895 Marescalco-Margareta 896 vid 1902 påträffades två gammalhellenistiska klipp-grafvar med målningar och inskrifter, som härrörde från en grekisktalande sidonisk koloni. Wbg. Marescalco, italiensk målare. Se Buoncon-sigli o. Mare'scha, stad. Se M a re s a. Marestang [marstä'], markis de. Se F o n-t r a i 11 e s. Maret [mara], Hugues Bernard, hertig af B a s s a n o, fransk statsman, f. l maj 1763 i Dijon, d. 13 maj 1839 i Paris, urspr, advokat, började 1789 biträda vid utgifvande^ af "Bulletin de 1'Assemblée natio-nale", deltog s. å. i uppsättandet af "Mo-niteur universel" samt lärde vid samma tid känna dåv. löjtnant Bonaparte. 1792 var M., som gjort sig bemärkt som en af feuil-lantklubbens mera framstående medlemmar, Frankrikes sändebud i England och utnämndes 1793 till ambassadör i Neapel, men tillfångatogs af österrikarna på vägen dit och erhöll friheten först 1795, då han utväxlades mot Ludvig XVI:s dotter. Efter Bo-napartes statskupp (1799) utsågs han af denne till konsulernas generalsekreterare och blef vid kejsardömets upprättande (1804) statssekreterare. Han följde ständigt Napoleon, var invigd i hans hemligaste rådslag samt redigerade massan af instruktioner och bulletiner, som kejsaren utfärdade. 1809 blef han hertig af Bassano och 1811 utrikesminister, 1813 tillika krigsminister, men angreps i denna egenskap häftigt i senaten för sin begäran om nya utskrifningar och blef, då han därjämte misslyckades i sina underhandlingar med de allierade, nödsakad att träda tillbaka. 1814 deltog han i kongressen i Chåtillon och var 1815 inrikesminister under "hundra dagarna". Efter den bourbonska restaurationen vistades han i landsflykt till 1820. Under Ludvig Filip utnämndes M. 1831 till pär samt var 10-18 nov. 1834 inrikesminister och konseljpresident. - M. blef 1803 medlem af Franska akad. och 1832 af Académie des sciences morales et politiques. (E. A-t.) Maretic [-titj], T o m i s l a v, kroatisk språkforskare, f. 1854, professor i slavisk filologi vid Agrams universitet, har författat många språkhistoriska arbeten, hvaribland Istorija hrvatskoga pravopisa (Om den kroatiska rättskrifningen, 1889), Slaveni u davnini (Slaverna i forntiden, s. å.) samt Gramatika i stiJislika hrvatskoga ili srpskoga knji-zevnago jazika (1899) jämte en grammatik för de kroatiska läroverken. Dessutom har han öfversatt Odyssén och Iliaden (1882-83),Mickiewicz' "Herr Tadeusz" (1893) och Eneiden (1896). A-d J. Mare'ttimo [-må]. Se M a rit tim o. Marey [mara], Étienne Jules, fransk fysiolog, f. 5 mars 1830 i Beaume, dep. Cöte-d'0r, d. 15 maj 1904 i Paris, blef med. doktor i Paris 1859 och Flourens' efterträdare vid College de France 1867. M. arbetade med synnerlig ifver för utbildningen af den grafiska metoden inom alla delar af fysiologien. I detta afseende bör i synnerhet framhållas hans efter en urspr, amerikansk idé till en utmärkt fulländning utvecklade användning af lufttransporten för upptecknande af alla möjliga rörelser inom djurkroppen (se Registreringsapparater), vidare hans apparat för undersökning af pulsen (sfygmografen) samt hans synnerligen vackra tillämpning af ögonblicksfotografien i i den grafiska metodens tjänst (äfven denna sistnämnda utgående från en amerikansk förebild). Dessa metoder nyttjade M. vid en stor mängd undersökningar, bland hvilka de öfver lokomotionen hos människan och djuren samt öfver blodomloppet intaga främsta rummet. Jfr äfven F o n e t i k, sp. 812. De viktigaste af M:s arbeten äro Recherches sur la circulation du sang (1859), Du mouvement dans les jonctions de la vie (1868), La machine animale. Locomotion terrestre et aérienne (1873), La méthode graphique (1878), La circulation du sang (1881) och Le vol des oiseaux (1889). De i hans laboratorium utförda arbetena äro utgifna i 4 bd med titeln Physiologie expéri-mentale. Travaux du laboratoire (1875-79). Ett 1898 i Boulogne nära Paris inrättadt laboratorium för studiet af den experimentella fysiologiens metoder bär M:s namn (Institut Marey); det styres af en internationell förening, hvars ledamöter till minst en tredjedel skola vara utlänningar och till minst en tredjedel fransmän. M. blef led. af Vet. soc. i Uppsala 1878. B. T-dt. Mareys skrifkapsel [maras] 1. Mareys tambur, fysiol. Se Kardiograf och Registreringsapparater. Mareys tambur [maräs]. Se Mareys skrifkapsel. Marforio [-få'riå], namn på en stympad kolossalstaty af en liggande flodgud, som under renässansen upptäcktes i Rom på det gamla Martis forum (däraf namnet) och under århundraden var uppställd nära Palazzo Braschi. På denna staty plägade man uppklistra paskiller till svar på dem, som fästes på den midt emot befintliga statyn Pasquino (se d. o.). Marforio förvaras numera på kapitolinska museets gård. (A. L. É.) Märg. Se Marginal. Margam [mä'gem], stad i engelska grefsk. Glamorgan (Wales). 9,014 inv. (1901). Kvarlefvor af ett romerskt läger. I omgifningen stenkolsgruf-vor. J.-F.N. Margareta, svenska furstinnor: 1. M. F r e d k u 11 a, först norsk, sedermera dansk drottning, var dotter till svenske konungen Inge d. ä. Hon gafs 1101 som fredspant (däraf hennes binamn) till äkta åt norske konungen Magnus Barfot och blef en tid efter hans död (1103) gift med danske konungen Nils Svensson (1104). Hon var moder till prins Magnus (se Magnus