löpande året. Dess ändamål är att inflyttas bland de faktorer, af hvilka medelmarkegångspriset framgår. Gruppen C (”medelmarkegångspriset”) är medelpriset af de sista tio årens under lit. B upptagna pris. -- Medelmarkegångspriset har förlorat sin forna betydelse som debiteringsgrund för kronans ränta och tionde, men kvarstår som beräkningsgrund för åtskilliga statsutgifter och det kommunala aflöningsverket. -- Markegångssättning förekom redan på 1620-talet, och hufvudsakligt afseende synes då tagits till hvad varorna i ”nästa köpstad” gällde. 1675 bemyndigades landshöfdingarna att ”låta värderingen göras”, och 1731 infördes den ofvan omförmälda institutionen med deputerade, 2 af hvart riksstånd, halfva antalet räntegifvare och räntetagare. 1734 stadgades att, då två stånd stannade mot två, ett medium af de olika förslagen skulle som markegång anses. Därigenom förlorade landshöfdingen sista återstoden af beslutanderätt vid markegångssättningen. Sedermera blef genom k. kung. 1 okt. 1810 landshöfdingen formligen förbjuden att rösta med deputerade. -- Jfr Kapitelstaxt och Riksmarkegång. Kbg. Markegångssättning, kam. Se Markegång. Markegångstaxa, kam. Se Markegång. Markera. Se Mark. Markerad fiende, krigsv., kallas den mindre styrka, som utgör motståndare till en större, hvilken utför en öfning med taktisk förutsättning. Helst låter man öfningen utföras med två mot hvarandra ställda afdelningar af jämförelsevis lika styrka. Men om man vill hålla så stor styrka som möjligt samlad på ena sidan, kan man inskränka sig till att uttaga endast mindre afdelningar, hvilka få ”markera” fienden eller den ställning han innehar. Den markerade sidan inskränkes vanligen till försvaret, hvilket dock ej behöfver föras uteslutande afvärjande. Den ”markerade fienden” kan betjäna sig af flaggor för att tydligare ange, hvilka truppstyrkor markeras eller hvilken ställning eller front dessa inneha. C. O. N. Markerad has, veter. Se Has, sp. 42. Markerna (”utmarkerna”, ”gränsländerna”). 1. (Isl. Markir) Fordom benämning på västra Dal, som länge utgjorde ett omtvistadt gränsland emellan Sverige och Norge. -- 2. (It. Marche) Landskap uti Italien. Se Marche. Market Drayton [mā′kit drei′tn], stad. Se Drayton. Marketentare, fem. marketenterska (ty. marketender, af it. mercatante, handelsman, af lat. mercāri, drifva handel), kallas de personer, som inom truppers etablissemang, vare sig dessa utföras af kaserner eller läger, tillhandahålla födoämnen, drycker, tobak o. d. eller som för samma ändamål åtfölja trupperna på marscher och i krig. Marketentare ha förekommit i alla tider, från romarnas lixæ och landsknektarnas sudler (af ty. sieden, koka); och, om de än icke numera, då truppernas underhåll i allmänhet väl tillgodoses, äro af samma betydelse som under forna tider, då underhållet ofta utgick i penningar, för hvilka soldaten själf fick skaffa sig föda, kunna de likväl, åtminstone i krig, svårligen undvaras. Marketentarna antagas af vederbörande befälhafvare, stå under särskild uppsikt och äro i krig underkastade krigslagarna. De franske marketentarna och ännu mera marketenterskorna (cantinières), som länge stodo på truppafdelningarnas stater och buro särskild uniform, ha förvärfvat en viss ryktbarhet. -- Marketenteri kallas den lägenhet eller det ställe, där marketenterivaror tillhandahållas. I kaserner eller läger finnes vanligen marketenteri, hvars rörelse antingen drifves för regementets (eller afdelningens i fråga) egen räkning eller också öfverlåtes åt enskild person, utarrenderas. I krig åtföljas trupperna af rörligt marketenteri, eller ock ombesörja truppafdelningarna, kompanier o. s. v., själfva marketenterirörelsen. Det senare sättet torde komma till användning i Sverige, och kompanierna m. fl. ha för detta ändamål särskilda marketenterikistor på sina fordon. C. O. N. Marketenteri. Se Marketentare. Marketeri (fr. marqueterie, af marqueter, göra fläckig, spräcklig), inlagdt arbete, intarsia (se dessa ord och Inkrustera). Någon väsentlig skillnad i betydelse mellan marketeri och de båda andra orden finnes ej. Vanligen begagnas dock benämningen marketeri oin inlagda träarbeten af franskt ursprung från slutet af 1600-talet och 1700-talet eller utförda efter franska mönster (holländskt, svenskt o. s. v. marketeri), medan ordet intarsia användes företrädesvis om den äldre italienska tekniken och dess efterbildningar. Enligt en annan uppfattning, som man stundom träffar hos tyska författare, betecknar marketeri antingen trämosaik af olika slag, d. v. s. inlagda träarbeten i geometriska mönster af regelbundet formade bitar, eller inläggningar i trä af andra material, såsom metall, sten, kitt o. s. v. Upk.* Market Harborough [mā′kit hā′brə], stad vid södra gränsen af engelska grefsk. Leicester. 7,735 inv. (1901). Latinskola. 8 km. sydligare ligger slagfältet Naseby. J. F. N. Markevitj, Nikolaj Andrejevitj, lillrysk historiker, f. 1804, d. 1860, utgaf 1831 en lillrysk folkvisesamling Ukrainskija melodii och författade 1842-43 Istorija Malorossii i 5 dlr, hvars historiska värde är föga betydande på grund af bristande källstudier. Dessutom skref han flera smärre arbeten om guv. Poltavas folkvisor, klimat, floder och befolkning (Narodnye ukrainskie napjevy 1840, O klimaté Pollavskoj gubernii 1850, O narodonaselenit Poltavskoj gubernii 1855 och Rěki Poltavskoj gubernii 1856. A--d J. Markevitj, Maria Aleksandrovna, född Velinskaja, f. 1830, lillrysk författarinna, mest känd under pseudonymen Marko Vovtjok. De första alstren af hennes penna synas ha tillkommit under inflytande af hennes man, den lillryske litteratören A. V. Markevitj. De utgjordes af skildringar ur folklifvet, utgåfvos 1857 af Kulisj under titeln Narodni opovidannia (Folkliga berättelser, 3:e uppl. 1903--04) och öfversattes (1859) af Turgenev till ryska. En samlad upplaga af M:s 26 lillryska noveller utgafs i Lemberg 1878. Bäst anses Institutka (Pensionsdamen). I denna, liksom i flera andra, skildras de lifegnes bedröfliga ställning i nyckfulla och samvetslösa godsegares och deras än sämre fruars våld. Några noveller äro bearbetningar efter visor och sägner. Minst har hon lyckats i teckningen af det egentliga folket,