Matteus, Sankt. 1. Territorialförsamling i Stockholm, omfattande nordvästra delen af öfre Norrmalm, bildad 1906 genom delning af Adolf Fredriks församling. 32,533 inv. (1910). Församlingens kyrka, Matteuskyrkan (först kallad

Matteuskyrkan.

Matteuskapellet), uppförd efter ritningar af E. Lallerstedt, invigdes 1903. Inom församlingen ligger Borgerskapets änkhus, som förut utgjort egen församling, men 15 okt. 1910 införlifvats i M., ehuru det fortfarande har eget prästerskap. -- 2. Norrköpings norra församlings kyrka. Matteus, evangelisten och aposteln, var publikan, d. v. s. romersk tulltjänsteman i Palestina. Han var stationerad vid sjön Genesaret, då han af Jesus kallades till apostel (Matt. 9: 9). I Mark. 2: 14 och Luk. 5: 27 o. f., där uppenbarligen samma tilldragelse omtalas, kallas han vid sitt egentliga namn, Levi. Markus nämner Alfeus som hans fader. Förutom i apostlaförteckningarna omnämnes han ej vidare i den hel. skrift. Traditionerna om hans person, verksamhet, lefnadsöden och död äro osäkra. Efter Jesu död skall han ha vistats 15 år i Jerusalem och därefter predikat evangelium utanför Heliga landets gränser. Traditionen om hans martyrdöd, som firas af de katolska kyrkorna (21 sept. af den romerska, 16 nov. af den grekiska), tillhör en senare tid. Om M:s förhållande till det evangelium, som bär hans namn, se nästa art. Jfr Apostel och pl. till denna art. samt Evangelistsymboler. G. R-l.* Matteus' evangelium, det 1:a i ordningen af våra kanoniska evangelier, var närmast afsedt för de judekristna i Palestina och har tydligen till ändamål att bevisa Jesus vara den i G. T. utlofvade Messias genom att uppvisa profetiornas uppfyllelse i hans person och gärningar. Evangeliet, som mera följer sak- än tidsordning, består af följande delar: 1) kap. 1--2, innehållande Jesu släktregister, födelse och barndomshistoria; 2) kap. 3--4: 11, förberedelserna till Jesu messianska verksamhet; 3) kap. 4: 12--18, Jesu verksamhet i Galiléen; 4) kap. 19--28, Jesu verksamhet i Judéen, hans lidande, död och uppståndelse. -- Om platsen och tiden för författandet vet man ingenting med säkerhet. Antagligen är evangeliet författadt efter Jerusalems förstöring år 70. Förf. synes ha användt Markus' evangelium. Enligt en af Th. Zahn m. fl. nyare forskare försvarad äldre mening är det grekiska Matteusevangeliet en öfv. från ett hebreiskt eller arameiskt Matteusevangelium, skrifvet af aposteln Matteus. Andra nyare forskare mena, att vårt grekiska Matteusevangelium är en fullkomligt själfständig skrift, icke en öfv. af aposteln Matteus' arameiska evangelium, som i så fall gått förlorad. För öfversättningshypotesen tala åtskilliga hebraismer i den grekiska texten. Den gamla kyrkan antog utan vidare, att aposteln Matteus var det grekiska Matteusevangeliets författare. G. R-l. (J. P.) Mattgräs, bot. Se Lycopodium, sp. 40. Matthäeus parisie'nsis (eng. M a 11 h e w Paris; tillnamnet hade han förmodligen ärft), engelsk krönikeskrifvare, f. ej långt före 1200 i eller vid S:t Albans, d. 1259, erhöll undervisning i S:t Albans' klosterskola och inträdde 21 jan. 1217 som munk i klostret, där han sedan framlefde sitt lif, sedan 1238 som föreståndare för dess scriptorium. 1248 reformerade han som visitator klostret Nidarholm nära Trondhjem och trädde då i vänskaplig förbindelse med konung Håkan IV. M. trädde äfven i förbindelse med konung Henrik III, som ofta besökte S:t Albans, och erhöll af honom och hans omgifning upplysningar för sina historiska arbeten. Men han inskränkte sig ej till dessa källor eller till de aktstycken, som kommo hans kloster till hända, utan samlade med outtröttlig flit från alla håll upplysningar och aktstycken. Mest kändt af hans arbeten är Chronica' major (bästa uppl. af Luard, 7 bd, 1872-83), behandlande tiden från skapelsen till 1259. Grundstommen till skildringen af tiden före 1235 utgöres af Rogers af Wendover "Flores historiarum", som af M. öfverarbetats och från 1199 försetts med en fortlöpande kommentar af aktstycken m. m. Från 1235 är skildringen M:s egen, och denna del är arbetets värdefullaste. En bilaga till krönikan afsåg den ofullständigt bevarade Liber additamentorum att vara. Den innehåller aktstycken, geografiska, heraldiska och historiska notiser och uppsatser. I det väsentliga blott ett utdrag ur krönikan är Historia anglorum (utg. af Madden 1866-69 i 3 bd). Af M:s öfriga arbeten märkas en i biografisk form affattad historia öfver M:s eget kloster De gestis abbatum Albanensium (utg. af Riley 1867-69 i 3 bd) samt Vita Stephani, en lefnadsteckning öfver Stephan Langton, blott delvis bevarad (utg. af Liebermann). Som häfda-tecknare utmärker sig M. för sträfvan efter noggrannhet, vid blick, skarpsinne vid bedömande af personer och tilldragelser samt klarhet och åskådlighet i framställningen. Däremot brister honom ej sällan kritisk förmåga och oväld. T. H-r. Mattheson, J o h a n n, tysk musikskriftställare, f. 1681 i Hamburg, d. där 1764, fick en förträfflig uppfostran och undervisning äfven i musik. På operan i Hamburg uppträdde han (1697-1705) som sångare (tenorist), t. o. m. (1699 i operan Plejaden) som operakompositör, sångare och dirigent i en person. Han blef 1706 legationssekreterare hos engelska sändebudet och erhöll efter hand