849 Mapes-Mar 850 tåren. Dessa bidrag utmärka sig för vekt behag och högstämd idealism; de ha varit af största betydelse för Artus- och graalsagornas gestaltning. Den M. tillagda visan "Meum (Mihi) est propositum in taberna mori" är förf. af Archipoeta (se denne). Efter gamla vittnesbörd tillskrifver man (säkerligen med orätt) M. författarskapet till en på 1100-talet tillkommen samling af uppsluppet satiriska, rimmade små poem på latin, i hvilka munkars sedeslöshet nagelfares. Den diktade författaren till dem bär namnet "Golias episco-pus". Troligen ha flera pennor medverkat till dessa poem. De utgåfvos 1841, och 1850 utgaf s den underhållande anekdot- och berättelsesamlingen De nugis curialium ("Om hofmännens tidsför-drif"; på latinsk prosa), som säkert är M:s verk; här utöfvas skarp satir mot förhållandena inom stat och kyrka. Det historiska materialet i denna skrift är ofta af stort värde. Af betydelse för senare författare (t. ex. Chaucer) blef det berömda bref-vet från Valerius till Rufinus om dåraktigheten i att ingå äktenskap. (E. B-n.) Mapes, Walter. Se M a p. Ma'pia (S: t Davids-, Freewill-, 1. B u-na j-öarna), nederländsk atoll n. v. om Geel-vink-bay på Nya Guinea, den sydligaste bland Karolinerna, kunde i följd af sitt läge, 190 km. n. om Nya Guinea, äfven räknas till denna ö, men har bebotts af en karolinstam. Den består af fem med kokospalmer bevuxna korallöar på en gemensam korallsockel. Den största ön är Pegun (Pe-gan) 1. S:t David, som 1898 hade en mikronesisk familj (7 pers.) samt 70 inflyttade (de fleste från Karolinerna) och 5 hvita, som arrendera trepang-fisket. Gruppen upptäcktes af spanjoren Grijalva 1537, fick 1761 namnet S:t David och 1767 Freewill. Den karolinska befolkningen blef utrotad eller bortförd som slafvar af papuanska sjöröfvare, så att en holländsk köpman, som i början af 1870-talet grundlade ett nybygge där, fann ön nästan alldeles obebodd. Atollen blef 1884 tagen i besittning af Nederländerna, men Spanien protesterade häremot samt afträdde M. 1899 jämte de öfriga Karolinerna till Tyskland, som dock återlämnat ön till Nederländerna. J- F- N- Ma'pilla. Se M a p p i l a. Mapimi, stad i mexikanska staten Durango, s. om Bolson de M. (se d. o.). 7,356 inv. (1900). Bly- och silfvergrufvor, bomullsfabrik. J- F. N. Mapleson [méVplsen], James Henry, engelsk operadirektör, f. 1828, d. 1901 i London, utbildades till musiker, ledde operaföretag i Lyceumteatern 1861, i Her Majesty's theatre 1862 -68, Drury-lane-teatern 1869 och 1871-77 samt därefter åter i Her Majesty's theatre. Han förstod att draga utmärkta sångarkrafter till sina scener och gaf från 1879 föreställningar äfven i New York. M:s Memoirs utgåfvos 1888 (2 bd). Ma'ppila (M a p il l a). Se Indien, sp. 508 (där den mindre ofta brukade formen m o p i 11 a nyttjats), och M a l a b a r. Mapu, Abraham, judisk-engelsk romanförfattare, f. 1808, d. 1867, skref på hebreiska och bidrog lifligt till den hebreiska litteraturens renässans. Hans förnämsta romaner, som gjort djupt intryck i hela den judiska världen, äro de, som på engelska bära titlarna Amnon, prince and peasant och Transgression of Samaria. De äro öfversatta på många språk. Mapus, Walter. Se M a p, W. Maqdisi, Abu 'Abdalläh Muhammed ibn Ahmed ibn Abl Bekr el-M., arabisk geograf, f. på 900-talet i Jerusalem. Hans arbete är utgifvet af de Goeje i "Bibliotheca geo-graphorum arabicorum", III (1877; ny uppl. 1906). K. V. 7. Maqqarl, Abu-l-cAbbus Ahmed ibn Muhammed el-M., arabisk historieskrifvare, f. omkr. 1591 i Tlemsen, d. 1632 i Kairo. Under ett besök i Damaskus 1628 väckte han lifligt intresse genom föreläsningar öfver traditioner om profeten samt genom sina berättelser om det arabiska väldet i Spanien, hvilka sistnämnda han därefter nedskref. Detta verk, hvilket är af stort historiskt värde, utgafs 1840-43 i en ofullständig engelsk öfv. af don P. Gayangos samt 1855 -61 på originalspråket af Wright m. fl. ("Ana-lectes sur 1'histoire et la littérature des arabes d'Espagne"). (K. V. Z.) Maqrizi, Taqied-din Ahmed ibn CAH ibn cAbdelqädir ibn Muhammed el-M., arabisk historieskrifvare och topograf, f. 1364 i Kairo, d. 1442, tillbragte större delen af sitt lif i Egypten samt blef uppsyningsman för torghandeln i Kairo och norra Egypten, men innehade därefter en befattning i Damaskus. Hans författarverksamhet var mycket stor, dock mest af kompilatorisk art. Som ett monumentalt arbete af M. kan betecknas en historisk och topografisk be-skrifning öfver Egypten (en edition utkom i Bulak 1854), af hvilken åtskilliga utdrag äro publicerade i Europa, såsom en kopternas historia (utg. på arabiska och tyska af Wiistenfeld, 1845). Bland M:s öfriga skrifter märkes en historia om de ejjubi-diske och mamlukiske härskarna i Egypten (till stor del öfv. af Quatremére i "Histoire des sultans mamlouks de 1'Égypte", 1837-45). (K. V. Z.) Maquet [maka], A u g u s t e, fransk författare, f. 1813 i Paris, d. 1888, var på 1840-talet den trägnaste medarbetaren i A. Dumas d. ä:s romaner och dramatiseringarna af dem. Detta förhållande, afslöjadt i E. de Mirecourts flygskrift "Maison Alexandre Dumas et compagnie" (1845), bröts 1851 till följd af penningtvister. M. har själf uppgifvit, att han åtminstone till hälften författat 18 af Dumas' romaner, och domstolarna gåfvo honom rätt i flera fall. Bland nämnda antal återfinnas Dumas' ryktbaraste arbeten. Särskildt skall M. vara den egentlige upphofsmannen till Les trots mousquetaires, Vingt ans apres och Monte-Cristo. Bland de dramer, som han utarbetat i förening med Dumas, märkas Les mousquetaires, Le chevalier de Maisonrouge och La reine Margot (alla tre uppförda i Sverige). På egen hand skref M. ett tiotal romaner, bl. a. Le comte de Lavernie (1854; "Ludvig XIV och madame Maintenon eller grefve de Lavernie", 1864), m. m. mar., förkortning för lat. maritus, make, gemål. Mar (syr., "min herre") begagnas i Syrien och Palestina framför helgonnamn i samma betydelse som "sankt", "helig", t. ex. Mar Eljäs. Mar, flygsandskulle. Se Calamagrostis. Mar [ma7], earler af. Earlerna af M. tillhörde sedan midten af 1200-talet den skotska höeadelns