uppkallade efter förstaden Kornad. I okt.—nov. komma stora pilgrimsskaror till Cauverys heliga vatten. <tab><tab><tab>wbg. Maybach, Albert von, preussisk ämbetsman, f. 1822, d. 1904, blef 1863 chef för preussiska östbanan och 1867 chef för de preussiska statsjärnvägarna i Hannover, var 1874—76 chef för den nyinrättade tyska riksjärnvägsstyrelsen, men kunde mot de mellantyska förbundsstaternas motstånd ej genomföra sin och Bismarcks plan på ett riksjärnvägsnät. Han var 1878—79 preussisk handelsminister samt 1879—91 minister för allmänna arbeten. M. tillkom i främsta rummet förtjänsten af, att största delen af de enskilda preussiska järnvägarna öfvergått i statens ego. Han upphöjdes 1888 i adligt stånd. <tab><tab><tab>v. s—g. Maybole, köping i skotska grefsk. Ayr, hufvudort i landskapet Carrick. 5,892 inv. (1901). Tillverkning af skodon och landtbruksredskap. <tab><tab><tab>j. f. n. Maydeæ, bot., afdelning af fam. Gramineæ med enkönade småax i klasar eller ax, sittande i skilda blomställningar (se Majs) eller i skilda delar af samma blomställning. Till denna afdelning höra släktena Euchlæna, Zea och Coix. <tab><tab><tab>g. l—m. Mayebashi, stad i Japan. Se Maebashi. Mayen, kretsstad i preussiska Rhenprovinsen, reg.-omr. Koblenz, vid Rhens biflod Nette. 14,423 inv. (1910). Basalt- och skifferbrott, tillverkning af hattar och läder. <tab><tab><tab>(j. f. n.) Mayence, fr. Se Mainz. Mayenne, 185 km. lång flod i västra Frankrike, upprinner i dep. Orne vid Multonneskogen (417 m. ö. h.), flyter söderut förbi städerna Mayenne, Laval (där den blir segelbar) och Château-Gontier samt förenar sig 3 km. ofvanför Angers med Sarthe, hvarefter deras vatten under namnet Maine flyter ut i Loire. Största bifloden är Oudon, från h. <tab><tab><tab>(j. f. n.) Mayenne. 1. Departement i västra Frankrike, bildadt af västra delen af den forna prov. Maine och norra delen af Anjou samt uppkalladt efter floden Mayenne, som genomströmmar dep. i hela dess längd från n. till s. 5,212 kvkm. 297,732 inv. (1911), minskning sedan 1881 med 47,149 pers. Dep. är till större delen ett kuperadt slättland, och landskapets skönhet förhöjes genom den mängd bäckar och träd, hvarmed de odlade fälten omges. Det vattnas utom af M. och dess tillflöden till en del af Sarthe och Vilaine. Två tredjedelar af arealen äro åkerjord, en tjugondedel skog. Nötkreatursstocken är mycket stor, och intet annat dep. har så stort antal hästar inom lika stort område. Jordbruket är högt utveckladt. Vinodlingen är obetydlig, men mycket cider tillverkas. Bergsbruket lämnar något järn och stenkol samt marmor, kalksten, skiffer och porfyr. Dep. indelas i tre arrondissemang: Laval, Château-Gontier och Mayenne. Hufvudstad är Laval. — 2. Arrondissemangshufvudstad i nämnda dep., vid floden Mayenne och järnvägen till Laval och Caen. 7,003 inv. (1906; som kommun 10,020 inv.). Landtbruksskola, linne- och bomullsindustri, som .sysselsätter 8,000 pers. i staden och omgifningen. Staden har uppstått omkring det gamla fasta slottet, på högra stranden af floden, hvilket begagnas som fängelse. — M. gjordes till ett markisat åt Claude de Lorraine, hertig af Guise, och 1573 till ett hertigdöme åt dennes sonson, Charles de Lorraine, mera känd som hertigen af M. Mazarin återköpte detta hertigdöme och gaf det 1661 åt Armand de La Meilleraie, som var gift med kardinalens systerdotter Hortense Mancini. <tab><tab><tab>(j. f. n.) Mayenne, Charles de Lorraine, markis och sedermera hertig af M., fransk statsman, f. 26 mars 1554, d. 3 okt. 1611, var andre son till François de Lorraine, hertig af Guise (se Guise 1), och fick <img r> 1573 staden Mayenne med område som hertigdöme. Han tog verksamt del i hugenottkrigen som trogen och verksam anhängare till sin äldre broder Henri och ställde sig i spetsen för ligan, sedan konung Henrik III i dec. 1588 låtit röja hans bröder Henri och Louis ur vägen (se Guise 3). Han afböjde sina anhängares uppmaningar, att han själf skulle efter Henrik III:s död 1589 låta utropa sig till konung, framsköt i stället en skuggkonung i den gamle kardinalen af Bourbon (se Bourbon 2) under namnet Karl X och upptog som af denne utnämnd riksföreståndare (lieutenant general du royaume) kampen emot både Henrik III och hugenottchefen konung Henrik (IV) af Navarra, men besegrades af den senare vid Arques (1589) och Ivry (1590). Sedan kardinalen af Bourbon aflidit (nov. 1590), Paris öppnat sina portar för Henrik IV (1594) och denne blifvit erkänd af påfven (1595), började M. underhandla med Henrik. Han slöt 1596 fred med denne, utnämndes till guvernör i Isle-de-France och visade sig sedan alltjämt som lojal undersåte. — Hans son Henri, hertig af M., guvernör i Guyenne, f. 1571, stupade, barnlös, 1621 vid belägringen af Montauban. — Jfr Forneron, ”Les Guise et leur époque” (2 bd, 1887). <tab><tab><tab>(v. s—g.) Mayer, Johann Friedrich, generalsuperintendent öfver Svenska Pommern och Rügen, lika berömd för lärdom och ovanliga <img r> predikogåfvor som beryktad för trätgirighet och förföljelselusta mot pietismen, f. 6 dec. 1650 i Leipzig, d. 30 mars 1712 i Stettin, blef 1673 pastor och superintendent i Leisnig (i nuv. konungariket Sachsen), 1674 teol. doktor samt 1678 pastor och superintendent i Grimma. 1684 erhöll han kallelse till en teol. professur i Wittenberg och visade där till en början, i motsats mot ortodoxiens åldriga banerförare Calovius och Quenstedt, deltagande för