1337 Mayer-Mayhew 1338 minskad ämnesomsättning till följd af den höga lufttemperaturen. Han slöt häraf, att energien i födoämnena delvis förvandlas i värme, och leddes af andra omständigheter att antaga, att äfven mekaniskt arbete kan förvandlas till värme, så att alltid ett bestämdt förhållande eger rum mellan det omsatta arbetet och det därur vunna värmet. Denna stora tanke lämnade honom ingen ro; han skyndade hem till sin fädernestad och utarbetade en afh. Vber quantitatine und qualitative bestimmung der kräjte, som 1841 insändes till Poggendorffs Annaler, där den dock refyserades. Han omarbetade sin uppsats och sände den under titeln Bemerkungen iiber die kräjte der unbelebten natur till Liebig, som 1842 tryckte den i sina "Annalen der chemie und pharmacie". I denna framställde han för första gången satsen om likvärdighet mellan arbete och värme och beräknade ur gasernas specifika värme, att en kropp af l kg. vikt, som faller 365 m. (rätta värdet är 426 m.), vinner en värmemängd af l kg. kalori. Den snillrike Sadi Carnot (se d. o.) hade sannolikt känt denna sats, men af en förtidig död (1832) hindrats att offentliggöra densamma. 1845 utgaf M. afh. Die orgamsche bewegung in ihrem zusammenhang mit dem stoffwechsel, hvari han särskildt behandlar sin sats' betydelse för fysiologien, och 1848 afh. Beiträge zur dynamik des himmels, hvari han uttalar den bekanta åsikten, att det genom strålning förlorade solvärmet ersattes genom värmeutveckling vid meteorers instörtande i solen. Under tiden hade Colding i Danmark och Joule i England (1843) samt Helmholtz i Tyskland (1848) oberoende af M. arbetat sig fram till hans sats i skrifter, som i många stycken voro öfverlägsna M:s. Däraf föranleddes en del obehagliga prioritetsstrider, hvarvid M:s stora förtjänster ofta i hög grad nedsattes. M. kastade sig själf in i striden (1850) och kände sig kränkt, så mycket mer som hans omgifning antydde, att han led af storhetsvansinne. Han nedbröts då (1850) af svår nervsjukdom ; han hölls 1852-54 internerad på en vårdanstalt för sinnessjuka och behandlades enligt tidens sed med tvångsstol och tvångströja; endast långsamt hämtade han sig. Först 1869 fattade han åter pennan och utgaf ett s. å. vid naturforskarmötet i Innsbruck hållet föredrag, hvari han märkligt nog uppträdde mot den ur värmeteoriens andra huf-vudsats dragna slutsatsen, att världsmekanismen sträfvar mot ett oundvikligt slut, den af Clausius s. k. "värmedöden". M:s stora betydelse för vetenskapen vann dåmera allmänt erkännande: han kallades till hedersdoktor i Tubingen, till led. af flera akademier, Royal society i London tilldelade honom Copley-medaljen 1871, franska Vet. akad. Poncelet-priset, och wiirttembergska regeringen förlänade honom adligt stånd. Han utgaf ännu några mindre föredrag och afhandlingar, af hvilka den sista, Uber auslösung, väl är den förnämsta. 1867 utkommo hans samlade afh. under titeln Die me-chanik der u'ärme (ny utvidgad uppl. 1874; 3:e uppl. 1893). M:s brefväxling med W. Griesinger utgafs 1889 af \V. Preyer, hans Klei-nere schriften und brieje utgåfvos 1893 af J. J. Weyrauch, som därjämte bifogade en lefnad^tofk-ning öfver M. M:s öde att möta häftigt motstånd och kompakt liknöjdhet, då han sökte framföra sin sats, om hvars stora betydelse han var lifligt öfver- tygad, är en ganska vanlig företeelse - äfven Col-dings och Helmholtz' grundläggande arbeten i fråga om värmets likvärdighet med arbete blefvo icke antagna till tryckning i de tidskrifter, där de först inlämnades. Att M. i ovanligt hög grad drabbades af denna vidrighet, berodde utan tvifvel därpå, att han hufvudsakligen gick ut från fysiologiska rön, och än mer att han använde naturfilosofiska betraktelsesätt, då han ville bevisa en fysisk sats. "Verkan är lika med orsaken" och "ur intet framkommer intet" äro hans hufvudprinciper. Äfven hans teologiska lärotid har lämnat otvetydiga spår i hans skrifter. Af denna anledning motsäger han Darwins lära om kampen för tillvaron; icke strid, utan kärlek uppehåller världen. M. erkännes nu vara ett bland de allra främsta snillena inom naturvetenskapen. Litt.: Utom Weyrauchs ofvannämnda lefnads-teckning se Gross, "R. M. und Hermann v. Helmholtz. Eine kritische studie" (1898), och S. Fried-länders monografi i "Klassiker der naturwissen-schaften", I (1905). R. T-dt. S. A-s. Mayer [mVjer], Wilhelm, bömisk musiker, f. 1831 i Prag, d. 1898 i Graz, blef 1856 juris doktor och var ämbetsman, tills han 1861 egnade sig helt åt musiken. Han ledde 1862-70 musikföreningen i Graz och var lärare åt bl. a. Busoui, Kienzl, Heuberger och Weingartner. M. komponerade 3 symfonier m. fl. orkesterverk, konsertoperan Waldjräulein (1876), körer, visor m. m., under pseudonymen W. A. Rémy. E. F-t. Mayerling [ma'j-j, by i Nedre Österrike, i Wie-nerwald, vid Schönach. I ett jaktslott här omkom kronprins Rudolf af Österrike 30 jan. 1889. Slottet är nu karmelitkloster. J- F. N. Mayerska formeln [ma']-], astron. Se Mayer, J. T. Mayfair [méYfåa'], stadsdel i London, hörande till Westminster, ö. om Hyde park. Mayfelder landtfåret [ma7]-] tillhör Tysklands grofulliga landtraser och utmärkes för härdighet och förnöjsamhet. Lämnar godt kött. H. F- Mayflower [mei'flauə], eng., "majblomma", namn på det fartyg, hvilket till Nya England i Nord-Amerika öfverförde de förste engelske kolonister, som stadigvarande bosatte sig där. Dessa kolonister, "Pilgrimsfäderna" (the pilgrim fathers), voro puritaner; på "Mayflower" afreste de till ett antal af 100 eller 102 från Plymouth i England 6 sept. 1620 och landstego s. å. 11 dec. (g. st.), där nu Plymouth i Massachusetts ligger. Minnet af landstigningen firas numera årligen 22 dec. (Forefathers' day), och "pilgrimsfädernas" direkta afkomlingar ha 1894 för historiska studier om resan och koloniens äldsta öden sammanslutit sig till sällskapet General society of M. descendants. Jfr B. Mc Manus, "The voyage of the M." (1897), A. Arnes, "The May-Flower and her log" (1901), samt "The General society of M." (s. å.). V. S-g. Mayhew [méYhjö], Henry, engelsk skriftställare, f 1812 i London, d. 1887, uppsatte 1841 skämttidningen "Punch" och skref en stor mängd teaterpjäser, noveller, tidskriftsartiklar, böcker för ungdom samt (i förening med två sina bröder) humoristiska skrifter. Större uppseende väckte dock hans arbete London labour and the London poor (1851; ny uppl. 1866), byggdt på grundliga studier