general J. E. Johnston, hvilken 2 juli måste draga sig tillbaka mot Atalanta. 1--2. (J. F. N.) Mariette [-ä't], Pierre Jean, fransk konstkännare, f. 1694 i Paris, d. 1774, son till en framstående kopparstickare, gjorde studieresor i Tyskland och Italien samt fick i uppdrag att ordna kejs. kopparstickssamlingen i Wien. Han köpte sig 1750 en syssla som k. sekreterare och kanslikontrollör. Efter M:s död skingrades hans samling af 1,400 handteckningar och 1,500 kopparstick. Han utgaf flera skrifter, som ännu åtnjuta anseende, bl. a. Déscriptton sommaire des dessins des plus grands maitres d'Italie, des Pays-Bas et de France, du cabinet de M. Crozat (1741), Recueil d'estampes o. s. v. (2 bd, 1729-42) och Traité historique des pierres gravées du cabinet du roi (2 bd, 1750). Mariette [-ä't], Auguste Édouard, fransk egyptolog och fornforskare, f. 11 febr. 1821 i Bou-logne-sur-mer, d. i jan. 1881 i Bulak, tjänstgjorde 1841-48 som lärare vid Boulognes skola, samtidigt sysslande med smärre litterära och vetenskapliga företag. De senare, som i början berörde den klassiska arkeologien, fingo snart egyptologien till mål. En med inskrifter smyckad mumiekista, som fanns utställd i Boulognes rådhus, fängslade tillfälligtvis M:s uppmärksamhet och förde honom till undersökningar, som hade till .följd, att han beslöt på allvar egna sig åt studiet af den egyptiska forntiden. 1848 kom han till Paris och antogs där inom kort till tjänsteman vid Louvres egyptiska fornsakssamling. 1850 anlände M. till Alexandria med statsunderstöd i ändamål att i de egyptiska klostren studera och om möjligt förvärfva koptiska och syriska handskrifter. Underhandlingarna därom drogo ut på tiden, hvadan M., hellre än att vara sysslolös, nyttjade sin tvungna vistelse i Kairo till att studera omgifningarna af denna stad. Besöken i det gamla Memfis' nekropol, som voro förenade med gräfningar, ledde honom till en upptäckt, som blef af den största betydelse såväl för hans egen framtid som för egyptologien. Han lyckades nämligen återfinna det af Strabon beskrifna Serapeum vid Memfis, och nu blef det icke längre fråga om att fullfölja missionens ursprungliga ändamål. Kostnaderna för den storartade utgräfnin-gen af Serapeum bestredos i väsentlig mån af franska staten, och i slutet af 1852 var Serapeum fullständigt undersökt. 1853 upptäckte M. (med understöd af hertig de Luynes) sfinxens vid Gise gamla tempel. 1854-58 var han som "conserva-teur adjoint" vid Louvre sysselsatt med att ordna den väldiga fornsakssamling, hvilken som en frukt af hans gräfningar kommit franska nationalgalleriet till godo. 1858 begaf han sig åter till Egypten, dit Frankrikes vän Said pascha kallat honom. Åt M. anförtroddes högsta ledningen och anordningen af de storartade gräfningar, som denne furste önskade låta verkställa öfver hela Egypten. Planen till ett museum, ämnadt till förvaringsrum för de upp-gräfda fornsakerna, utkastades, och tomt anskaffades för samlingarnas provisoriska uppställning i Bulak, Kairos hamnstad. Sin återstående lefnad kan M. sägas ha tillbragt hufvudsakligen i Egypten, där han på olika punkter af landet företog gräfningar, stundom utan framgång, men dock alltid i öfverensstämmelse med en på förhand uppgjord plan. Hans stoft hvilar i Bulakmuseets trädgård, där en präktig vård, hvartill medlen anskaffats genom offentlig subskription, bevarar hans minne. Äfven hans fädernestad har rest honom en stod. M. var bl. a. led. af Franska institutet och fick titel af pascha. -. De förnämsta af M. delvis eller fullständigt uppgräfda fornegyptiska minnesmärkena eller ruinsamlingarna - näst Serapeum, hvilket räknas som på en gång hans vackraste fynd och en af de mest storartade arkeologiska upptäckterna i vår tid - äro templen i Edfu, i Dendera, i Aby-dos, åtskilliga af det gamla Tebes helgedomar, särskildt de i Medinet Habu och Deir-el-Baheri, en stor del af det forna Memfis' nu kända grafvar vid Sakkara och Gise samt det forna Tanis (Sån). En mängd af smärre fornlämningar, steler, likkistor, statyer, figuriner, prydnads- och hus-gerådssaker, papyrer o. s. v., bragtes äfven vid dessa gräfningar i dagen och bildade huf-vudstommen i det af M. grundlagda storartade egyptiska museet i Kairo. Som forskare uträttade M. långt mindre än som upptäckare, och likväl efterlämnade han ett högst betydande litterärt bagage, bestående hufvudsakligen af undersökningar i egyptisk arkeologi samt väldiga publikationer af inskrifter och bilder, hämtade från de ruincentra han genom gräfning gjort tillgängliga för forskningen. M:s hufvudverk äro Le Serapeum de Memphis (1857-82), hvars utgifning afslutats af G. Maspero, Abydos (3 bd, 1870-80), Dendera (6 bd, 1870-76), Karnak (1875), Deir-el-Baheri (1877) och Les papyrus égyptiens du Musée de Boulaq (3 bd, 1871-77). Hans efterlämnade papper ha inköpts af franska staten, med hvars understöd de till större eller mindre del torde komma att utgifvas. Hittills har jämte forts, af "Serapeum" utkommit Les Mastabas de V anden empire (1882-86). K. P.* Mariettes [-riä't]. Se Marionett. Marifjæren, turiststation i inre Sogn, Norge, vid Lysterfjordens förgrening Gaupnefjorden i Hafslo härad, Nordre Bergenhus amt. Stället, som har ett utomordentligt vackert läge i ett idylliskt, frodigt landskap, bildar utgångspunkt för exkursioner till Jostedalen, dit en god väg leder. Det har post-, telegraf- och rikstelefonstation och anhaltstation för ångbåtar. K. V. H. Marigliano [-riljānå], stad i italienska prov. Caserta (Kampanien), 6 km. v. om Nola. 5,108 inv. (1901; som kommun 12,491 inv.). Marignac [-rinja'k], Jean Charles, schweizisk kemist, f. 1817 i Geneve, d. där 1894, var professor i kemi vid universitetet där, en af 1800-talets mera framstående kemister, känd genom ett stort antal viktiga arbeten inom den oorganiska kemiens område. M. utförde en mängd noggranna atomviktsbestämningar och kristallografiska undersökningar samt bidrog betydligt till kännedomen om flera sällsynta grundämnen, tillhörande tantal-