1281 Ma-tuan-lin-Matzen 1282 Ma-tuan-lin, kinesisk encyklopedisk författare, j Se Kinesiska litteraturen, sp. 95. j Matung-fortet, fort i Kina (se d. o., sp. 51). Ma'tura, stad. Se M a t a r a. Maturadiamant, zirkon (se d. o.) från trakten af handelsstaden Matura på Ceylons sydkust. A. Ung. Matura'ntia [-tsia], lat. (af maturäre, mogna), med., läkemedel, med hvilka man åsyftade att bringa <en bulnad att "mogna", d. v. s. det däri ingående varet att "samla sig", så att det lättare kunde uttömmas genom ett insnitt eller själf bröt sig väg och tömde sig utåt. Med maturantia betecknade man dels grötar (kataplasmer), dels vissa retande plåster eller salfvor, som användes i dylikt syfte. : Benämningen är numera obruklig, och de till j nämnda grupp hörande medlen användas ej mycket j i det angifna syftet, då operationer ofta företagas ; tidiejare än förr. C. G. S. j Maturin [-tori'n], stad i den forna staten Bermudez i republiken Venezuela. Omkr. 5,000 inv. Liflig handel med Trinidad och Cumaná öfver hamnen Caño Colorado vid Pariaviken. (J. F. N.) Maturin [mä^jerin], Charles Eobert, ir-| ländsk författare," präst, f. 1782 i Dublin, d. 1824, i skref skräckromaner (The fatal revenge, 1804, The \ ivild irish boy, 1808, Melmoth, 1820, m. fl.) i j samma stil som Lewis. W. Scott och Byron skaf- j lade hans "sataniska" tragedi Bertram (1816) upp | på Drury-lane-teatern, där den gjorde stor verkan. ! Maturino [-torinå], italiensk målare från Florens, arbetade under början af 1500-talet i Rom, | där han slöt sig till sin vän Polidoro Caldara da | Caravaggio, Rafaels lärjunge, och utförde i för- j ening med honom en mängd målningar i sgraffito i {inristad teckning med mörkare färg på ljus botten), i med hvilka husfasaderna pryddes. Alla dessa hans l arbeten äro nu försvunna genom tidens och luftens i inverkan. (A. L. R.) j Maturitet (af lat. matiirus, mogen), mognad, mogenhet. - Maturitetsexamen, mogenhetsexamen, en tid namn för studentexamen (se d. o.). j Matuta (Mäter Matuta) var i det forna j Italien morgonljusets eller morgonrodnadens gu- j dinna - motsvarande morgonens manlige gudom, j J a n u s - och gällde tillika som barnsbördens j skyddsgudinna. Hennes fest, matralia, firades i j Rom 11 juni af romerska matronor med åtskilliga j egendomliga ceremonier. Mot slutet af republikens ; tid sammanställdes M. med den grekiska Leukothea \ och betraktades då jämväl som en hafs- och hamngudinna. I Rom hade hon ett tempel vid Forum boarium, troligen nuv. kyrkan S. Maria Egiziaca. R. Tdh. (H. Sgn.) Matutinen (lat. matutma], morgonmässan i den katolska gudstjänsten. Jfr Horae c a n o n i c se. MatvjVjev, rysk adelssläkt. 1. Artamon Ser g j e vi t j M., f. 1625, d. 1682, deltog i det polska kriget och belägringen af Riga 1657, förestod det lillryska och sedermera äfven utrikes kansliet under tsar Alexej, hvars gunstling han blef. I hans hus, som var inredt på västerländskt sätt, spelades teater, och där blef tsaren bekant med sin blifvande gemål Natalija Kirillovna Narysj-kina. Efter Aleksejs död blef M. landsförvisad till Pustozersk och Mezen, men fick efter tsar Feodors död återkomma till Moskva, där han dödades vid Tryckt den 21/s 12 ett uppror af streltserna. - 2. AndrejAr-tamonovitj M., den föregåendes son, f. 5 aug. 1666, d. 16 sept. 1728, var en af tsar Peters skickligaste kulturfrämjare i västerländsk anda och tjänstgjorde som diplomat i Holland (1699-1712), i England (maj 1707-juli 1708), där han var Rysslands förste ständige gesant och misslyckades i försöket att draga England på tsar Peters sida i dennes strid med Karl XII, och i Wien (1712-15). Han blef romersk riksgrefve 1715 samt var senator och president i justitiekollegiet 1719-27. Han författade en skrift om streltsernas uppror (tr. 1787 i "Sobranie zapisok o Petrje Velikom"). A-d J. MatvjVjevitj (Mat ve j e vit j), M. Se Hedenström. Matzen, Henning, dansk rättslärd, politiker, f. 28 dec. 1840, d. 18 juli 1910, son till en fattig väfvare i Ängel, blef 1859 student vid Flensborgs skola samt 1864 juris kandidat vid Köpenhamns universitet. Han vann 1867 universitetets guldmedalj genom en afh., tr. 1869 under titeln Den danske panterets hi-storie indtil Christian V:s lov. M. blef 1869 professor i dansk statsrätt, senare därjämte i rättshistoria och folkrätt. 1879 vann han juris doktorsgrad med Kjöbenhavns universitets retshistorie 1479 -1879 (2 bd). Af hans andra skrifter böra nämnas Den danske stats-forfatningsret (handskrifvet i 3 bd, 1876-78, senare tryckt i 4:e uppl., senaste uppl. 1908-10), Forelcesninger över den danske tingsret (1880-81; 2:a uppl. 1884) partiet Tingsreti "Nordisk retsency-klopedi" (bd 2, 1889), Danske kongers haandfcest-ninger (1889), Haandbog i den danske kirkeret (tills, med J. Timm, 1891), Forelcesninger över dansk retshistorie (2 bd, 1893-97) och Forelcesninger över den positive folkeret (1900). Dessutom var M. 1883-96 medlem af kyrkorådet och 1882 -87 af skandinaviska sjölagskommittén, 1893-94 Danmarks delegerade på Haagkonferensen för internationell privaträtt, sedan 1895 aktiv led. af Institut de droit international och sedan 1901 af skiljedomstolen i Haag. Som sådan valdes han 1902 till udda skiljeman i en tvist mellan Nord-Amerika och Mexico (det var första gången som en tvist afgjordes genom ett dylikt utslag) och blef 1909 utsedd till ordf. i skiljedomstolen öfver den svensk-norska renbetesfrågan. Han deltog lifligt i diskussionen om de danske optanternas ställning i Nordslesvig, bl a. genom Die nordschleswigsche optantfrage (1904) och Das indigenatrecht im Wienerfrieden (1906). Politiskt gjorde han sig bemärkt redan 1864, då han slöt sig till den konservativa augustiföreningen, som ville öka konungamaktens inflytande. Han väckte uppseende genom den lilla skriften Grundloven og folkets selvsty-relse (1873) jämte Til gjensvar (1874), hvari han uttalade en alldeles ny uppfattning af konungens ställning till finanslagen och särskildt af hans rätt 17 b. 41