1063 Marsdenia-Marseille 1064 af sina 7 resor till Nya Zeeland (den sista så sent som 1837) och förvärfvade där ett enastående inflytande öfver de infödde. Maorifolkets kristnande försiggick till stor del under hans insiktsfulla ledning; för Nya Zeelands historia var detta missionsarbete synnerligen betydelsefullt. Jfr J. B. Marsden, "Memoirs of Samuel M." (1859), och Rusden, "History of New Zealand", I (2:a uppl. 1896). v.s-g. Marsdénia R. Br., bot., växtsläkte af vanligen slingrande buskar, hörande till fam. Asclepiada-cecB. Blommorna äro små, oftast klockformiga. De 60-70 arterna förekomma nästan alla i varma länder, en art förekommer i Europa (Albanien). Mest bekant är M. condurango (Gonolobus con-durango), en sammetshårig lian, inhemsk i Ecuador och Colombia, som lämnar den officinella drogen cortex condurango, kondurangobark (se Kondurango). G. L-m. Marsdiep [-dip], sund vid Hel der (se d. o.). Marseillan [-säja'], stad i franska dep. Hérault (Languedoc), vid étang de Thau, nära Medelhafvet. 4,722 inv. (1901). Vinhandel. J. F. N. Marseille [-sä'j], Frankrikes förnämsta sjöstad, hufvudstad i dep. Bouches-du-Rhône, ligger vid Medelhafvet, under 43° 17' n. br. och 5° 22' ö. lgd, amfiteatraliskt på en klippig grund, urspr. byggd i hästskoform kring Gamla hamnen (Vieux port), som ännu är dess centrum (jfr fig. 1). Genom sitt läge 42 km. ö. om Rhônes hufvudmynning har M. alla fördelar af trafiken på den stora floden, som numera reglerats, så att den blifvit obehindradt segelbar under 11 månader af året, utan att lida af flodens myckna slam. Genom bergen i n. och ö. är M. skyddadt mot vindar från dessa håll, däremot är skyddet mot v. och s. bristfälligt, enär de små klippöarna If (se d. o.), Ratonneau och Pomègue knappt kunna räknas, och därför har man, sedan Gamla hamnen blef otillräcklig, innanför med kusten parallella hamnarmar byggt en konstgjord hamn, som är delad i flera "bassins". Det ypperliga läget har sedan urgamla tider gjort M. till en viktig hamnstad. I våra dagar går en stor del af Frankrikes handel med västra Europa samt så godt som all dess handel på Medelhafsländerna och Orienten öfver M. -- Klimatet är mildt, men underkastadt starka växlingar, i synnerhet genom den häftiga och relativt kalla nordanvinden (mistral), som blåser omkr. 175 dagar om året. Medelårstemperaturen är 14,3°, med 21,4° om sommaren och 7,1° om vintern. Gamla hamnen utgöres af en åt ö. inträngande vik, 900 m. lång, 300 m. bred, hvars inlopp försvaras af två fästen, Grasse-Tilly (förr S:t Jean) och d'Entrecasteaux (förr S:t Nicolas). Kring viken sluter sig den gamla staden, hvars täta kvarter med sina trånga gator draga sig uppåt de terrassformigt lägrade kullarna. Från spetsen af hamnen utgår en af de stora pulsådrorna för trafiken med en längd af 4 km. från s. s. v. till n. n. ö. Den heter i sin nedre del Rue Cannebière, därefter Rue Noailles, Allées de Meilhan och Boulevard de Madeleine. Vinkelrätt mot denna går en annan likaledes med många namn (från n. n. v.): Boulevard de Paris, Grand chemin d'Aix, Rue d'Aix, Cours Belsunce, Cours S:t Louis, Rue de Rome och Le Prado. Dessa farleder äro delvis planterade med träd. I synnerhet äro Rue Cannebière och dess båda närmaste fortsättningar praktfulla genom sina vackra hus och storartade butiker. Af andra vackra gator märkas Rue de la république, som från Gamla hamnen leder åt n. v. genom den gamla staden till dockorna vid den nya hamnen, Cours Pierre Puget i södra stadsdelen m. fl. De viktigaste öppna platserna äro Place S:t Michel, Place d'Aix (med triumfbåge) och Place Castellane, den sista vid början af Le Prado. En vacker anläggning är Zoologiska trädgården i stadens nordöstra del, till hvilken man kommer genom den ståtliga Boulevard de Longchamp. Den ofvannämnda Prado fortsätter som en elegant, med villor kantad aveny långt utom staden till Parc de Château Borély (med arkeologiskt museum) och kapplöpningsbanan, som ligga utmed kusten (Plage du Prado), där flera badanstalter finnas. -- En storartad anläggning är den 1839--49 anlagda vattenledningen, som för vatten från Durance och går öfver Arcdalen i en 392,5 m. lång, 82,5 m. hög akvedukt (hela ledningen är 92 km. lång eller med fem hufvudgrenar 158 km., hvaraf 21 km. tunnlar). -- Trots sin ålder är M. fattigt på minnesmärken från gamla tider. Den forna katedralen, som gällde för den äldsta i Gallien, är ersatt af en basilika (se fig. 2) i romansk-bysantinsk stil vid Quai de la Joliette (1852--93). Mer berömd är kyrkan Notre dame de la garde på ett berg s. om Gamla hamnen (1853--64). Vidare må nämnas Notre dame du mont Carmel (1255), i gamla staden, S:t Victorkyrkan nära fort d'Entrecasteaux, med intressant krypta, samt den gotiska S:t Vincent de Paul. Öfriga offentliga byggnader äro triumfbågen på Place d'Aix, det palatslika Hotel de la préfecture (1861--67), Palais de justice (1858--62) med Berryers staty framför ingången, den i form af ett grekiskt tempel uppförda Börsen (1852--60), hvars sal är större än den i Paris, Château de Longchamp (1862--69) vid Zoologiska trädgården, bestående af två stora byggnader (konst- och naturhistoriskt museum), medelst kolonnader i bågform förenade med en triumfbåge i midten (Château d'eau, reservoar), och Château du pharo (medicinska fakultetens lokal) vid inloppet till hamnen. Stadens närmaste omgifning är kal, men trakten därutomkring prydes af vinkullar och en mängd små landställen, bastides, hvilka utgöra målet för alla stadsbors sträfvan. Utom af ofvannämnda befästningar försvaras M:s sjösida af öfre och nedre Nicolonbatterierna samt batterierna La Corbière, Mourrepiane och Cap Pinède n. samt batterierna Pointe d'Endoume, Roucas blanc, Montredon, Mont Rose och Cap Croisette s. om inloppet till Gamla hamnen, forten Pomègue och Ratonneau på de utanför redden liggande likabenämnda öarna samt batteriet Cap Caveaux på den förra och batterierna Mangue, Cap blanc och Cap de Croix. M:s folkmängd var 1801 blott 90,500 inv., men steg 1911 till 550,619, hvadan M. är näst Paris Frankrikes folkrikaste stad. Öfver 80,000 utlänningar bo här, mest italienare. -- Ehuru M. i första rummet är en handelsstad, eger det äfven en betydande industri. Dess produktionsvärde var 1900 782 mill. frcs. men 1910 1,380 mill. frcs. Antalet fabriker var 1910 700 med 160,000 arbetare, öfvervägande italienare. De viktigaste industriartiklarna voro oljor och jordnötskakor (350 mill.