fältmarskalksvärdigheten utgjort högsta generalsgraden (se Fältmarskalk). -- Marskalkar kallas slutligen i allmänhet personer, som vid vissa högtidliga tillfällen (akademiska fester, konserter m. m.) åtaga sig att vaka öfver ordningen, anvisa publiken platser o. d. eller utgöra, jämte "tärnorna", ett brudpars följe. Jfr Marshal. (V. S-g.) Marskalken af Sachsen. Se Morits, tyska furstar. Marskalksstaf. Se Marskalk. Marskfår, zool. Se Fårsläktet, sp. 202. Marskland (ty. marschland, af holl. marsch, lågt beläget ställe), ett vid hafskusten beläget flackt slättland, som är så lågt, att det vid flodtiden delvis eller h. o. h. öfversvämmas, och som bildats genom en småningom skeende anhopning af sand på den förutvarande grunda strandbottnen. De sandpartiklar, som vid "flod" föras med hafsvattnet upp öfver marsklandet, bli, när vattnet vid ebbtiden åter drar sig tillbaka, till stor del kvarliggande, och efter hand beklädes marken med en ganska rik gräsvegetation, som ytterligare kvarhåller och sammanbinder sanden. Därigenom blir ytan allt högre och nås alltmer sällan af "floden". Marken tjänar då till betesmark, eller instänges den medelst konstgjorda fördämningar mot hafvet och odlas. -- Marskland finnas bl. a. vid Hollands och nordvästra Tysklands kuster. E. E. Marsk Stig. Se Stig Andersen. Marsksvin benämnas de från det europeiska vildsvinet härstammande svinraserna i Englands, Tysklands, Hollands, Belgiens och Frankrikes marsk-trakter. Hithörande svin äro stora, hängörade, senvuxna och fruktsamma. De engelska äro h. o. h. och de öfriga mer eller mindre förädlade med stora hvita engelska rasen. Mera framstående marskraser äro jylländska, holsteinska, westfaliska svinen samt Craonaise-, Champagne-, Poitou-, Augeronne- och normandiska raserna i Frankrike. H. F. Mars-la-Tour [marrslatōr], by i franska Lothringen, dep. Meurthe-et-Moselle, strax innanför den nuv. franska gränsen, i rak linje 21 km. v. om Metz, var skådeplats för de sista striderna under det heta slaget vid Vionville-M. 16 aug. 1870 (se Vionville). Vid M. har en vacker fransk minnesvård blifvit rest. (C. O. N.) Marsmånar. Se Mar s, astron. Marsna, köping. Se Mersen. Märsop [-åp], Paul, tysk musikskriftställare, f. 1856 i Berlin, elev i musik af H. Ehrlich och H. v. Biilow, filos, doktor och bosatt i München sedan 1881, har gjort sig bemärkt för sundt omdöme och idérikhet genom sina Musikalische essays (1899), Studienblätter eines musikers (1903) och de smärre .skrifterna Der einheitsgedanke in der deutschenmu-sik (1885), Weshalb brauchen wir die reformbuhne? <1907) m. fl. Han har i München inrättat ett musikaliskt folkbibliotek (öfvertaget af staden 1907). E. F-t. Marsoroligheterna i Stockholm 1848, 1864 och 1865. De oroligheter, som utbröto i Stockholm 1848, voro ett svagt genljud af 1848 års franska revolution. Äfven i Sverige stod reformfrågan på dagordningen; det gällde där ombildningen af den gamla ståndsrepresentationen. Och då den af regeringen 1846 tillsatta kommittén ej syntes kunna lösa frågan, bildades i hufvudstaden ett "reformsällskap", som bland andra agitationsmedel upptog äfven "reformbanketter" efter franskt mönster. En dylik fest var beramad till lördagen 18 mars i La Croix' salong vid Brunkebergstorg. Folk samlade sig därutanför under aftonens lopp dels af nyfikenhet, dels också på grund af anonyma uppmaningar genom anslag å husknutarna. Snart började det under dylika förhållanden öfliga oväsendet, och massorna fingo, till en början ostörda af alla myndigheter, under skrän, öfvervåld mot fredliga vandrare samt fönsterinslagningar hos mer eller mindre misshagliga personer (presidenten von Hartmansdorff, ärkebiskop Wingård, utrikesministern Ihre, handlanden Leja m. fl.) en farlig föreställning om egen styrka. Följande afton förnyades uppträdena i än större skala, men då började också myndigheterna gripa in med kraft. Truppernas befälhafvare var general Lefrén. Med kavallerichocker och gevärssalfvor rensades gatorna närmast slottet, och en på Norra Smedjegatan på nedre Norrmalm påbörjad barrikad togs med lätthet och förstördes; såväl trupp som befäl vid garnisonen led därvid åtskillig skada af stenkastning o. d., och ganska många deltagare i oroligheterna eller nyfikna åskådare dödades eller sårades. Skyndsamt inkallades emellertid afdelningar ur indelta armén, och denna åtgärd bidrog kraftigt att snart nog göra slut på gatuuppträdena. Äfven i Göteborg yppade sig (27 mars) gatuoroligheter, som hade till följd bildandet af en "medborgarvakt". Det vore fåfängt att i dessa oroligheter vilja spåra någon på förhand anlagd plan eller något politiskt syfte, och den misstanke, som vid tillfället uttalades, att demonstrationerna egentligen voro ett uttryck af fabriksintressets missbelåtenhet med förslaget till ny tulltaxa, kunde aldrig ledas i bevis. Den konservative och ultraprotektionistiske Hartmansdorffs fönsterrutor delade lika öde med den liberale och frihandelsvänlige Aftonbladsredaktören Lars Hiertas. -- Som en medelbar följd af oroligheterna måste man dock betrakta såväl ministärförändringen af 10 april som ock undanskjutandet af tullreformen. G. A. Sparre, Stjerneld, Genberg, Sandströmer, Gripenstedt m. fl. inträdde i konungens råd, och redan 2 maj aflämnades af excellensen Sparre på Riddarhuset det kungl. representationsförslaget. De tämligen betydande gatuoroligheter, som egde rum i Stockholm 6 mars och följande dagar 1864, fingo ej tillfälle att utbreda sig så som i mars 1848 till följd af kraftigare åtgärder från myndigheternas sida och särskildt genom ymnigt användande af sprutning. (Polismästaren A. Wallenberg döptes ock af folkhumorn till "Wattenberg".) Närmaste anledningen gaf denna gång ett till La Croix' salong sammankalladt möte för uttalande af Sveriges sympatier för Danmark under dess då pågående krig mot Österrike och Preussen. Folkhoparnas demonstrationer voro också hufvudsakligen riktade mot de statsråd (särskildt K. R. L. Manderström och J. A. Gripenstedt), som ansågos bära ansvaret för Sveriges tillbakadragna politik. En satirisk-humoristisk skildring af oroligheterna föreligger i publicisten J. G. Schultz' "Konstapel Batongs sägner" (1864, en samling parodier på "Fänrik Ståls sägner"). Äfven 1865, på årsdagarna af tilldragelserna