1339 Maynard-Mayr 1340 af pauperismen och de arbetande klassernas ställning i världsstaden. M. var en af "Punchs" medarbetare och redaktörer. Maynard [manar], Francois de, fransk skald, f. 1582, d. 1646, en af Malherbes lärjungar och en af de förste ledamöterna af Franska akad., dref formskäreriet till den högsta grad af stränghet (t. ex. i fråga om krafvet, att hvarje rad skulle bilda en innehållsenhet). (Euvres poétiques ut-kommo 1885-88 i 3 bd. Maync [mä^k], Harry, tysk litteraturhistoriker, f. 1874 i Berlin, kallades 1907 till professor i tyska språket och litteraturen vid universitetet i Bern. M. har utöfvat flitig författarverksamhet i sitt ämne, bl. a. genom de större arbetena Uhlands jugenddichtung (1899), tiduard M örike (1902) och Die altdeutscnen jragmente von könig Tirol und i Fridebrant (1910). Han har utgifvit upplagor af j Uhland, Immermann, Mörike och Goethe. Jämte i Singer utger M. den litteraturvetenskapliga serien j "Sprache und dichtung" (1910 ff.). j Maynooth [meinō'th], småstad i irländska grefsk. Kildare, vid Royal canal och järnvägen emellan Dublin och Galway, 22 km. v. om Dublin. 948 inv. (19i)l). Där ligger det katolska prästseminariet (Royal catholic college), som grundlades 1795 af irländska parlamentet. Anstalten mottog årligen af regeringen 8,928 pd i underhåll och doterades ännu rikligare genom Maynoothbillen 1845, då den erhöll 26,360 pd om året. Genom den irländska kyrkobillen 1869 indrogs anslaget, och seminariet erhöll i stället 1871 en ersättning af 372,331 pd st. (6,7 mill. kr.). Anstalten har i medeltal 500 studerande, af hvilka nära hälften har friplatser, och fulla kursen är 8-årig. (J. F. N.) Mayo [mei'åu], grefskap på västra kusten af Irland, prov. Connaught, 5,584 kvkm., hvaraf 13 proc. odlad jord, men nära 40 proc. berg och hedar. Bergigast är den på fjordar, öar och skär rika västra hälften. Högsta bergen äro Mweelrea (819 m.), Nephin (806 m.) och Croagh Patrick (765 m.). Östra delen är jämförelsevis jämn. Största floderna äro Moy, hvars mynning bildar gräns mot grefsk. Sligo, och Owenmore; största sjöarna Conn, Carrowmore, Carra, Mask och Corrib. Invånarnas antal har nedgått från 388,887 år 1841 till 191,969 (1911); omkr. 97 proc. äro katoliker. Hufvudstad är Castlebar (3,585 inv., 1901). (J. F. N.) Mayo [méYåu], earl af. So B o u r k e, R. S. Mayön, verksam vulkan på Luzon bland Filippinerna (se d. o.). Rflayonnaise [-jånnäs], fr. Se Majonnäs. Mayor [mei'ə l. mäə'], eng. (af lat. major, se d. o.), benämning i England och Förenta staterna på styresmannen för en stadskommun. I England utser stadens råd (council) årligen en mayor bland vissa kategorier af valbara (councillors, aldermen o. s. v.), och ämbetet har öfvergått till att närmast vara ett hedersuppdrag med hufvudsakligen representativa funktioner; i Londons City och 8 andra städer kallas dess innehafvare lord mayor (se d. o.). I Förenta staterna välja stadsborgarna direkt sin mayor, vanligen på flera år, och han har vidsträckta administrativa befogenheter. V. S-g. Mayoruna, indianstam i Syd-Amerika, tillhör den i östra Peru s. om Amasonfloden vidt utbredda indiangruppen panoer och är bosatt längs den lilla bifloden Javaru. Mayorunastammen har vunnit ryktbarhet för sin forna sed att uppäta sina döda anförvanter. Mayotta [-jå'tta], Mayotte [majå't] l. Maote, en bland Comoroöarna (se d. o.), har en areal af 366 kvkm. 9,989 inv. (1906). Ön är oragifven af ett korallref, men är själf af vulkaniskt ursprung med en topp af 642 m. Årstemperaturen är 25,5°. M. har vackra skogar och goda beten. Det producerar sockerrör, vanilj, kaffe, ricinus, aloe, kakao, bomull, bananer, maniok, kryddnejlikor och parfymväxter (Andropogon, Gananga m. fl.). Invånarna, kallade mahorí l. antalot, äro ett blandningsfolk af semiter, malegasser och negrer. De äro muhammedaner, stora och brunhyade, fredliga och lata. De utvandra i stigande antal till Sansibar och Madagaskar. Handeln ligger i händerna på hinduer. Den viktigaste handelsplatsen är Msapere. M. förvärfvades af Frankrike 1843. J. F. N. Mayr [ma'jr], Simon, astronom. Se M a-r i u s, S. Mayr [ma7 jr], Johann Simon, tysk-italiensk operakompositör, f. 1763 i Bajern, d. 1845 i Ber-gamo, studerade för Lenzi i Bergamo och Bertoni i Venezia, hvilken gjorde honom förtrogen med Glucks konst. M. komponerade i Yenezia till en början kyrkliga saker, men 1794, efter den lysande framgång hans opera Saffo haft, vände han sig h. o. h. till scenen och skref på 20 år öfver 70 operor. Dessa behärskade då fullständigt Italien och voro banbrytande i afseende på stilen, i det han gaf kören bredare utrymme och stegrade dess förmåga att uttrycka och karakterisera samt gjorde orkesterbehandlingen färgrikare, bl. a. genom starkare besättning af bleckblåsare. Numera äro hans operor glömda. 1802 blef M. kyrkokapellmästare och 1805 kompositionslärare i Bergamo, där bl. a. Donizetti var hans lärjunge. M. utsaf äfven några historiska notiser om Haydn (1809). Biogr, af Schmidl (1901) och Scotti (1903). A. L. (E. F-t.) Mayr [ma;jr], Georg von, tysk statistiker, nationalekonom, f. 1841 i Wiirzburg, blef 1868 e. o. professor i München och 1869 därjämte chef för Bajerns statistiska centralbyrå. 1872 utnämndes M. till ministerialråd och 1879 till understatssekreterare för Elsass-Lothringen, sedan 1887 i disponibilitet. 1891-98 verkade han såsom universitetslärare i Strassburg och kallades 1898 åter till München som ord. professor i statistik, finansvetenskap och nationalekonomi. M., som är en man med mångsidiga intressen, är ordf. för tyska gruppen af Internationella kriminalistför-eningen (se d. o.) i Berlin och för det orientaliska sällskapet i München. Bland hans skrifter må anföras Die gesetzmässigkeit im gesellschajtsleben (1877), en populär framställning af statistiken, som vunnit vidsträckt spridning och bl. a. öfversatts till ung., ry. och it. Hans hufvudarbete är Statistik und gesellschaftslehre (2 bd, 1895 och 1897), om hvilket prof. G. Sundbärg yttrar i "Sverige", att "det förmodligen för långa tider kommer att blifva ett hufvudverk inom sin vetenskap", på samma gång som han bemöter M:s kritik öfver den svenska folkräkningsmetodea (genom