men det bör märkas, att de äro sekundära motorer, under det att vattnet, ångan och de exploderande gaserna etc. äro primära motorer. -- Mellanmaskiner ha till ändamål att öfverföra det af kraftmaskinen erhållna arbetet, så att det må kunna tillgodogöras. Hit höra häfstänger, rem- och kugghjulsutväxlingar, excenterskifvor m. m. -- Bland verktygs- l. arbetsmaskinerna, hvilkas ändamål antydas af namnet, må nämnas pumpverk, fordon, kvarnar, svarfvar, hyfvelmaskiner, borrmaskiner, väfstolar, spinnmaskiner m. fl. -- Man kan tänka sig en maskin -- den må vara beskaffad huru som helst och synas aldrig så invecklad -- upplöst i ett antal beståndsdelar, hvilka benämnas enkla maskindelar. Sådana äro bland andra: skrufvar, nitnaglar, axlar och tappar, tapplager, remskifvor, kugghjul, stänger, rör, kolfvar etc. Genom dessas kombination under skilda former och på olika sätt erhållas de mångfaldiga olika slagen af maskiner. Maskiner, som drifvas af människors eller djurs muskelkraft, torde ha varit använda af alla till någon grad af civilisation hunna folkslag. Men någon egentlig betydelse kunde maskinväsendet icke vinna, förrän man lärt tillgodogöra sig det fallande vattnets, ångans och exploderande gasers kraft. Det är i synnerhet sedan ångmaskinen mot slutet af 1700-talet blifvit så väsentligt förbättrad (af Watt), som maskinarbetet i allt vidsträcktare skala börjat ersätta handarbetet. De fördelar, som därigenom vunnits i tekniskt hänseende, äro betydliga: besparing af människokraft, ökad produktionsförmåga, billigare arbetskostnader och i många fall förbättring af produktens beskaffenhet. Otaliga äro de tekniska problem, som endast genom maskinernas tillhjälp kunnat lösas. Inom snart sagdt alla yrken ha maskinerna fått insteg, och inom många af dem ha de föranledt en fullständig omgestaltning. Numera torde Nord-Amerikas förenta stater stå främst i detta hänseende och närmast dem Tyskland, England, Schweiz, Belgien och Frankrike. Äfven i Sverige tillverkas och användas maskiner i ganska stor utsträckning, och flera svenskar ha uppfunnit maskiner af stort värde. -- 2. Log. Se Logisk maskin. 1. G. R. D. (O. E. W.) Maskinafdelning. 1. Sjöv. Se Maskinist-officerarna. - 2. Järnv., i allmänhet den del af järnvägsadministrationen, som det åligger att omhänderha, underhålla och vårda järnvägens rörliga materiel af olika slag samt därför erforderliga byggnader och verkstäder. Inom svenska statens järnvägsstyrelse handhas maskinafdelningens angelägenheter af ett flertal byråer. Vid distrikten, liksom vid de större enskilda järnvägarna, förestås maskinafdelningen af en maskindirektör (se d. o.). 2. H. L. Maskinaggregat, tekn., maskingrupp, omfattande flera samverkande led, t. ex. ångpanna - ångmaskin - elektrisk generator, vattenturbin-elektrisk iwipmtor. Se Kraftstation. G. II-r. Maskinborrning. Se Bergborrning och Borrmaskiner. Maskinbädd, skpsb. Se B ä d d 2 b. Maskindirektör, den hösre tekniske järnvägstjänsteman, som - vid statens järnvägar inom ett distrikt, eljest vid järnvägen i fråga - förestår och leder maskinafdelningens (se d. o.) angelägen- heter. Inom ett stntsbanedistrikt är maskindirektören led. af distriktsförvaltningen och föredrar där maskinafdelningens ärenden. U- L. Maskindurk, skpsb. Se Durk 2. Maskine'11, som utföres med maskin, som har afseende på eller tillhör maskin; maskin-; mekanisk. Maskineri, en benämning, som stundom använ- . des i st. f. maskin (se d. o.), i synnerhet i äldre arbeten i maskinläran; inbegreppet af flera för ett ändamål förenade och samverkande maskiner; i teaterväsendet den mekaniska apparat, som, osynlig för åskådarna i salongen, tjänar till att fasthålla, röra och förändra dekorationerna och med hvars tillhjälp åska, blixt, regn, blåst, sjögång, personers hastiga försvinnande samt andra teater-effekter åvägabringas; i episk och dramatisk poesi uppträdandet af öfvernaturliga väsenden (gudar, änglar, demoner, feer, älfvor o. s. v.), hvilkas uppgift är att dels förhöja det underbara i tilldragelserna, dels lösa någon invecklad knut i handlingen (jfr De us ex machina). (O. E. W.) Maskinfett, tekn. Se Konsistensfett. Maskinförare. Se Maskinist. Maskinförsäkring har till ändamål att skydda för materiell förlust på grund af skador, som träffa maskiner. Försäkringens föremål äro maskiner och maskinella anordningar af olika slag, gas-, vatten- och ångmotorer, elektriska motorer, dyna-momaskiner m. m. Ersättningen utgår för skador på grund af olyckshändelse, på grund af arbetarnas eller andra personers oskicklighet, försumlighet eller illvilja, på grund af storm, skyfall, isdrift, åskslag och kortslutningar; för skador, som uppstå vid monteringar eller demonteringar eller på grund af gjut- eller materialfel. Endast ett svenskt bolag drifver denna försäkringsgren. Maskingevär. Se Kulspruta. Maskinindu'ktor, telegr., en Siemens' cylinder-induktor med tämligen stora dimensioner (jfr C y-linderinduktor och Elektriska maskiner, sp. 280). Maskininduktorn användes på medelstora telefonstationer för att lämna signalström. D. S-t. Maskiningenjör, i allmänhet en ingenjör med utbildning och verksamhet inom maskinfacket; vid en järnväg särskildt den tekniske tjänsteman, som inom en maskinsektion (se d. o.) eller vid en reparationsverkstad för befälet, leder arbetet samt i öfrigt handlägger och ansvarar för maskinafdelningens angelägenheter. H. L. MaskinTst, den, som handhar den direkta vården och skötseln af en maskin eller maskinanläggning, särskildt i fråga om kraftmaskiner. Arbetsmaskiner skötas vanligen af resp. arbetare. Vid mycket stora arbetsmaskiner, för hvilkas skötsel ett helt arbetslag erfordras, kallas lagets ledare ofta maskinförare. - Om maskinister vid Flottan se Maskinistofficerarna. - Maskinskötare, vanligen handtlangare och biträde åt en maskinist. G. H-r. Maskinistföreningen i Stockholm, Göteborg, Malmö. Se Svenska maskinistförbundet. Maskinistofficerarna och Flottans m a s k i-n i s t s t a t. Mot slutet af 1830-talet voro vid Flottans station i Stockholm antagna en öfvermaski-nist för kronans ångfartyg samt en öfvermästare