- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 17. Lux - Mekanik /
891-892

(1912) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Marées, Hans von - Mareflundra - Marekanit - Mareld - Mare liberum - Mare magnum - Maremmer

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

regel ingen sysselsättning, de äro endast lefvande väsen i rummet". M. närmar sig i detta afseende Puvis de Chavannes, men han har ej dennes stora, klassiska lugn, hans jämvikt och säkerhet, han stannade vid ett skisseradt framställningssätt och försämrade dessutom ofta nog sina målningar under ett ideligt öfverarbetande. För dekorativ stil egde han större förstående än någon annan af de samtida tyske målarna, hans färg var frisk och klangfull, behandlingssättet bredt och ibland storslaget. Bland hans målningar må ytterligare nämnas Tre män i ett landskap, Ynglingar i en apelsinlund, Dansande män, Män vid hafvet, Ridskola. Det hufvudsakliga var för honom kompositionens hufvuddrag, det arkitektoniska i målningen. Hans rätta fält borde följaktligen ha varit det monumentala måleriet, men han fick endast utföra ett större arbete på detta område, en serie fresker i zoologiska stationen i Neapel (1873, Fiskarbåtens utfärd m. fl.; skisser till freskerna finnas i museet i Elberfeld). Af sina landsmän rönte han alls ingen uppmuntran; smaken i Tyskland behärskades på hans tid af Piloty och Makart, och då M. sällan utställde, förblef han oförstådd och obeaktad. Men på en liten krets af konstnärer öfvade hans fängslande personlighet och hans bergfasta tro på sin uppgift stort inflytande, och efter hans död har detta inflytande blifvit både omfattande och af stor betydelse. På hans uppslag och idéer bygga många af Tysklands yngre målare. Till hans senare skede höra äfven märkliga porträtt (konstnären själf och Lenbach på samma duk, Adolf Hildebrand och engelsmannen Grant - ett af hans bästa arbeten - m. fl.). Han studeras bäst i galleriet på slottet Schleisheim invid München, där många af hans arbeten, målningar och kartonger, tillhöriga bajerska staten, blifvit sammanförda. I Berlins national-galleri är M. godt representerad af 13 målningar (bland dera Romersk vigna, Ryttare plocka apelsiner, Minne af Villa Borghese, aktstudier). - Jfr G. Fiedler, "H. von M." (1889), v. Pidoll, "Aus dem werkstatt eines künstlers" (1890), Schubriag, "v. M." (1904), Meier-Græfes stora verk "H. v. M." (1909-10, 3 dlr med 400 bilder och katalog) samt "Marées Fresken in Neapel", text af B. Hartwig (1909). G-g N. Mareflundra, zool., detsamma som skärflundra. Se Flundresläktet. Marekanit, petrogr., en till runda bollar sönderfallen, glasigt stelnad vulkanisk bergart af liparitisk sammansättning (se Liparit). Bergarten förekommer vid Marekanka, i trakten af Ochotsk. A. G-n. Mareld (af fsv. mar, haf), hafvets fosforescens 1. lysande, är ett fosforescerande ljus, som visar sig om natten i hafsvattnet. Det uppträder oftast i form af lysande punkter, skifvor, kulor eller strimmor, men någon gång äfven som ett öfver stora sträckor af haf sy tan utbredt sken. Fosforescensen visar sig företrädesvis i skummet på hafsböljornas toppar, i det vågsvall, som uppväckes af en flock tumlande delfiner eller snabbt ilande fiskar, i fartygens kölvatten och i de vattendroppar, som nedfalla från roddarnas upplyfta åror. Då Cook en afton i okt. 1772 på höjden af Goda-Hoppsudden var vittne till ett praktfullt skådespel af detta slag, lät han upphämta flera ämbar med hafsvatten och fann däri en ansenlig mängd smådjur af geléartad konsistens. Numera vet man, att fenomenet härleder sig från lefvande organismer, de flesta mikroskopiskt små, hvilka utsända ett fosforescerande ljus. Marelden är en företeelse, som åtföljer vissa hafsdjurs ämnesomsättning. Vanligen är fosforescerandet bundet vid körtelcellers af söndringar. - De i hafvet förekommande lysdjuren tillhöra vidt skilda djurklasser, såsom flagellater, medusor, kammaneter, borstmaskar, kräftdjur, enstaka blötdjur, manteldjur och många fiskar; äfven flera på hafsbottnen lefvande djur (tagghudingar, hufvudfotingar) kunna lysa. Vid Sveriges västkust härleder sig hafvets fosforescens oftast från ett litet mikroskopiskt djur af klotrund form, som benämnes Noctiluca miliaris och förekommer i oändlig myckenhet i hafsvattnet. Hos de flesta lysdjur framträder fosforescensen, endast då de på något sätt retas. Berör man t. ex. Pelagia noctiluca på midten af dess kupiga skifva, så flyger ett grönaktigt sken i snabba vågor därifrån nedåt armarna; griper man den med handen, blir skenet starkare. De fullkomligt genomskinliga kammaneterna, tillhörande släktet Beroë, lefva vid hafsytan och simma förmedelst flimmerskifvor, ställda liksom meridianerna på en jordglob i 8 rader på deras kroppsyta. Vid beröring eller retning lysa dessa meridianer så starkt, att man vid deras sken kan läsa tryckta bokstäfver. Pyrosoma, ett släkte af tunikaternas klass, bilda kolonier, som kunna uppnå en betydande storlek och ge ifrån sig ett mildt blåaktigt sken, när de träffas af någon rörelse i vattnet. Ljusets färg är hos somliga arter af detta släkte konstant azurblå; hos andra växlar den från rödt till orange, grönt och slutligen ultramarint. - Pholas är en art hafsmussla, som borrar sig hålor i strandklipporna. Den förekommer i stor mängd vid Italiens kuster och har, såsom redan de gamle romarna kände, egenskapen att lysa. Dessa djur omge sig med skyar af ett lysande ämne, som öfverflyttas på handen, när man vidrör dem. - Många fiskar (ej blott djuphafsformerna, som stundom uppges) äro försedda med särskilda lysorgan, som torde kunna tjäna som lockmedel för dessa fiskars byte. Vidare kunna de å hufvudet belägna lysorganen också verka som strålkastare, i det de lysa upp omgifningen. K. R. (L-e.) Mare liberum, lat., "fritt haf". Se Mare clausum. Mare magnum (lat., "stora hafvet"), samtida benämning på den synnerligen vidlyftiga bulla, som påfven Johannes XXIII 1 maj 1413 utfärdade och som innehåller privilegier och stadgar för Vadstena och öfriga birgittinkloster. Denna urkund finnes numera i behåll endast i en afskrift af påfven Martin V:s konfirmation, dat. 7 april 1419, i hvars rubrik privilegiebullan redan kallas "Mare magnum". Handlingen, som i tryck upptager 26 kvartsidor, är på grund af sin utförlighet en bland de allra viktigaste för historien om birgittinorden. Maremmer (it. Maremme, af lat. mari'tima, belägen vid hafvet), sumpiga och osunda trakter vid västra kusten af Italien, särskildt den af malaria hemsökta, illa beryktade kuststräckan vid Medelhafvet från floden Magra till Volturnos mynning, i denna vidsträckta betydelse äfven omfattande Campagna di Roma och Pontinska träsken (se d. o.). Oftast användes namnet om de s. k.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Oct 10 18:54:50 2026 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfbq/0474.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free