1047 Marquette-Marradi 1048 M. är medlem af Institutet och professor vid Ecole des beaux-arts. G~s N. Marquette [mäke't], en efter jesuitmissionären M. uppkallad stad i nordamerikanska staten Michigan, vid södra stranden af Lake superior. 10,665 inv. (1910). Katolsk och protestantisk biskop. Järnverk, maskinverkstäder, sågar. Stora dockor och varf, enär staden är utskeppningsort för Michigans stora järnmalmsdistrikt. (J- F. N.) Marquette [markärt], Jacques, fransk jesuitmissionär, upptäcktsresande, f. 1637, d. 1675, begaf sig 1666 till Canada och grundlade 1668 en stadigvarande missionsstation vid Sault S:te Marie, vid Lake superior. Han har ett namn i Amerikas upptäcktshistoria som deltagare med L. Joliet i en färd utför Mississippi 1673. En hans skildring öfver denna färd offentliggjordes i Thévenots "Re-cueil de voyages" (1681). Marquina [-kina], E du ar d o, spansk skald, som genom lyrik och dramatiska diktverk står i högt anseende inom sitt land. Hans Elegias och Ödas berömdes 1901 af Juan Valera för kraft, glans och rik fantasi, hvilka egenskaper prägla äfven hans Eglogas, Vendimion, ett stort, genialt poem, ädelt formadt, Canciones del momento, Ödas de la ciudad y horas trågicas och Almas anonimas (1910). I sina dramatiska arbeten, Las hijas del Cid (1908), Dona Maria la Brava, Benvenuto Cellini och En Flandes se ha puesto el sol, står M. på fullt modern spansk ståndpunkt. Af M:s öfriga arbeten äro att nämna romanerna La caravana, La muestra, Beso de oro, Flor de raza, El secreto de la vida och La riasion de mister Castle. Ad. H-n. Marquis [fr. utt. marki, eng. utt. mä'k<öis]. Se Markis. Marqvard (Mar q var d t), svensk boktryckar-familj. Karl Fredrik M., f. 1767, d. 1809, erhöll 1796 privilegium på eget tryckeri och inköpte därjämte A. J. Nordströms stilgjuteri, hvarefter han i eget namn dref boktryckerirörelse i Stockholm till sin död. - Efter denna tid fortgick denna rörelse under namnet Marqvardska tryckeriet och förestods af den förres broder Johan Petter M., som förut arbetat i tryckeri i Jönköping, där han gift sig med boktryckaren N. Falcks änka och 1795-1802 varit hennes faktor. Efter makarnas skilsmässa (1802) återtog hustrun skötseln af sitt tryckeri, och M. blef efter sin broders död egare af dennes Stockholmstryckeri, som han dref till sin död, 1816, hvarefter hans änka fortsatte till 1820, då hon gifte sig med notarien i sjötullen K. F. Berglund. Denne fortsatte tryckeriverksamheten i eget namn, och efter hans död (1823) öfvertog änkan ensam den gamla firman, till dess 1831 såväl tryckeriet som stilgjuteriet försåldes till N. M. L i n d h i Örebro. R- G. Marqvardska tryckeriet. Se Marqvard. Marqvardsson, H. Se Hans Markvärd s-s o n. Marqvardt. Se Marqvard. Marr [ma], Karl von, målare, f. 1858 i Milwaukee i Nord-Amerika af tyska föräldrar, studerade för sin fader, som var varm konstvän och dilettant i gravyr. M. kom, 20 år gammal, till Tyskland, studerade där vid akademierna i Weimar, Berlin och München och blef 1893 pro- fessor vid akademien i sistnämnda stad. Han gjorde sig ett namn genom stora, figurrika, mycket rörliga och liffulla målningar med historiskt innehåll, till en början påverkad af Piloty och G. Max. Bland dem märkas Frundsberg (1883), Flagellanterna (1889) och I Tyskland 1806 (1890, museet i Königsberg, skildrar fransk inkvartering). Han utförde sedan stora dekorativa målningar med fantastiska eller symboliska motiv, bland dem cykeln Lifvet i slottet Stein vid Niirnberg (1908-10). Bland hans öfriga arbeten må nämnas plafonden Ikaros' fall (1895), porträttet Landskapsmålaren (framställd gående i ett landskap, 1902, museet i Budapest), Aftonrodnaden (1904), Lux in tenebris (försök till symbolisering af kristendomen, 1908) och porträttet Dekorationsmålaren (framställd stående framför en stor målning med sväfvande nakna figurer, 1909). En Madonna med barnet och änglar i månsken eges af Nya pinakoteket i München. M:s konst är dramatisk och kraftfull, i första rummet resultat af tålmodigt och energiskt studium. G-g N. Marra'das (ej M a r a d a s), don Balthasar,. grefve, spansk general i kejserlig tjänst, f. omkr. 1560 i Valencia, d. 12 aug. 1638 i Prag, kom vid unga år som johannitriddare till kejsarhofvet i Wien och var vid Trettioåriga krigets utbrott kavalleriöfverste. Han stred 1618 under Buquoy mot Thurns bömiska här och blef 1619 "general-vaktmästare" öfver alla kejsarens spanska hjälptrupper. Som sådan deltog han i striderna i Böhmen 1619-22, öfverhopades af Ferdinand II med ynnestbevis och förläningar, blef 1621 general af kavalleriet och deltog 1623-24 i fälttåget mot Bethlen Gåbor. Då kejsaren 1625 uppsatte en ny armé under Wallenstein, kände sig M. förbigången och hyste alltsedan dess agg till sin yngre krigskamrat. Han deltog emellertid som fältmarskalk under Wallenstein i 1626 års fälttåg mot Mansfeld och utnämndes 1627 till generallöjtnant utan att dock tagas i anspråk af Wallenstein, som uttryckt sin uppskattning af M:s fältherregåfvor i orden: "Don Balthasar är en god caballero, men sakerna äro för höga för honom". Efter Gustaf Adolfs seger vid Breitenfeld 1631 sändes M. i okt. att försvara Böhmen mot sachsarna, men visade därvid endast prof på oduglighet som själfständig befälhafvare. Han aflöstes efter några månader af Wallenstein och sändes af denne att skydda Schlesien och Lausitz mot sachsarna under Arnim. Mot denne led han idel motgångar, bl. a. vid Ohlau (7 sept. 1632), och Wallenstein genomdref då hans återkallande. M. vistades sedan mest i Wien, arbetade 1634 på Wallensteins störtande och fick sin andel i bytet. Hofgunst snarare än krigarduglighet torde ha skaffat honom de ansvarsfulla befälsposter han innehaft. V. S-g. Marradi, Giovanni, italiensk poet och föreläsare, f. 1852 i Livorno,' är en af Italiens nu lefvande främsta landskapsskildrare och har vunnit särskild ryktbarhet för sin utsökta form. Han är som landskapsdiktare en originell och kraftfull efterföljare till Carducci, sådan denne framträdde i t. ex. "Idillio Maremmano". I M:s landskap är beskrifningen mer musikalisk än pittoresk. Hans skaldelynne har ganska mycken läggning åt det humoristiska, men försmår ej heller den allvar-