1287 Maulmain-Maupassant 1288 efter en släkting antagit namnet M. Fox M. var liberal underhusledamot 1835-37 och 1838- 52, understatssekreterare i inrikesministeriet 1835 -41, en kortare tid 1841 vicepresident i handelsministeriet samt krigsminister i Russells ministär 1846-52 och i Palmerstons 1855-58. Hans förvaltning af detta ämbete under senare delen af Krimkriget ådrog honom häftiga angrepp för svagheter i arméns organisation. Utdrag ur hans korrespondens, "Panmure papers" (2 bd, 1908; utg. af sir George Douglas), utgöra en värdefull källa för slutet _af Krimkrigets historia. V. S-g. Maulmain [målmåYn], M a u l m e i n, M o u 1-ra a i n, Malmen, stad i Nedre Burma, distriktet Amherst, vid vänstra stranden af Salween, 45 km. från dess utlopp i Martabanviken, midt emot den förfallna staden Martaban. 58,446 inv. (1901). M. har stora regeringsbyggnader, många skolor och ett par tryckerier, en protestantisk och en katolsk kyrka. M. anlades 1826 och är den förnämsta handelsstaden i landet näst Rangoon. Exporten består mest af trävaror, ris och bomull, jämte färgämnen, kautschuk, elfenben m. m. M. är medelpunkt för den amerikanska baptistmissionens verksamhet bland burmanerna, men äfven andra, såväl protestantiska som katolska, missioner verka där. (J- F. N.) Maulmein [målmäYn]. Se Maulmain. Mauna Haleakala [maorna haläakala']. Se M a u i. Mauna Kea [mao'na kä'a], "Hvita berget", högsta berget på ön Hawaii (se fig. i Hawaii och kartan till Hawaiiöarna) i dennas nordöstra del, är en för längesedan slocknad vulkan af 4,208 m. höjd, hvaremot det sydligare belägna, 4,168 m. höga Mauna Loa l. M. Roa ("Stora berget") har täta utbrott. Den största af Mauna Loas kratrar, Moku-a-weo-weo, är 4,200 m. i genomskärning. Jfr Kilauea. (J. F. N.) Mauna Loa [mao'na lå'a]. Se Mauna Kea. Maund [märnd], eng. (ind. o. pers. män, af sanskr. ma, mäta), indisk handelsvikt, mycket växlande efter olika orter och varor, som brittisk-ostindisk t u 11 v i k t = 100 engelska pound troy-vikt = 822/v pd avoirdupois = 37,3 kg., medan faktorimaund är = 742/s pd avoirdupois = 33,87 kg. Se vidare Indien, sp. 516. Maunder [må^do], Edward Walter, engelsk astronom, f. 12 apr. 1851 i London, sedan 1873 anställd vid observatoriet i Greenwich, där han varit sysselsatt i synnerhet med solundersökningar. Han har deltagit i solförmörkelseexpeditioner: 1886 till Västindien, 1896 till Lappland, 1898 till Ostindien, 1900 till Algeriet, 1901 till Mauritius och 1905 till Canada. Särskildt bekanta äro hans undersökningar öfver solkoronan, solens rotation och solfläckarnas samband med de magnetiska stormarna, men han har utfört värdefulla arbeten äfven inom planet- och fixstjärnastronomien. B-d. Maunoir [månwär], Charles Jean, fransk geograf, f. 1830 i Toscana, d. 1901 i Paris, souschef vid franska krigsarkivets kartografiska afdelning, var 1867-96 generalsekreterare i geografiska sällskapets i Paris centralutskott och redigerade sällskapets "Bulletin". I denna samt i "Journal des sciences militaires" och andra facktidskrifter offentliggjorde han en mängd värdefulla uppsatser, särskildt rörande topografiens historia. Han utgaf ock "Rapports annuels sur les progrés de la géo-graphie 1867-92" (3 bd, 1895-98) och med Du-veyrier den nya följden af "Année géographique" (1878-80). _ Wbg. Ma'unu Mälmanen. Se K. M. Creutz. Maupas [måpä], Charlemagne E m i le d e, fransk politiker, f. 1818, d. 1888, tog som polisprefekt i Paris viktig del i statskuppen 1851. Han belönades med polisministersämbetet samt var, sedan detta ämbete af skaffats (juni 1853), en kort tid ambassadör i Neapel och 1860-66 prefekt i dep. Bouches-du-Rhone. 1853 utnämndes han till senator. Han utgaf Mémoires sur le second empire (1884-85). Maupassant [måpasa7], Henry René Albert Guy de, fransk författare, f. 5 aug. 1850 på slottet Miromesnil i Normandie, d. 6 juli 1893 i Auteuil, var ättling af en gammal lothringsk adelsfamilj ; modern var syster till skaldon Alfred de Poittevin. Föräldrarna skildes tidigt, och den intelligenta och litterärt intresserade modern, en barndomsväninna till Gu-stave Flaubert, ledde sonens uppfostran. Hans barndom förflöt vid Normandies kust, där M. insöp sin kärlek till naturen och lärde känna dessa normandiska typer, som han sedan så gärna skildrade. Adertonårig inträdde han 1868 i M-arinministeriet, men öfvergick 1878 till kultusministeriet. Han saknade emellertid intresse för ämbetsmannabanan. Redan tidigt vaknade hans lust för litteraturen, som närdes af moderns ungdomsminnen. Flaubert omfattade honom med en faders kärlek, kritiserade strängt hans första omogna försök, inpräntade i hans sinne sina egna konstnärliga principer, lärde honom att genom aldrig tröttnande observation söka uppfånga det förut icke iakttagna och därför nya och att återge det så, att det skildrade fenomenet skiljer sig från alla andra och blir individuellt och enastående. Framför allt afhöll han honom från att debutera för tidigt. Från midten af 70-talet meddelade dock M. under hvarjehanda pseudonymer (oftast Guy de Yalmont) smärre bitar åt tidningar och tidskrifter, och 1879 fick han uppförd en dramatisk bagatell, Histoire du vieux temps. Hans verkliga debut inföll dock först 1880 med diktsamlingen Des vers. Den har obestridligen ett originellt skaplynne och väckte uppseende kanske ej minst därför, att den hotades med ett åtal för osedlighet (hufvudsakligen på grund af dikten Le mur), som dock af styrdes genom inflytelserika vänner. M. insåg sedan själf, att hans talang låg mera för prosan, i all synnerhet sedan han samma år ut-gifvit novellen Boule de suif (i "Soirées de Medan"). Med denna novell, som utmärktes genom skarp observationsförmåga och ypperlig prosastil, slog M. igenom och intog sin plats som en a! den naturalistiska skolans förnämsta repre-