915 Maria 916 M:s sköna lofsång (M a g ni'fi c ät). Enligt Matt. och Luk., de ende af evangelister^, som behandla Jesu barndomshistoria, var M. trolofvad med timmermannen Josef, hvilken, upplyst genom gudomlig uppenbarelse, hindrades att skilja från sig den haf-vaiide jungfrun (Matt. 1: 2(J). För att skattskrif-vas begåfvo de sig till Betlehem, där Jesus föddes (Luk. 2). Efter omskärelsen, frambärandet i templet och de vise männens af österlandet besök flydde M. med barnet och Josef på gudomlig till-skyndelse undan Herodes' förföljelse till Egypten. Efter återkomsten lefde den heliga familjen i Nasa-ret ett obemärkt, stilla lif. De i N. T. omtalade Jesu bröder (Matt. 13: 55; Mark. 6: 3) voro säkert Josefs och Marias barn. De få gånger, då M. sedan namnes i N. T. före Jesu död, synes hon på ett eller annat sätt ha velat ingripa i hans messian-ska kall och måste af honom tillrättavisas. I Luk. 2: 41 ff. berättas om påskresan till Jerusalem med den 12-årige Jesus, hvars djupgående svar på hennes förebråelser hon ej förstod. Äfven vid bröllopet i Kana (Joh. 2) får hon mottaga en mild tillrättavisning af sin son. Sedan berättas, att hon en gång tillsammans med "Jesu bröder" kom till Kapernaum, därför att man inom familjen fått höra, att Jesus vore "från sina sinnen" (Mark. 3: 21, 3: 31-35; Matt. 12: 46-50, Luk. 8: 19-21), hvarvid hon också af visas med en hänvisning därtill, att hans egentliga anhöriga utgöras af dem, som göra Guds vilja. När Jesus dör, finna vi den trogna, sörjande modern vid hans kors; han anförtror henne i Johannes' vård (Joh. 19: 25-27). Sista gången omnämnes hon i Apg. 1: 14, där hon och några andra kvinnor, Jesu bröder samt apostlarna berättas vara samlade i endräktig bön. Därefter försvinner M. från den bibliska traditionen, men uppträder i stället ofta i de apokryfiska evangelierna. Jfr Madonna, Mariabilder, Mariafester och M a r i a k u l t. G.R-L* Maria, namn på flera kvinnor i nya testamentet. Utom Maria, Jesu moder (se föreg. art.), förekomma följande: 1. M., som uppges vara Klopas' hustru (eller möjligen dotter?; Joh. 19: 25). -- 2. M., som var moder till Jakob den yngre och en viss Joses (Matt. 27: 56, 61; 28: 1, Mark. 15: 40, 47, Luk. 24: 10). Flera ha förmodat, att 1 och 2 åsyfta samma person, hvilket vore möjligt, ifall Alfeus (aram. Chalfai), fader till Jakob (Matt. 10: 3 och parall.), är samme man som Klopas (Kleofas). Om denne berättar Eusebius efter Hegesippus, att han var broder till Josef, jungfru Marias man, och sålunda farbroder till Jesus, samt fader till Simon, Jerusalems biskop. -- 3. M. Magdalena, hvars tillnamn sannolikt anger, att hon var hemma i Magdala (nuv. Medjdel) på sjön Genesarets västra strand. Hon nämnes i evangelierna som en anhängare till Jesus alltifrån den stund han befriat henne från "sju onda andar" (Luk. 8: 2) till hans död på korset (Matt. 27: 56, 61 och parall. st.). Flera katolska exegeter ha sammanställt henne med synderskan i fariséen Simons hus, som omtalas i Luk. 7, och på grund häraf har man ock tolkat de sju orena andarna, under hvilkas makt hon lidit, som åsyftande ej blott en svår fysisk eller psykisk sjukdom, utan som tillika innefattande moraliskt förfall, något, som sedan gett upphof till de i den kristna konsten ofta förekommande "botfärdiga Magdalenorna" och benämningen "Magdalenahem" på stiftelser för fallna kvinnors upprättelse. Men om M. Magdalena i Luk. 8 hade varit identisk med synderskan i Simons hus, som af samme evangelist omtalas i kap. omedelbart förut, så hade denne säkert på något sätt låtit läsaren få veta, att så var händelsen. -- 4. M. från Betania, syster till Marta och Lasarus, som omtalas Luk. 10: 38--42 och Joh. 11; 12: 3. Till följd af likheten mellan berättelsen i Luk. 7: 36 ff. och hvad som berättas i Joh. 12: 3 ff., Matt. 26: 6 ff., Mark. 14: 3 f. har man, ehuru med orätt, sammanställt äfven denna M. med synderskan i Simons hus eller med M. Magdalena. -- 5. M., moder till Johannes Markus (Apg. 12: 12), skall enligt senare uppgifter ha bott i ett hus i sydvästra delen af Jerusalem, där Jesu lärjungar samlades efter uppståndelsen och hvilket skall ha räddats vid stadens fall (år 70), så att det senare kunde tjäna som kyrka. -- 6. M., till hvilken Paulus sänder en hälsning, Rom. 16: 6, såsom en den där jämte andra kvinnor (jfr v. 12) arbetat för församlingen. E. S-e. Maria, svenska furstinnor: 1. M. af Pfalz, Karl IX :s första gemål, f. 1561 eller 1562, d. 29 juli 1589 på Eskilstuna slott, var dotter till kurfursten Ludvig VI af Pfalz och Elisabet af Hessen, Filip den ädelmodiges dotter. Under ett besök vid hennes faders hof 1578 anhöll hertig Karl om hennes hand. Trolofningen egde rum 3 maj 1578, och bröllopet firades i Heidelberg 11 maj 1579. M. var en from, god och mild kvinna, som utöfvade stort och väljrörande inflytande på sin häftige make. Också omfattades hon af honom med största kärlek, och han gaf hennes namn åt den nyanlagda staden Mariestad samt åt kungsgården Marieholm. M. var snedvuxen, svag och sjuklig, och af de sex barn hon födde (fyra döttrar och två söner) dogo alla under första lefnadsåren utom Katarina, konung Karl X Gustafs moder. M. är begrafd i Strängnäs domkyrka. 2. M. Elisabet, hertig Johans af Östergötland gemål, dotter till Karl IX och Kristina af Holstein, f. 10 mars 1596, d. 7 aug. 1618, fick en god uppfostran och visade under uppväxten mycken hås; för studier. Hennes föräldrar, som insågo, hvilka faror det kunde medföra, om hertig Johan, konung Johan III:s son, erhöll en ärelysten och mot konungahuset fientlig gemål, förmådde honom att förlofva sig med sin kusin M. i början af 1611, ehuru ingendera parten älskade den andra. Snart därefter afled konungen, men änkedrottningen genomdref giftermålet, ehuru prästerna vid 1612 års riksdag protesterade mot den enligt gällande lag förbjudna förbindelsen emellan kusiner. Äktenskapet, som ingicks 29 nov. 1612, blef olyckligt. Båda makarna voro sjukliga - M. äfven till själen, så att hon stundom måste noga bevakas - och saknade förtroende för hvarandra. M. fick sålunda framsläpa ett sorgligt lif under sjukdom och utan kärlek. T. o. m. hennes sträfva moder ångrade sedermera det olyckliga giftermålet, såsom framgår af hennes yttrande några år senare: "Må Gud förlåta prästerna, att de icke togo bladet från munnen och sade bestämdt nej till den olyckliga förbindelsen". M. är begrafd i Linköpings domkyrka.