i Cavaignacs styrelse och intog därefter en fientlig hållning till Napoleons politik. 1849 ratades han vid valen till lagstiftande nationalförsamlingen, men hade 1863-69 säte i lagstiftande kåren. Marie pseudonym. Se Meyn, Antoinette. Marie Amelie Se Ludvig, franska konungar 19, sp. 1254 och 1256. Marie-Antoinette fransk drottning. Se Maria, franska furstinnor 6. Marie bebådelsedag. Se Jungfru Marie bebådelsedag. Marie bebådelses systrar. Se Annunciater 3. Marieberg. 1. Kronoegendom i Stockholm, Kungsholms församling, vid Mälaren. Tomten donerades till riksrådet Bengt Skytte (d. 1683), som lät bebygga den. På 1750-talet tillhörde den kapten-mekanikus Triewalds änka, men såldes då till ett bolag, som där 1758 under "médecin-dentisten" Ehrenreichs (se d. o.) ledning anlade en fabrik för tillverkning af fajans och porslin. Fabriken nedbrann 1759, men tack vare Ehrenreichs energi bildades ett nytt bolag, och redan 1760 kunde fajanstillverkningen återupptagas i den nu af sten uppförda nya fabriksbyggnaden. Mariebergs porslinsfabriks märke. Affärerna gingo emellertid dåligt för bolaget. 1766 afgick Ehrenreich från direktörskapet för detsamma, och 1782 inköptes M. af egarna till Rörstrands porslinsfabrik, E. M. Nordenstolpes arfvingar, som 1788 nedlade fajanstillverkningen och uthyrde egendomen till kattuntryckeri samt till kasern åt under kriget hitkomna ryska fångar. 1796 såldes M. till Stockholms stad, som öfverlät det till dåv. kapten-mekanikus K. Appelqvist, hvilken där anlade en mekanisk spinnmaskin och ditflyttade styckgjuteriet, sedan han 1799 fått fullmakt att vara metallstyckgjutare. Styckgjuteriet fortsattes och inlöstes jämte M. 1811 af kronan. 1817 ditflyttades den af K. von Gardell grundlagda läroanstalten för utbildning af artilleri-officerare, hvilken sedermera under benämningarna Högre artilleriläroverket, Krigshögskolan samt Artilleri- och ingenjörhögskolan var förlagd på M., tills den 1884 flyttades till Artillerigården. 1885 förlades den nyupprättade Trängbataljonen, sedermera Svea trängkår, till M., där kasernbyggnad m. m. härför uppförts, och då denna trupp 1907 förflyttades till sitt då nyuppförda kasernetablissemang invid Örebro, blef Fälttelegrafkåren förlagd i det för densamma något utvidgade Mariebergsetablissemanget. - Sedan 1876 finnes vid M. en afdelning af ammunitionsfabriken (se d. o.), som efterträdde den förut där förlagda Fyrverkarkåren (se Fyrverkare). Ang. porslinsfabriken vid M., jfr Fajans, sp. 1285 och fig. 3, samt fig. i art. Krämkopp; se vidare G. H. Stråle, "Mariebergs historia och tillverkningar 1758-1788" (1880). - 2. Fideikommiss i Grödinge socken, Stockholms län, 12 5/6 mtl, med en areal af 2,106 har (hvaraf 579 har åker), tax. till 352,000 kr. (1910), samt kvarn, tax. till 6,000 kr. På 1680-talet kom M. i .släkten Wattrangs ego och gjordes jämte Sandomar m. fl. egendomar till fideikommiss af lagmannen Karl Wattrang. Vid arfskiftet 1827 efter dennes sonson kom M. till frih. K. R. Rudbeck och innehas nu (1912) af frih. Klas R. Thuresson Rudbeck. 1. L. W:sonM. 2. Wbg. Mariebergsugnar, konstind. Se Kakelugn, sp. 578. Marie besökelsedag. Se Jungfru Marie besökelsedag. Mariebo. Se Maribo. Marieborg. Se Haga, sp. 1013. Marieby, socken i Jämtlands län, Refsunds och Näs tingslag. 4,353 har. 614 inv. (1911). Annex till Brunflo, Härnösands stift, Jämtlands östra kontrakt. Marie bär, bot. Se Jungfrubär. Mariedal, herresäte i Ofva socken, Skaraborgs län, 5 mtl, tax. till 304,800 kr., samt kvarn och tegelbruk, tax. till 8,000 kr. (1911). Stället är ståtligt bebyggdt med en stor hufvudbyggnad af sten i två Manbyggnaden på Mariedal. våningar, uppförd efter ritningar af Jean de la Vallée af grefve M. G. De la Gardie, efter hvars gemål godset uppkallades. Efter reduktionen tillhörde det medlemmar af släkten Lillie, riksrådet grefve M. J. De la Gardie samt dennes måg kanslipresidenten Klas Ekeblad till Stola, hvars dotter förde det till sin man grefve K. G. Piper, hvarefter det egdes af dennes sondotter, gift med grefve Hugo D. Hamilton, samt köptes 1888 af grefve N. G. A. Sparre, som grundligt restaurerade slottsbyggnaden. Wbg. Marie de France, Frankrikes äldsta kända författarinna, var född i Frankrike, men lefde i England på Henrik II:s tid 1154-89. Hennes berömmelse hvilar framför allt på de lais (se Lai) hon författat. 12 dylika bevarade dikter tillskrifvas henne, hvilka tillhöra pärlorna af medeltidslitteraturen, men troligen ha de varit flera. De äro skrifna i normandisk dialekt på 8-stafviga, parvis rimmade verser; innehållet är sentimentalt erotiskt och prägladt af den höfviska diktningens anda. Dessutom har hon från latinet öfversatt en legend om skärselden, L'espurgatoire saint Patrice, och Ysopet ("Lille Aisopos"), en fabelsamling, som går tillbaka till den latinska fabclsamlingen Romulus. Hennes skrifter äro senast utgifna af K. Warnke i "Bibliotheca normannica", bd III och VI. Jfr Bedier, "Lais de Marie de France" (1891). J.M.