919 Maria 920 dra Georgievna, prinsessa af Grekland, föddes 19 (g. st. 6) apr. 1890 i Petersburg och förmäldes där 3 maj 1908 med prins Vilhelm, hertig af Södermanland. I sitt äktenskap har hon sonen Lennart (f. 8 maj 1909). Prinsessan bevistade jämte sin gemål 1912 konungens af Siarn kröning och företog i sammanhang därmed 1911-12 resor i Indien, Siarn och Franska Indo-Kina. 1_2. (Fr. W.) 3. S. B-h. Maria (M. Henrietta), drottning af Belgien. Se Leopold, sp. 204. Maria (fr. Marie), hertiginna af Burgund, enda barn och arftagerska till Karl den djärfve af Bur-gund, f. 13 febr. 1457 i Bruxelles, d. där 27 mars 1482, hyllades efter faderns död (5 jan. 1477) af Brabants, Flanderns, Hollands och Hainauts ständer, hvaremot Ludvig XI indrog själfva hertigdömet Burgund till franska kronan. Bland en talrik svärm af friare valde M. 1477 till gemål kejsar Fredrik IILs son Maximilian (sedermera kejsar Maximilian I), en förbindelse, som redan tidigare planlagts. Genom detta giftermål tillföll det rika burgundiska arfvet habsburgska dynastien. M. efterlämnade sonen Filip (sedermera konung Filip den sköne af Kastilien) och dottern Margareta (ståthållarinna öfver Nederländerna 1507-30). Maria, drottning af Bägge Sicilierna. Se Frans, konungar af Bägge Sicilierna, sp. 1175. Maria (da. Man», danska furstinnor. 1. M. Sofia Fredrika, drottning, f. 28 okt. 1767 i Hanau, d. 21 mars 1852, dotter af landtgrefven Karl af Hessen och danske konungen Fredrik V:s dotter Lovisa, ingick 1790 äktenskap ined sin kusin danske kronprinsen Fredrik (sedermera konung Fredrik VI) och kröntes jämte honom på deras silfverbröllopsdag, 31 juli 1815. Under det att konungen deltog i kongressen i Wien 1814-15, var M. re-gentinna; men eljest befattade hon sig föga med riksstyrelsen. Däremot egnade hon sig ifrigt åt genealogiska studier och utarbetade Supplement-tajeln zu J. Hubners genealogische tabellen (6 hftn, 1822-24). M. blef änka 3 dec. 1839. Om hennes barn se Fredrik, danska konungar 6, sp. 1287. 2. M. Amalia Franciska Helena, prinsessa, f. 13 jan. 1865 i Ham vid Richmond i England, d. 4 dec. 1909, var dotter till hertig Robert af Chartres (af huset Orleans) och följde 1871 sin släkt tillbaka till Frankrike. Hon för- mäldes 22 okt. 1885 med prins Valdemar af Danmark och vann snabb folkgunst genom sitt rättframma, flärdlösa uppträdande och sitt lefvande allsidiga intresse. Hon utöfvade äfven stor privat välgörenhet och var alltid ifrig i att främja den offentliga välgörenheten. Hennes otvungna uppträdande harmoniserade föga med drottning Lovisas stränga kraf på etikett. Däremot visade hon efter drottningens död stor omvårdnad om sin gamle svärfar, Kristian IX, och åtnjöt i hög grad hans förtroende och tillit; man tillskref henne också stort inflytande på ministärförändringen 1901. Hon var en flitig och skicklig målarinna (i synnerhet akvarellist) och en mera utpräglad personlighet, än prinsessor vanligen äro. Alltjämt uppriktig katolik, hade hon förbehållit sig, att dottern Margareta skulle få uppfostras i hennes egen tro, under det att de 4 sönerna blefvo protestanter. Efter offentlig insamling invigdes i aug. 1911 "Prinsesse Maries hjem" för gamla sjömän och sjömansänkor och restes 2 maj 1912 ett vackert minnesmärke öfver henne på Langelinie i Köpenhamn. 1-2. E. Ebg. Maria (eng. Mary), engelska drottningar: 1. M. ITudor, dotter till Henrik VIII och hans första gemål, Katarina af Aragonien, f. 18 febr. 1516 i Greenwich, d. 17 nov. 1558 i London, fick en vårdad uppfostran i strängt katolsk anda och förvärfvade bl. a. mycket goda språkkunskaper. Redan i späda år gjordes hon till föremål för växlande giftermålsplaner i samband med faderns och kardinal Wolseys utrikespolitik. Hon för-lofvades 1518 med dauphin af Frankrike, 1521-25 ansågs hon bestämd till gemål åt kejsar Karl V, och 1527 aftalades giftermål mellan henne och Frans I af Frankrike eller dennes andre son, Henrik af Orleans. I samband med faderns skilsmässoplaner ändrades M:s ställning; hon miste sin hofhållning och blef, sedan Henriks nya gemål, Anna Boleyn, födt honom dottern Elisabet, genom en parlamentsakt förklarad illegitim (1533). M. var djupt fäst vid sin moder och fick ofta mottaga bevis på den popularitet hon åtnjöt bland befolkningen. Efter hennes hätska fiende Anna Boleyns afrättning (1536) kom det till försoning mellan M. och fadern; hon nödgades erkänna konungens supremati öfver kyrkan och förklara sina föräldrars äktenskap olagligt, men blef i gengäld bättre behandlad än förut och stod i allmänhet på god fot med Henriks se-