1437 Medicinaltaxa-Medicinalväxter 1438 legialt ämbetsverk. Medicinalstyrelsen består af l generaldirektör som ordf. samt 3 medicinalråd som ledamöter. I behandlingen af frågor rörande apoteks- och veterinärväsendet deltaga 2 assessorer. Styrelsen har dessutom inseendet öfver sjuk- och dårvården, vaccinationsväsendet och den allmänna hälsovården samt afger rättsmedicinska utlåtanden i mediko-legala mål. Dess tjänstemän äro 2 sekreterare, 2 kamrerare, 3 kanslister, kammarskrifvare och förrådsförvaltare äfvensom 5 e. o. läkare, l veterinär, 2 konsulenter för nötkreaturstuberkulosens bekämpande, apoteksvisitator samt föreståndare för statens serologiska laboratorium och för veterinär-laboratoriet. 1. R. VV. 2. T. C. Medicinaltaxa 1. Apotekartax a, taxa, hvaruti äro fastställda de pris, som apotekare ej ega att öfverskrida vid försäljningen af läkemedel. Den första taxan af sådant slag i Sverige utfärdades 1687 i sammanhang med den i Stockholm utgifna "Pharmacopaea holmiensis galeno-chymica". Taxans noggranna efterlefnad påbjöds särskildt i medicinalordningarna 1688, hvarjämte Collegium medicum fick uppdrag att lämpa densamma efter stigande och fallande pris på materialen. Då emellertid i midten af 1700-talet uppstod en allmän klagan, att i synnerhet i landsorten apotekarna sålde sina medikament dyrare, än taxan påbjöd, och dessutom gjorde intrång i kryddkrä-marnas handel genom att sälja en mängd specerier, belades dylika förbrytelser med straff (privilegiets förlust) genom k. br. 30 april 1756. Grunderna för medicinaltaxans beräkning ha tid efter annan ändrats. Som väsentligen nya kan man betrakta de taxor, som utgåfvos 1819, 1839, 1846, 1869 och 1884. Den senaste grundligare förändringen i taxeberäkningen infördes genom k. br. 20 dec. 1901. I medicinaltaxan ingår en särskild l a b o r a-tionstaxa, uppdelad i taxa för arbeten i laboratorium (laborationstaxa i egentlig mening) och taxa för arbeten vid recepturen (recepturtaxa). Medicinaltaxan revideras årligen af Medicinalstyrelsen med tillhjälp af två af apotekarsocieteten utsedde taxerevisorer. Dessa revisorer utarbeta dessutom en särskild, på laborationstaxans grunder uträknad extemporetaxa, som omfattar ersättningen för alla tillfälliga beredningar, d. v. s. i allmänhet sådana läkemedelsberedningar, som af ett eller annat skäl ej få hållas färdigberedda på . apoteken. R. W. Medicinalvikt 1. A p o t e k s v i k t, den vikt, som begagnas å apoteken vid uppvägning af medikament enligt läkares recept. Genom medicinalordningarna af 1688 fastställdes för Sverige den i andra länder då brukliga särskilda medicinalvikten (l skalp. = 24 lod 1. 12 uns, l uns = 8 kvintin 1. drachmer, l drachme = 3 skrupel, l skrupel .= 20 gran), men den vanliga borgerliga vikten fick å apoteken begagnas i handköp. Då den borgerliga vikten genom k. br. 31 jan. 1855 ordnades efter decimalsystemet (l skalp. = 100 ort, o. s. v.), stadgades tillika, att recepten skulle fortfarande expedieras efter den gamla medicinalvikten. Sedermera påbjöds, att den gamla medicinalvikten skulle alldeles upphöra att begagnas med utgången af 1862. Sedan genom k. br. 22 nov. 1878 metersystemet införts i riket, till-lämpas detta system på apoteken enligt Medicinalstyrelsens cirkulär af 13 aug. 1880, som dock med- gaf, att de gamla handelsvikterna i skålpund, ort och korn i handköp finge begagnas till l jan. 1889. Intill samma termin fingo äfven begagnas metriska vikter af fyrkantig modell, men därefter endast runda. Vikterna, som äro dels noggrannare justerade, "precisionsvikter", dels "handelsvikter", delas till valören i kilogram (= 1,000 gram), hektogram (= 100 gram), gram, decigram (= 0,i gr.), centigram (= 0,oi gr.) och milligram (= 0,ooi gr.). En särskild viktsats, stämplad som kontroll!-k a r e och omfattande vikter från 200 gr. till 0,oi gr. vikt, användes endast till kontrollering af andra vikter. De olika slag af vågar, som begagnas å apoteken, äro a n a l y s v å g, en fin kemisk våg, innesluten i glasskåp, med arreterings- och ryttaranord-ning (den skall vid belastning med 100 gr. ge tydligt utslag för en tilläggsvikt af 0,2 mg.), vidare s. k. milligramvåg, som likaledes skall vara innesluten i glasskåp och ge utslag för 2 mg. vid belastning med l gr., och precisionsstativ-våg, som vid belastning med l kg. skall ge utslag för 1,5 dg., samt andra, mindre känsliga stativvågar (upphängda på ställning) och h a n d v å-g a r. - l sammanhang med medicinalvikten må nämnas, att medicinallängdmåttet skall vara af trä, ben eller metall, ha 0,s m. längd och vara indeladt i grader af decimeter, centimeter och millimeter. F. B. (C. G. S.) Medicinalväxter, farm. med., äro växter, som lämna läkemedel. Sedan urminnes tid har människan hämtat läkemedel företrädesvis ur växtriket, och så göra alltjämt de flesta vilda folk, ledda af tillfälliga erfarenheter, ej sällan äfven af mystiska grunder. Äfven den vetenskapliga medicinen använder alltjämt en mängd växtmaterialier, växtdro-ger, till framställning af läkemedel, om än dessas antal nu är väsentligt mindre än förr, beroende i det hela därpå, att den moderna medicinen ej använder så mycket medikament som forna tiders, äfvensom därpå, att den kemisk-tekniska industrien numera framställer läkemedel af en mängd andra råvaror. - I äldsta tider samlades uteslutande vildt växande medicinalväxter eller delar af sådana till beredning af medikament, och alltjämt fortgår i stor skala på många håll en sådan insamling. Men därjämte har man för länge sedan börjat odla medicinalväxter. Under medeltiden egde sådan odling ofta rum i klostrens trädgårdar; munkarna både odlade medicinalväxterna, tillredde medicinen och skötte som läkare de sjuke. Längre fram, när småningom en apotekarkår tillkom, ha åtskilliga af dess representanter både odlat "läkeörter" och samlat vildt växande sådana. Äfven de botaniska trädgårdarna innehöllo gifvetvis ofta medicinalväxter. F. n. odlas sådana i mycket stor skala på många ställen både i Europa och i andra världsdelar. Särskildt anmärkningsvärda äro t. ex. de stora odlingarna af opiumvallmo i Turkiet, Mindre Asien, Ostindien, Persien och Kina m. fl. st. I sistnämnda land arbetas nu på regeringens initiativ med kraft på opiumproduktionens snara nedläggande. Äfven märkas de storartade odlingarna af kinaträd i Ostindien, af kanel på Ceylon o. s. v. - Mot slutet af 1600-talet börjades äfven i Sverige odling af inhemska medicinalväxter, och på 1700-talet ökades än mer hågen för denna handtering, särskildt under Linnés synnerligen intresserade hägn. Berömda