1445 Mediko-mekanisk gymnastik 1448 (häraf namnet motståndsrörelse) eller ock själf utför rörelsen med patientens kroppsdel, under det denne gör ett visst motstånd. Motsvarande verkan åstadkommes af de zanderska apparaterna på följande sätt. Apparaten, af olika konstruktion alltefter den särskilda rörelse, för hvilken den är af- hvilka här icke kan närmare redogöras, gör å andra sidan att, om mot en aktiv rörelse sättes ett motstånd, som hela tiden är konstant, ansträngningen för muskeln ingalunda blir jämn, utan påkallar en oafbruten reglering af kontraktionens styrka genom olika starka nervimpulser. Detta är i fråga Fig. 1. Underarmböjning. Fig. 2. Knäböjning. Fig. 3. Bålsidoböjning. Fig. l-3. Några mediko-mekaniska gymnastikapparater för aktiva rörelser, i användning. sedd, består i princip - utom stommen, som uppbär de rörliga delarna och hvarpå patienten tar plats - af tre rörliga delar: applikationsdelen, som förenas med den kroppsdel, som skall sättas i rörelse, motståndshäfstången, som åstadkommer motståndet, samt utväxlingsmekanismen, som förenar dessa båda delar. Applikationsdelen är vanligen af enklaste slag, t. ex. ett handtag, en fottygel, en sele o. d. Medelst densamma utför nu patienten den föreskrifna rörelsen; härigenom bringar han motståndshäfstången med dess motvikt att höja sig, hvilken sålunda härvid gör ett visst motstånd. Vid återgåendet till utgångsställningen - rörelsens 2:a moment - är det motvikten, som utför rörelsen, under det patienten gör motstånd genom att långsamt ge efter för dess tryck, hvilket ju aldrig kan bli honom öfvermäk-tigt, då han nyss förut - under rörelsens l:a moment - öfvervunnit detsamma. Det karakteristiska för zanderska systemet är just detta sätt att åstadkomma motståndet, en med en vikt belastad häfstång. Häfstångsanordningen tjänar två ändamål. Dels kan på detta sätt apparatens motstånd - och därmed rörelsens kraft - i sin helhet mycket noga doseras, ty motvikten är förskjutbar utefter häfstången och kan inställas på olika nummer på dess skala. Nollpunkten, där motståndet är lägst, är belägen intill häfstångens axel, och därifrån ökas motståndet, ju längre vikten skjutes ut på stången. Men en annan lika viktig uppgift har häfstången, nämligen att åstadkomma, att motståndet under rörelsens förlopp s j älf mänt varierar på ett visst, bestämdt sätt. Förhållandet är nämligen, att vid alla aktiva rörelser muskelkontrak-tionens effektivitet - under förutsättning att nervimpulsens styrka är densamma - ingalunda är lika stor i rörelsens alla lägen, utan alltjämt skiftar, vare sig tilltagande eller af tagande. Detta, som beror på olika anatomiska och fysiologiska förhållanden, för om sjukgymnastik, speciellt vid behandling af hjärtsjukdomar och vissa nervsjukdomar, ingalunda önskvärdt; tvärtom bör rörelsen af patienten hela tiden uppfattas som jämn. Detta kan åstadkommas endast därigenom, att man låter motståndet variera i proportion till kontraktionens effektivitet. Att göra detta manuellt är mycket svårt, men en skicklig och erfaren sjukgymnast kan nog, om han riktar sin uppmärksamhet därpå och med ledning af sin uppöfvade känsel, åstadkomma det. I gymnastikapparaten är detta öfver-allt och med fullt tillräcklig noggrannhet åstadkommet just förmedelst häfstången. En på en axel upphängd, belastad häfstång, som man söker höja j genom att vrida axeln, gör häremot ett motstånd, j som varierar från noll, då häfstången hänger rätt \ ned, till ett maximum, då häfstången står vågrät, och sedan åter aftar till noll, då häfstången pekar rätt uppåt. Denna växling af motståndet har i de zanderska apparaterna tillgodogjorts på det sättet, att den för hvarje särskild rörelse afsedda apparaten konstruerats så, att, så länge (i stora drag) effektiviteten af muskelkontraktionen ökas, häfstången rör sig nedifrån uppåt mot horisontallinjen; när effektiviteten minskas, rör den sig uppåt öfver horisontallinjen. Härjämte måste iakttagas, att proportionerna såväl mellan maximalmotståndet och begynnelsemotståndet som mellan nämnda motstånd och slutmotståndet bli de riktiga. Sådana för aktiva rörelser (motståndsrörelser) afsedda apparater innehåller zanderska systemet till ett antal af 31. Dessa apparaters fördelar kunna sammanfattas sålunda. Köreisens styrka afväges liksom på en våg, och man erhåller ett exakt mått på densamma. Den för muskelns normala utveckling nödvändiga, gradvis skeende tillväxten i rörelsestyrkan kan med säkerhet och i hvarje önskvärd grad åstadkommas. Motståndet under rörelsens förlopp rättar sig efter de natur-