1061 Marschechelon-Marsden 1062 järnvägen. I maj 1912 utnämndes han till ambassadör i London för att bereda väg för ett bättre förhållande mellan Tyskland och England. 1. C. Lmn. 2. J- F. N.* Marschechelon [-ejelå^], krigsv. Se Echelon. Marschera (se Marsch), tåga i marsch, företaga marscher. Marschfart, sjöv. Se Fart, sp. 1412. Marschkolonn, krigsv. Se Kolonn 2 och Marsch. Marschkolonnväg, krigsv. Se Kolonnväg. Ma'rschner, Heinrich August, tysk tonsättare, f. 16 aug. 1796 i Zittau/d. 14 dec. 1861 i Hannover, egnade sig först åt juridiska studier, som han sedan utbytte mot musikaliska hos Schicht, hvarefter han 1817 erhöll en musiklärarplats i Pressburg, där han skref några operor. Af . dessa bragtes Heinrich IV. und d'Aubigné genom K. M. v. Weber till uppförande i Dresden (1820). Där fick M. 1824, likaledes genom Webers bemedling, anställning som musikdirektör vid hof-operan. I Leipzig, dit han 1827 flyttade, skref han operorna Der vampyr (1828) och Der templer und die judin (1829), hvilka hastigt gjorde hans namn kändt i Tyskland. 1831 erhöll han hofkapellmästarplatsen i Hannover och verkade i detta ämbete ända till 1859, då han pensionerades med titeln general-musikdirektor. Han blef 1835 hedersdoktor i Leipzig och sedermera hedersborgare i Hannover. Hans mest betydande opera, Hans Heiling, uppfördes med utomordentlig framgång i Hannover 1833 och fick sedan inträde på de flesta operascener (Stockholm 1865). Dess släkttycke med Wagners "Flygande holländaren" är omisskännligt, och öfver hufvud kan sägas, att M. bildar mellanlänken emellan Weber och Wagner, hvarjämte han har sin egen specialitet uti den mindre vanliga föreningen af det patetiska och det humoristiska. Utom de redan nämnda blefvo hans operor i allmänhet ej långlifvade (Der holzdieb gafs dock under namnet "Skogstjufven" på Nya teatern i Stockholm 1875). Däremot ha flera af hans många manskvartetter bibehållit sig, såsom Trinklied, Zigeunerleben och den härliga serenaden Warum bist du so ferne? En staty öfver M. restes 1877 i Hannover. Biogr, af Wittmann (1897) och Munzer (1901). A. L.* Marschregemente (-bataljon, -batteri o. s. v.), krigsv., kallas ett regemente (bataljon o. s. v.), som är sammansatt af manskap från en depå eller af tillfrisknade och hvilket antingen föres till armén, där det afger sin personal till fyllande af afgången vid motsvarande truppafdel-ning, eller ock ingår som själfständig enhet i ett större truppförband eller kallas att utföra något uppdrag på egen hand. C. O. N. Marschrut, M a r s c h r u t a (af fr. marcher, tåga, och route, väg), väg, som en trupp eller en resande följer; krigsv. Se Marsch. Marsdagarna. Se Marsoroligheterna och Marsupproren. Marsdekréten kallas några förordningar, som utfärdades i Frankrike 29 mars 1880 på initiativ af Ferry, som då var undervisningsminister i Frey-cinets kabinett. De voro riktade emot sådana kon-gregationer eller katolska ordnar, som aldrig blifvit af staten erkända. Dekreten voro två. Det ena påbjöd, att den icke erkända jesuitorden skulle upplösas och dess anstalter utrymmas inom tre månader, hvilken tid utsträcktes till 31 aug. för de läroanstalter, i hvilka vetenskaplig undervisning meddelades. Det andra förordnade, att hvarje icke erkänd kongregation inom tre månader skulle hos regeringen söka bekräftelse på sina statut och reglementen samt anhålla om lagligt erkännande för hvar och en af dess förut befintliga anstalter. Samtidigt med dekreten offentliggjordes en skrifvelse från justitie- och undervisningsministrarna, hvilken framhöll, att enligt gällande lag alla religiösa samfund skulle vara af regeringen erkända och att det således vore i strid mot denna lag, som dylika kongregationer uppstått. I en rundskrifvelse till prefekterna betonade regeringen dessutom, att dessa kongregationer genom dekreten endast försattes i samma läge som alla andra medborgare och att de äfven skulle åtnjuta samma rättigheter, blott de underkastade sig lagarna. Dekreten tillhörde de viktigaste leden i Ferrys antiklerikala skolpolitik. Se vidare Ferry, Frankrike, sp. 1164-65, och Rambaud, "Jules Ferry" (1903). J. F. N.* Marsden [mä'sdn]. 1. William M., engelsk orientalist, f. 1754, d. 1836, var 1771-79 civiltjänsteman i engelsk-ostindiska kompaniets besittning Bengkoelen på Sumatra och 1795-1807 sekreterare i engelska amiralitetet. Under vistelsen på Sumatra tillegnade M. sig grundlig kännedom om den malajiska rasen, särskildt dess språk. Han skref 1783 The history of Sumatra (3:e uppl. 1811) samt utgaf 1812 Grammar of the Malay language och Dictionary of the Malay language - ett arbete af banbrytande betydelse - och 1823-25 Numis-mata orientalia. Sin rika samling af österländska mynt skänkte han till British museum, sitt bibliotek, med dess orientaliska manuskriptsamling, till King's college i London. En autobiografi, A brief memoir of W. Marsden, utgafs af hans änka (1838), - 2. Alexander M., engelsk läkare, f. 1832, d. 1902 (?), tjänstgjorde 1854-56 som militärläkare i Krimkriget, utöfvade därefter under 15 år omfattande verksamhet vid det af hans fader William M. (f. 1796, d. 1867) inrättade Royal free hospital och Brompto Cancer hospital i London samt egnade sig slutligen h. o. h. åt den sistnämnda institutionens klinik. Icke mindre än 15,000 fall af kräfta hade till 1884 kommit under hans ögon, och M. har öfver denna sjukdoms behandling utgifvit tre ar-j beten. 1. (K. F. J.) 2. (R. T-dt.) j Marsden [märsdn], Samuel, engelsk missionär, Nya Zeelands apostel, f. 1764 nära Leeds, d. 1838 i Parramatta, tillträdde 1793 en prästerlig befattning i Nya Syd-Wales, där han särskildt sysslade med själavården bland de deporterade, blef genom tillfällig beröring med några maorier lifligt intresserad af missionsverksamhet på Nya | Zeeland och ditsände 1814 på egen bekostnad ett j par missionärer. M. företog i nov. s. å. den första