d. 1896 i Bielefeld, studerade vid konservatoriet i Leipzig samt för A. F. Riccius, Liszt och Marx, dirigerade 1853--65 sångakademien i Glogau, blef 1865 lärare vid konservatoriet i Dresden, flyttade 1874 till Hamburg som kompositör och musikrecensent och blef 1887 organist i Bielefeld. Bland hans många kompositioner nämnas oratorier (Simon Petrus, Luther in Worms m. fl.), körballader (Rolands schwanenlied, Die nonne m. fl.), mäss-sånger, violin- och pianosaker, stråkkvartetter och annan kammarmusik, symfonier. Som skriftställare utgaf han Kulturgeschichtliche briefe über deutsche tonkunst (1873), Ein jugendleben (1874), Mattheson und seine verdienste um die deutsche tonkunst (1879), Mozart, ein kunstlerleben (1883, en förträffligt populariserad framställning af Mozarts lif och egenheter) och Die deutsche tonkunst im 18.--19. jahrhundert (1887). ^{A. L.}* Meineke [ma'j-], Johann Albert Friedrich August, tysk filolog, f. 1790, d. 1870, 1826--57 direktor för Joachimsthalgymnasiet i Berlin, var en framstående och produktiv textkritiker på den grekiska filologiens område. Hans förnämsta arbete är Græcorum comicorum fragmenta (5 bd, 1839--57; en mindre edition i 2 bd 1847). Se arbeten om M. af F. Ranke (1871) och Sauppe (1872). Meinert [me'j-]. 1. Nikolaj Jonathan M., dansk affärsman och politiker, f. 1791, d. 1877, blef 1821 grosshandlare i Köpenhamn och var 1840--48 ständerdeputerad. Han tog verksamt del i de politiska och nationella sträfvandena under Fredrik VI och Kristian VIII samt var en bland stiftarna af Trykkefrihedsselskabet (1835) och Den slesvigske hjælpeforening (1844). Efter 1848 drog han sig tillbaka och var endast en kort tid (1854--55) medlem af landstinget. -- 2. Frederik Vilhelm August M., den föregåendes son, dansk zoolog, f. 3 mars 1833, d. 19 jan. 1912, blef teol. kandidat 1857, men egnade sig, under J. K. Schiödtes ledning, åt zoologiska studier och tog 1863 doktorsgraden. 1883 blef han docent vid Landbohöjskolen, och 1885--1909 var han inspektor vid universitetets zoologiska museum. M. har författat många förtjänstfulla dels faunistiska, dels anatomisk-fysiologiska afhandlingar om myror, tvestjärtar och närstående djur samt om flera slags insektlarver, bl. a. Bidrag til de danske myrers naturhistorie (1861), Anatomisk undersögelse af de danske örentviste (1863) och Danmarks myriapoder (1866--72). 1887--1908 utgaf han "Entomologiske meddelelser", inalles 7 bd. 1--2. ^{E. Ebg.} Meine tante, deine tante [ma'jne-da'jne], ty. ("min tant, din tant"), hasardspel med kort, af ungefär samma beskaffenhet som landsknekt. Meinhard [ma'jnhart], holsteinsk munk. Se Livland, sp. 837. Meinicke [ma'j-], Karl Eduard, tysk geograf, f. 1803, d. 1876, blef 1825 lärare vid gymnasiet i Prenzlau och var 1846--69 dess direktor. Han var en af K. Ritters utmärktaste lärjungar samt i synnerhet kännare af Asiens och Australiens etnografiska förhållanden. Ett monumentalt arbete är Die inseln des Stillen oceans (2 bd, 1875--76; 2:a uppl. 1888). ^Wbg. Meiningarna [ma'j-], en sedan midten af 1860-talet ryktbar skådespelartrupp vid hofteatern i Meiningen. Största förtjänsten om dess prestationer tillkommer den nu regerande hertig Georg II (se Georg 7 b, sp. 999). Han upplöste operan och använde alla disponibla medel på skådespelet. Med lefvande insikt om, att framförandet af just de värdefullaste, klassiska dramerna (Shaksperes, Schillers, Goethes o. s. v.) kräfver den största omsorgen och en värdig ram, ingöt han hos truppen en ren konstnärlig anda, så att den utmärkte sig för ett från ofvan till nedan ypperligt samspel, där det för de enskilda förmågorna gällde icke minst att underordna sig, ej att "glänsa", hvarjämte mycken vikt lades på besjälade massverkningar samt historisk trohet och stilfull äkthet i iscensättningen, utan att denna dock fick bli hufvudsak. Hertigen bevistade städse själf de ytterst flitigt bedrifna repetitionerna samt ritade utkast till kostymer och dekorationer. I sina reformsträfvanden biträddes han verksamt af teaterintendenterna skalden Bodenstedt (1867--70) och L. Chronegk (se denne). Meiningarna gåfvo 1876--90 gästspel i flera länder (i Stockholm 1889). Jfr skrifter om meiningarna af Prolls (1878; 2:a uppl. 1882, och 1887), Herrig (2 uppl. 1879), Richard (2 bd, 1884--91) och Grube (1904). ^{E. F--t.} Meiningen [ma'j-]. 1. Hertigdöme. Se Sachsen-Meiningen. -- 2. Hufvudstad i hertigdömet Sachsen-Meiningen, vid Werra. 17,131 inv. (1910). Staden är säte för landets regering, den för Sachsen-Meiningen, Sachsen-Koburg samt de preussiska kretsarna Schmalkalden och Schleusingen gemensamma "landgericht"; gymnasium, realgymnasium och lärarseminarium. Förnämsta byggnaden är det gamla hertigliga palatset Elisabethenburg (anlagdt 1682), som innehåller konstsamlingar, bibliotek och det hennebergska arkivet. Industrien är obetydlig. Hofteatern har vunnit europeisk ryktbarhet genom sina utmärkta skådespelare, "meiningarna" (se d. o.). 2. (^{J. F. N.}) Meinong [ma'j-] Alexius M. von Handschuchsheim, österrikisk filosof, f. 1853 i Lemberg, professor i Graz 1888, grundlade där 1894 det första psykologiska institutet i Österrike. -- M. tillhörde från början den Brentanoska kretsen och var därför, särskildt påverkad af Hume, psykologisk i läran om verkligheten. Senare har han som teori för verklighet öfver hufvud utbildat en särskild "gegenstandstheorie" (närmast objektteori), som afhandlar, hvad ur objektets egen natur omedelbart inses vara giltigt, och sålunda är aprioristisk. Sålunda vunnen kunskap förblir giltig oberoende af enskilda objekts realitet, hvarför äfven objektsteori finnes för icke-existerande eller omöjliga objekt. Objektivitet är förmåga hos en föreställning att tjänstgöra som grundval för ett affirmativt antagande; af objektiviteten förekomma två arter: egentliga objekt samt "objektiv" ("urteilsgegenstände"), d. v. s. dels menade sakförhållanden, dels beskaffenhets- eller existensobjektiv, på hvilka predikaten "sant" eller "falskt" ega tillämplighet. Sant är ett omdöme, så snart det fattar ett varande objektiv, ett omdöme, hvars objekt är ett faktum. Det är icke omdömesakten, som är sann, utan objektivet. Objekt finnas af högre och lägre ordning, de högre kallas "reflexioner" och "komplexioner"; inferiora fundera superiora.