"cuia", d. v. s. det trähårda skalet af Lagenaria vulgaris' frukt), hvarur teet uppsuges genom ett rör med sil i nedre ändan (en s. k. bombilla, vanligen af silfver), och hör således urspr. ej tillsammans med "te". Mattedrycken, matteteet, som äfven kallas paraguayte, erhålles af Ilex-arter, företrädesvis I. paraguariensis (fam. Aquifoliaceæ), småväxta skogsträd, som växa sällskapligt i Brasiliens sydöstra stater från Rio Grande do Sul i s. till Matto grosso i n. och i östra delen af Paraguay. Dessa träd heta i Brasilien erva l. herva (äfven herva matte), i Paraguay och Argentina yerba, och de skogar, där råämnet skördas, hervales l. yerbales. Den erva (yerba), som går i handeln, framställes så, att grenarna med sina löf torkas vid eld i stora gropar eller brunnar, hvilket ger ämnet en lindrig röksmak, hvarefter massan sönderkrossas till ett pulver af grågul färg. En dyrare vara består af de afplockade, ej krossade bladen. Matte är ett dagligt njutningsmedel i Syd-Brasilien, Paraguay och en stor del af Argentina. Allmännast brukas det så, att pulvret lägges i en cuia och ofvergjutes med hett vatten, hvarpå bombillan nedstickes, och cuian får gå laget rundt. Teet smakar då beskt och kallas matte cimarrão. Tillagas det i tekanna och njutes med socker, kallas det matte doce (sp. mate dulce). Efter någon tids begagnande har man svårt att undvara matte för dess stimulerande egenskaper; det släcker törst, dämpar hunger och lifvar organismen liksom te och kaffe, utan att som dessa förorsaka sömnlöshet. Äfven här är det verksamma ämnet kaffein. Hos oss träffas numera den paraguayiska yerba (under namnet matte) i handeln, ehuru blott tillfälligtvis, mest importeradt öfver Hamburg. C. Lmn. Matteawan [mätiəωå'n], by i township Fishkill i nordamerikanska staten New York, vid östra stranden af Hudson, midtemot Newburgh. 5,807 inv. (1900). Statsanstalt för kriminaldårar. Tillverkning af hattar, gummivaror, gjutgods. J. F. N. Mattéi, Stanislao, italiensk musikteoretiker, i. 1750 i Bologna, d. där 1825, elev af G. Mar-tini, efterträdde denne som kapellmästare vid franciskankyrkan och blef 1804 professor i kontrapunkt vid Liceo filarmonico samt lärare till bl. a. Rossini och Donizetti. M. utgaf en generalbas-skola (3 bd, 1829-30). Biogr, af Canuti (1830) och de la Fage (1839). Mattel, C e s a r e, italiensk homeopat, f. 1809, d. 1896. SeElektrohomeopati. Matter [-tä'r], Jacques, fransk teologisk och filosofisk skriftställare, f. 1791 i Elsass, d. 1864 i Strassburg, hade i ett årtionde varit college-direktor i Strassburg och professor i kyrkohistoria vid därvarande protestantiska fakultet, då han 1832 kallades till Paris som generalinspektör öfver studierna. 1845 blef han generalinspektör för de franska allmänna biblioteken, men återvände snart til) Strassburg. Bland hans skrifter märkas Essai historique sur Vécole d'Alexandrie (1820; 2:a uppl. 1840-44), Histoire critique du gnosticisme (1828; 2:a uppl. 1843-44), Histoire des doctrines morales et politiques des trois derniers siécles (3 bd, 1836-37; "De tre sista århundradenas sedliga och politiska läror", 1844) samt Emm. de Swe-Jenborg (1863; "Em. Svedenborg", 1864). (S-e.) Matterhorn [-hårn], fr. Mont Cervin, it. Monte Cervino, en vacker, af gnejs bestående pyramidformad topp i Penninska alperna, 4,482 m., belägen på gränsen mellan Schweiz och Italien v. om Monte Rosa. Den är så brant, att under

Matterhorn.

sensommaren endast obetydligt med snö kvarligger å densamma, medan rundt omkring berget är täckt af snöfält och glaciärer. Omedelbart n. om den ligger M.-gletschern. S. ö. om M. leder passet Matterjoch l. Theodulpasset (3,322 m.) öfver ifrån Zermattdalen i n. till Tournanche-dalen i s. J. F. N. Matter of fact [mä'tər əv fä'kt], eng., "påtagligt faktum". Matteröd, socken i Kristianstads län, Västra Göinge härad. 5,519 har. 913 inv. (1911). Annex till Brönnestad, Lunds stift, Västra Göinge kontrakt. Matteucci [-teo'ttji], Carlo, italiensk fysiker, fysiolog och politiker, f. 20 juni 1811 i Forli, d. i juni 1868, blef professor i fysik 1832 i Bologna, 1838 i Ravenna och 1840 i Pisa, men egnade sig 1859 helt åt politiken. Han blef 1860 senator, var 1862 undervisningsminister (i Rattazzis ministär) och senare generaldirektör för telegrafväsendet. Kort före sin död återtog han sin professorsverksamhet, denna gång vid museet i Florens. Han utförde ganska viktiga försök inom elektricitetsläran, särskildt om den elektriska strömmens kemiska och fysiologiska verkningar. Det var han, som upptäckte den hvilande muskelns elektriska ström (1840) och samtidigt med Du Bois-Reymond, men oberoende af denne, uppvisade äfven den förändring densamma undergår vid muskelverksamheten (1842). Hans försök om laddade kroppars elektricitetsförlust äro mycket märkliga. Skrifter: Lezioni di ftsica (4:e uppl. 1851), Traité des phénoménes electro-physiolngiques des animaux (1844), Lezioni sui fenomeni fisico-chimici dei corpi viventi (2:a uppl. 1848) samt ett stort antal afh. i vetenskapliga tidskrifter. Biogr, af Bianchi 1874. S. A-s. R. T-dt. Matteucci [-teo'ttjij, Pel le grin o, italiensk Afrikaresande, f. 1850 i Ravenna, d. 1881 i London, deltog 1877-78 i Gessis expedition till Sennaar och Blå Nilens område, reste sedan i Abessinien och företog 1880, åtföljd af marinlöjtnanten Massari och furst Borghese, en färd genom Sudan-länderna från Nilen till Niger och öfre Guinea, den första i denna riktning genom Afrika. Wbp:.