1379 Medaljong-Medborgarrätt 1380 tärhospitals- och medaljfonder (se d. o.)? under hvars förvaltning fonden står. Dess kapital utgjordes l jan. 1912 af 153,000 kr. C. O. N. Medaljong (it. medaglione), medalj af ovanlig storlek; relief, tafla eller ornament inom en cirkelrund eller oval ram; flat och rund eller oval kapsel till ett miniatyrporträtt, en hårlock eller något annat minne. Medaljpensionär [-paŋ-]. Se Svärdsmedaljen. Medaljör, stämpelskärare, medaljgravör; innehafvare af medalj (se d. o.). Med all gevalt. Se Gevalt. Medan, stad nära östra kusten af Sumatra, hufvudort i holländska residentskapet Sumatras östkust. 13,236 inv. (1900), hvaraf 8,269 kineser. J. F. N. Medardus den helige (fr. Saint Médard), franskt helgon, f. omkr. 457, d. 545, blef omkr. 530 biskop af Vermand, flyttade biskopssätet till Noyon och blef 532 biskop äfven af Tournai. Hans dag är 8 juni. M. är fruktbarhetens, årsväxtens, trädgårdsskötselns och jordbrukets skyddspatron. Om den af M. stiftade rosenfesten se d. o. Bredvid hans graf i Soissons uppstod det under medeltiden berömda benediktinklostret S:t Médard. Medb, forniriska. Se Mab. Med beröm godkänd. Se Betyg. Medborgaren, namn på olika tidningar, som utgifvits i Stockholm. - 1. Ett half veckoblad, efter "Spectators" mönster, som var filantropernas och mystikernas organ gentemot "Stockholmsposten" och som utgafs af swedenborgaren protokollssekreteraren K. F. Nordenskjöld från 24 sept. 1788 till 6 febr. 1790 (då tidningen indrogs) och sedermera från 6 okt. 1792 till 3 april 1793 (då den ånyo förbjöds). Den utkom först i oktavblad om 8 sidor, men från jan. 1790 i 4-sidiga kvartblad. - 2. En half-veckotidning, som utgafs juni 1829-juli 1832 af J. G. Hierta med K. H. Anckarsvärd som den förnämste medarbetaren. Tidningen råkade 4 gånger ut för indragningsmakten, men uppstod för hvarje gång inom kort under något ändrade namn ("Svenske medborgaren", "Den svenske medborgaren" o. s. v.) I densamma afhandlades mest politiska frågor i en frisinnadt konstitutionell anda. - 3. En folktidning, som uppsattes i sept. 1870, med P. Thomasson som namngifven utgifvare. Den utkom till en början l gång i veckan, men 1873-76, under A. Anderson-Edenbergs ledning, 2 ggr i veckan ("Svenska medborgaren") och redigerades då i landtmannapartistisk anda. Medborgarkrona, hos grekerna, särskildt lacede-monierna och atenarna, ett lysande utmärkelsetecken, som utdelades åt medborgare, som gjort sig väl förtjänta om det allmänna. Medborgarkronan bestod först af friska olivkvistar, men förfärdigades sedermera af guld. Den kunde utdelas af folket samt af rådet och åtskilliga andra korporationer. - Den romerska medborgarkronan (coröna cwica; se Coröna 3) bestod af en eklöfskrans samt gafs som hederstecken åt den, sr.m i en drabbning räddat en kamrats lif och dödat hans motståndare. Senaten gaf Augustus en medborgarkrona, och med anledning däraf förekommer denna prydnad ofta på mynt från kejsartiden. Medborgarrätt (lat. jus civitatis), jur., innebär i vidsträckt bemärkelse rättslig samhörighet för en viss person med ett visst statsfolk såsom medlem af detsamma. Denna rättsliga samhörighet har två sidor, en yttre, folkrättslig, och en inre, statsrättslig. Den förra betecknas som statsborgarskap 1. nationalitet, den senare som medborgarskap 1. medborgarrätt i inskränkt bemärkelse. Enhvar, som vistas inom en stats gränser, blir, så länge vistelsen varar, denna stats tillfällige undersåte. Bosätter han sig inom staten och sålunda där vinner domi-cil, blir det personliga undersåtsförhållandet starkare; erhåller han rätt att besitta fastighet eller inneha ämbete, öfvergår han till de s. k. forenser-nas klass och uppnår verkligt stats- och medborgarskap, så snart undersåtsförhållandet blifvit så fast, att personen icke ens genom att resa ur landet eller annorstädes taga hemvist omedelbart upphör att vara samma stats undersåte. De fakta, hvarpå uppkomsten af ett dylikt stats- och medborgarskap kan grundas, äro af olika slag: familjerättslig anhörighet såsom biperson med annan som hufvudperson i statsborger-ligt afseende, samhörighet med det land, som utgör statens faktiska underlag, upptagningsbeslut genom statsmyndighet. Genom upptagningsbeslut uppkommer naturalisation (se d. o.), hvilken förutsätter ansökan därom af någon, som själf är hufvudperson, men kan afse såväl denne ensam som med honom förbundna bipersoner. Den familjerättsliga anhörigheten grundar statsborgarskap för hustru och minderåriga barn på det sätt, att kvinna, som gifter sig med utländsk man, därigenom regelmässigt förlorar sitt dåvarande statsborgarskap och i stället vinner sin mans; enligt svensk rätt förlorar svensk kvinna i dylikt fall sitt svenska statsborgarskap, vare sig hon vinner mannens eller ej, hvilket beror af lagen i hans hemland, och likaså vinner utländsk kvinna, som gifter sig med svensk man, svenskt statsborgarskap, vare sig hon enligt sitt hemlands lag förlorar statsborgar-skapet eller ej. - Dör mannen, bibehåller hustrun hans statsborgarskap, så länge hon ej förvärfvar annat vare sig såsom därefter själf hufvudperson eller genom nytt gifte. Förändrar mannen i lifstiden nationalitet, följer i regel hustrun med, så vida ej ändringen beror af utflyttning och hustrun kvarstannat i det förra hemlandet. Barn för-värfva, om de födas i ett giltigt äktenskap, sin faders nationalitet och följa sedermera fadern, tills de blifva myndiga enligt dennes hemlands lag; dör fadern under barns minderårighet, blir barnet liksom modern hufvudperson och kan ej ändra nationalitet genom t. ex. moderns omgifte med utlänning. Barn, som födes utom äktenskap eller i ett icke lagligen erkändt äktenskap, följer på liknande sätt modern i st. f. fadern, dock ej om modern gifter sig med utländsk man, som ej är barnets naturlige fader, hvaremot moderns möjliga giftermål med fadern och barnets däraf beroende legitimation äfven medför för detsamma förvärf af faderns statsborgarskap. Beträffande s. k. ofullkomnade äktenskap torde som regel få anses, att barn i sådant anses som oäkta i nationalitets-afseende, så vida ej föräldrarna sammanlefva just i faderns hemland och detta erkänner sammanlef-naden som ett äktenskap eller i allt fall betraktar barnet som äkta.