellertid j af flera skäl velat betvifla, att M. varit förfat-