att afskudda det assyriska oket, men blef besegrad och dödad af Assur-bani-pal (omkr. 630). Han efterträddes af sin son, den kraftfulle Huvachsatara l. Uvakshatra (Kyaxares). I början af sin regering hade denne att bekämpa ett nytt infall af skytiska stammar, hvilka för en tid (Herodotos uppger hela 40 år) sägas ha gjort sig till herrar i landet. Genom flera segerrika fälttåg utvidgade han sedan betydligt sitt rikes område och lyckades slutligen i förbund med Nabopolassar, den assyriske ståthållaren i Babylon, besegra Assyrien och i grund förstöra dess hufvudstad, Ninive (606). Under honom nådde det mediska väldet sin högsta blomstring och sträckte sig öfver hela Iran, Elam, Assyrien och Armenien. Men redan Kyaxares' son och efterträdare Astyages (omkr. 595--558) störtades från tronen af sin egen dotterson Kyros (se d. o.), hvars fader Kambyses under medisk öfverhöghet hade varit lydfurste öfver Persis. Därmed ombyttes förhållandet emellan de båda länderna, och M. blef en del af det stora persiska riket. Men mederna intogo fortfarande en ansedd ställning vid sidan af perserna, och hos de grekiske författarna benämnas perserna själfva ofta meder. Af Alexander den store eröfrades M. 330 f. Kr. och blef sedermera ett lydland inom det vid delningen af Alexanders välde uppkomna seleucidiska riket, hvarifrån det under Demetrios Soter eröfrades af arsaciden Mithridates i Partien (midten af 2:a årh. f. Kr.). M. gjorde dock upprepade försök att återvinna sin själfständighet och hade för någon tid en egen konung, Artavasdes, mot hvilken den romerske triumviren Antonius förde krig (36 f. Kr.). Från denna tid försvinner namnet M. ur historien. -- Litt.: Lenormant, "Sur la monarchie des Mèdes" (1871), Oppert, "Le peuple et la langue des Mèdes" (1879), Delattre, "Le peuple et l'empire des Mèdes" (1883), och Prášek, "M. und das haus des Kyaxares" (i "Berliner studien", 1890). A. M. A. Me'dier, svensk pluralis af medium (se d. o.). Medieval 1. Mediseväl (eg. "medeltida", af lat. medium (Evum, medeltiden), en boktryckarstil, som urspr, är formad efter stilen i handskrifter från medeltiden och ännu, högligen förfinad, ofta nyttjas i dyrbarare arbeten, både som antikva och som kursiv. Under 1700-talet var medievalstilen högst allmänt i bruk. Den utmärkes bl. a. af sina tydliga siffror, som räcka nedom raden. (Ex: Medieval.) Me'digo, JosefSalomoElieserdel, judisk läkare, matematiker, filosof, resande och rabbin, f. 1591 i Kandia, d. 1657 i Prag, studerade i Padua och anträdde sedermera .resor till Egypten, Turkiet, Valakiet, Polen, Litauen, Ryssland, Tyskland, Danmark, Holland o. s. v. Hans i tryck utkomna verk äro till största delen af matematiskt och naturhistoriskt innehåll. Jfr Abr. Geiger, "Nacheelassene schriften", bd III. L. L.* Medikäi (fr. médical, af lat. mefdicus, läkare), hvad som har afseende på medicinen. - M e d i-kalgymnastik. Se Sjukgymnastik. - Medikal klimatologi. Se Klimatisk kurort, sp. 270. Medikament (lat. medicame'ntum}. Se Läkemedel. Medikamentsförråd. Se Apoteksprivilegium. Medikamentssjukdom, med. SeHomeopati, sp. 1044. MedikamentÖs (lat. medicamentosus), innehållande medikament 1. läkemedel. - Medikamentösa bad 1. medicinska bad, bad, som innehålla något medikament 1. läkemedel. Se Bad, sp. 616. - MedikamentÖs implan-tation. Se Implantation 3. Medika'ster. SeMedicaster. Me'diko-kirurgiska institutet. Se Karolinska mediko-kirurgiska institutet. Me'dikolegäl (af lat. me'dicus, läkare, och legä-lis, laglig), hörande till rättsmedicinen (se d. o.). - Me dikol.e gal 1. rättsmedicinsk obduktion. Se Likbesiktning. Mexiko-mekanisk gymnastik är en form af medicinsk gymnastik, där maskiner och apparater åstadkomma det annars af sjukgymnasten med handen utförda mekaniska arbetet (manuell gymnastik). Den af doktor Gustaf Z a n -d e r i Stockholm på 1860-talet skapade mediko-mekaniska gymnastiken, åt hvilken han gaf detta namn, är det första verkligt genomförda mekaniska gymnastiksystemet för medicinskt ändamål, om än enstaka gymnastikapparater förut funnos. Zander-ska gymnastiken bygger i fråga om gymnastikens fysiologiska principer, dess nytta och användning vid sjukdomar, dess indikationer och kontraindikationer på lingska gymnastikens grund (se Sju k-gymnastik). Det är endast i sättet för rörelsernas utförande, gymnastikens teknik, som de båda metoderna, den manuella och den mekaniska, skilja sig åt, och härvid ej heller i fråga om de grundläggande principerna. Lings förtjänst om sjukgymnastikens teknik är införandet af rörelsernas lokalisering och dosering, hvarigenom det först blef möjligt för gymnastiken att bli en vetenskaplig läkemetod. Samma grundprinciper återfinnas i den mekaniska metoden, där rörelsens-lokalisering, d. v. s. begränsning till en bestämd led och dessutom endast en bestämd rörelse i denna led, samt dess dosering, d. v. s. noggranna af-passande efter patientens krafter, äro strängt genomförda. Därför skilja sig också dessa apparater lika mycket från en "roddapparat" eller "bergbestigningsapparat" som den svenska sjukgymnastiken öfver hufvud taget från motsvarande sportöfningar. - De gymnastiska "rörelserna" (i ordets vidsträcktaste bemärkelse) indelas i tre grupper: aktiva rörelser, där patienten själf arbetar med sina muskler, passiva rörelser, där han förhåller sig alldeles passiv, under det att hans leder försättas i rörelse genom inverkan utifrån, och massagemanipulationer, bearbetning af mjukdelarna med strykningar, friktioner, darrningar^ hackningar o. d. För alla dessa grupper finnas apparater konstruerade. De viktigaste och mest karakteristiska äro de, som tillhöra den första gruppen (jfr fig. l-3). Doseringen och lokaliseringen af den aktiva rörelsen åstadkommas i den manuella metoden därigenom, att den sjukgymnastiska assistenten fattar den kroppsdel, som patienten har att ! röra, samt gör ett visst motstånd mot hans rörelse