1377 Medaljera-Medaljfonden 1378 rande ur striden. Han hade studerat för Wa-rin i Paris och J. Roettiers i London. Samtidigt med Karlsteen (se fig. 8) arbetade Raimund Faltz, f. i Stockholm och skickligare än denne, men endast under åren 1687-90, hvarefter han trädde i bran-denburgsk-preussisk tjänst. Karlsteen hade flera lärjungar: Bengt Richter, f. i Stockholm, från 1713 i österrikisk tjänst (d. 1735), Daniel Warow, f. i Stockholm, från 1683 i utländsk tjänst (d. 1730), Ehrenreich Kannibal, f. i Stockholm, från 1705 i braunschweigsk tjänst (d. 1741), Karl Gustaf Hartman, f. i Stockholm (d. 1738). Bengt Westman, med lofvande anlag, dog redan 1714. 1718 inkallades schweizaren J. K. Hedlinger till Sverige som medaljgravör. Han lämnade Sverige för alltid 1745 och dog 1771. Samtidens lof öfver hans konstnärskap j af vas icke af nutiden. Hedlin-ger (se fig. 9) bildade liksom Karlsteen skola: Daniel Häsling, en tid Hedlingers vikarie, arbetade sedan i Hamburg och Ryssland (d. 1746), Nils (reorgii, som lämnade Sverige 1744, Daniel Fehr-rnan, Hedlingers vikarie, från 1764 förlamad (d. 1780). Daniel Fehrman hade till lärjungar sonen Karl Gustaf (d. 1798), Gustaf Ljungberger (d. 1787; se fig. 10) och Karl Johan Wikman, som 1775 drog sig tillbaka från sin verksamhet. För 1800-talet äro att anteckna Lars Grandel (d. 1836), Karl Enhörning (d. 1821), Maurits Frumerie (d. 1853), S. Salmson (d. 1822), Johan Salmson (d. 1859), Abraham Salmson (d. 1857), Ludvig Persson Lundgren (d. 1853), Per Henrik Lundgren (d. 1855), Gustaf Adolf Enegren (d. 1854), Lea Ahl-born, f. Lundgren (d. 1897; se fig. 11), Johan Edvard Ericsson (d. 1871; se fig. 12) samt de två ännu lefvande Johan Adolf Lindberg (f. 1839; se fig. 13) och hans son Johan Erik Lindberg (f. 1873; se fig. 14 och jfr nedan). De flesta af dessa äro behandlade i särskilda artiklar i detta arbete. Under Napoleon I:s tid började medalj gravyren i Frankrike antaga noblare former, förnämligast genom B. Andrieu, och sedan midten af 1860-talet har densamma där bragts till hög blomstring genom i främsta rummet medaljkonstnärerna Chaplain (fig. 15) och Roty (fig. 16), närmast hvilka komma Uharpentier, Chapu, Dupuis, A. Dubois m. fl. Med ej ringa lycka ha äfven österrikarna (Scharff, Pawlik m. fl.) sedan 1880-talet odlat denna konstgren efter föredömen från renässansen och den nyfranska skolan. Utvecklingen har gått i samma riktning inom andra länder. Hvad Sverige beträffar, gaf den unge J. Ericssons så tidigt afbrutna konst verksamhet hopp om en god utveckling framåt. Denna utveckling har sedermera uppträdt i full fägring i J. A. Lindbergs arbeten och ännu mer i sonens (se pl. 4). Svenska medaljers storlek angifves numera vanligen i millimeter, dock ännu någon gång efter den af numismatikern K. R. Berch under 1700-talet godtyckligt uppgjorda skala, som bifogas å sp. 1378. Enligt denna skala säges t. ex. en medalj med -en diameter af 24 mm. vara "af femte storleken", en med en diameter af 33 mm. vara "af åttonde storleken" o. s. v. Medaljkännedomen utgör en gren afnumismatiken. - Litt.: Gnecchi, "I medaglioni romani" (3 bd, 1912), Heiss, "Les médailleurs de la renaissance" (9 häften, 1881- Tryckt den 28/8 12 92), Armand, "Les médailleurs italiens des XV :e et XVLe siécles" (2:a uppl. i 3 bd, 1883-87), v. Fabriczy, "Medaillen der italiänischen renaissance" (1903), Erman, "Deutsche medailleure des 16. und 17. jahrhunderts" (1884), Domanig, "Die -j _______ 05 QO -26 t = 85 E ------- SS ___ - 80 f. 5 P t - M E nn i ~- - 20 - ID 5 ____ 50 ^I= - 18 '- te 13 - 1h- ^ L J) M - 1Z Z ------- 25 9 - 30 7 ----- - 10 E o$ f - 6 1 "J 5 - Ön - ------ [f. \ - 3- # / - 10 ___ . E S Millimeterskala. Berchs skala. deutsche medaille" (1907), Hawkins, "Medallie illustrations of the history of Great Britain and Ireland to the death of Georg II" (1885), Maze-rolle, "Les médailleurs franpais du XV:e siécle au milieu du XVILe siécle" (2 bd, 1902-04), Rondot, "Les médailleurs - - en France" (1904), Marx, "Les médailleurs mödernes en France et ä 1'étranger, 1800-1900" (1901), Dom-pierre de Chaufepié, "Les médailles et plaquettes mödernes" (1899-1901), v. Loehr, "Wiener medailleure" (1899-1902) samt för svenska medaljer större arbeten af K. R. Berch och B. E. Hil-debrand (se dessa) äfvensom B. E. Hyckert, "Minnespenningar öfver enskilda svenska män och kvinnor beskrifiia" (1905-08, i "Numismatiska meddelanden", bd XVII; med en mängd planscher). _ HsIId. Medaljera, belöna med medalj. Medaljfonden kallas en af konung Karl XIV Johan stiftad fond för utbetalande af pensioner åt underofficerare och manskap, som deltagit i krig under hans befäl och därunder erhållit tapper-hetsmedalj. Då ingen pension numera utgår, användes fonden att förstärka Konungens mili- 17 b. 44