1441 Medicinska specialiteter-Medien 1442 kongresser. Större intresse ha därför de särskilda internationella fackkongresserna tilldragit sig. Oftal-mologkongresserna (första gången 1857 i Bruxelles, sammanträdande i regel hvart femte år), anatomi-tongresserna (sedan omkr. 20 år årliga, anordnade af Deutsche anatomische gesellschaft), fysiolog-, farma-kolog-, patolog-, gynekolog-, dermatolog-, tuberkulos-kongresserna samt kongresserna för hygien och demografi m. fl. Inom de särskilda länderna ha sammanslutningar organiserats af fackmän, hvilka anordna dylika mera begränsade kongresser. Sålunda existera för de skandinaviska länderna en Nordisk kirurgisk förening (första möte 1893 i Göteborg, därefter hvartannat år) och en dylik sammanslutning för invärtes medicin (första mötet i Göteborg 1896), och nordiska oftalmologmöten ha hållits 1900, 1903 och 1907. Deutsche gesellschaft fur chirurgie håller årliga (sedan 1870-talet) möten i Berlin (mycket besökta af äfven svenska kirurger), och i anslutning till detta har Deutsche gesellschaft fur ortopedische chirurgie årliga möten (fr. o. m. 1902). Sedan 1882 hållas i Wiesbaden årliga kongresser för invärtes medicin. Medicinska specialiteter. Se Hemliga medel, sp. 391. Medicinskt archiv. Se Nordiskt medicinskt arkiv. Me'dico praese'nti (praesenti medico) nihil nöcet, lat., "i läkarens närvaro skadar intet", skämtsamt rätt ofta begagnadt uttryck, som väl är afsedt att antyda, att läkarna i samkväm ej alltid hålla så strängt på den diet de föreskrifvit patienten. Me'dJCUS, lat., läkare. Me'dicus (Medikus), tyska naturforskare. 1. Friedrich Kasimir M., botanist, f. 1736 i Grumbach, d. 15 juli 1808 i Mannheim, med. doktor, föreståndare för botaniska trädgården i Mannheim, var en af motståndarna till Linné, särskildt med afseende på sexualsystemet och växtsläktena. Han var skarpsynt iakttagare med kritisk läggning och har förnämligast inom växtsläktenas systematik efterlämnat värdefulla skrifter, t. ex. Theodora speciosa, ein neues pflanzen-geschlecht nebst einem entwurfe, die kiinstliche und naturliche methode zugleich anzuwenden (1786), Ueber einige kiinstliche geschlechter aus der Malvenfamilie... mit beigefiigtem urteil iiber Linneische geschlechter (1787), Pflanzengattungen nach dem inbegriffe sämmtlicher fruktifikations-theile gebildet (1792) och Kritische bemerkungen iiber gegenstände aus dem pflanzenreiche (1793). Han behandlar äfven morfologiska och fysiologiska ämnen i flera arbeten, t. ex. Philosophische botanik, l, 2 (1789-91), Beiträge zur pflanzenana-tomie o. s. v. (1799-1801), Pflanzenphysiologische abhandlungen, l-3 (1803), samt växternas odling. - 2. Ludwig W allrad M., den föregåendes son, f. 8 aug. 1771 i Mannheim, d. 18 sept. 1850 i München, professor i landt- och skogshushållning samt bergsbruk i Wiirzburg 1804, i Landshut 1806 och i München 1826, var en framstående och mycket hedrad lärare och skriftställare inom de praktiskt naturvetenskapliga läroämnen, hvari han undervisade, l-2. C. Lmn. Medien (grek. Μηδία, lat. Media, fnpers. Mada, i bibeln Madai) kallades i forntiden nordvästra delen af det nuv. Persien (ung. prov. Aserbeidjan, Ardilan och Irak Adjmi). M. begränsades i v. af Assyrien, i n. af Armenien och Kaspiska hafvet, i ö. af Partien, i s. af Persis och Elam (Susiana). Af forngrekiska geografer indelades landet i Stor-Medien, södra delen, och Atropatene l. Lill-Medien, norra delen. M. är öfvervägande bergland, och i synnerhet dess norra och västra delar fyllas af vidt förgrenade bergskedjor, hvilka äro att betrakta som en fortsättning af det armeniska höglandets väldiga bergmassor. I mellersta och östra delarna lämna dock bergen plats för vidsträckta slätter. Längst i n. v. ligger en stor saltsjö, fordom kallad Kapauta (Lacus Matianus, nu Urmiasjön). Hufvudfloden är Amardos (nu Kisil Usen), från de västra gränsbergen med nordostligt lopp till Kaspiska hafvet. M. är till största delen mycket fruktbart. Berömda voro i forntiden dess hästar. De förnämsta städerna voro i Stor-Medien: hufvudstaden Ekbatana (l. Akmatana, nu Hamadan), Ragai, den äldre hufvudstaden, Aspadana (nu Ispahan) och Bagistane; i Atropatene: Gazaka, Sanina och Praaspa l. Vera. -- M:s äldre historia, hvilken förut varit insvept i ett ogenomträngligt dunkel, har i senare tider fått en öfverraskande belysning genom uppteckningen och tolkningen af de assyrisk-babyloniska och persiska kilskrifterna (se Kilskrift). Dessa urkunder ådagalägga, att M. såväl som kringliggande länder i urminnes tid bebotts af folk, hvilkas språk tillhöra den stora turanska eller altaiska gruppen. (Själfva namnet Mada är ett turanskt ord, som betyder land.) En österifrån invandrande arisk stam synes dock redan mycket tidigt ha dels förjagat, dels underkufvat dessa folk. Mederna bekände sig till Zoroasters lära; en viktig ställning bland dem intogo magerna (se d. o.). Redan i äldsta tider voro mederna utsatta för täta anfall från assyriernas sida och blefvo slutligen af dem underkufvade. Redan Tiglat Pileser (omkr. 1100 f. Kr.) synes ha vändt sina vapen mot M. Salmaneser II (859--825), Adad-nirari III (811--783) och Tiglat Pileser III (745--727) berömma sig alla af att ha besegrat M. och lagt det under det assyriska väldet. Att M:s underkufvande genom de nämnde konungarna dock ingalunda varit fullständigt, bevisas däraf, att Assarhaddon (680--668) uttryckligen förklarar, att ingen bland hans företrädare lyckats betvinga detta folk. Kort före denna tid börjar Herodotos' berättelse om M., och kilskrifterna synas i hufvudsak bekräfta hans skildring af det mediska rikets allmänna tillstånd. Detta var vid den tiden ännu deladt i en mängd af hvarandra oberoende små samhällen, sannolikt furstendömen, i hvilka härskarens makt var tämligen starkt inskränkt genom en mäktig aristokrati, således med samma slags författning, som ännu under de äldre akemenidernas tid återfinnes i Persien. Deiokes, en bland dessa småfurstar (eller "domare"), skall enligt Herodotos ha lyckats under sin spira förena hela M., hvarefter han grundlade den nya hufvudstaden Ekbatana. Berättelsen om Deiokes som den mediska monarkiens grundläggare stämmer emellertid icke rätt väl öfverens med kilskrifternas uppgifter, hvilka veta att omtala endast en under hans ledning företagen medisk resning, som kufvades af Sargon. Deiokes' son Fraortes gjorde ett nytt försök