Fabriksmärken å meisserporslin.

så kalladt efter det gamla Afraklostret, som skall ha grundlagts af biskop Dietrich (1024--39). Det upphäfdes af kurfurst Morits 1543 och förvandlades till en "fursteskola", en af de mest berömda skolorna i Tyskland (den inflyttade 1879 i en ny byggnad). Främst bland M:s industriella anläggningar står den i Triebischdalen utanför staden belägna porslinsfabriken ("meissenporslin", "sachsiskt porslin"), den äldsta i Europa. Den grundlades 1710 af J. Fr. Böttger (se denne) och sysselsätter omkr. 600 arbetare samt lämnar ett i hela världen berömdt fabrikat (se vidstående fabriksmärken samt fig. 13 o. 14 å färgpl. till art. Keramik. Enligt somliga forskare var grefve Ehrenfried Walter von Tschirnhaus, d. 1708, den egentlige uppfinnaren af meissenporslinet.) Dessutom finnas chamottefabriker (af hvilka två i förening med porslinsfabrikation) med omkr. 2,400 arb., jutespinneri och -väfveri (1,300 arb.), tillverkning af maskiner (bl. a. symaskiner), bleckkärl, stubintråd m. m. Mycket vin och frukt odlas i stadens grannskap. M. anlades af konung Henrik I 928 som ett bålverk mot venderna samt blef markgrefvarnas residens och biskopssäte 961. -- 2. Fordom tyskt markgrefskap, upprättadt 965 till skydd mot sorberna, gränsade i s. till Böhmen och sträckte sig urspr. i ö. till Queiss, i n. till Schwarze Elster, i v. öfver Mulde och motsvarar nu en del af konungariket Sachsen. Det omfattade äfven Oberlausitz och gafs omkr. 1130 i förläning åt Konrad, grefve af Wettin. En af hans efterkommande, Henrik den upplyste, ärfde 1247 landtgrefskapet Thüringen. Fredrik den stridbare af M. blef 1423 kurfurste af Sachsen. Vid de sachsiska ländernas delning 1485 tillföll M. den albertinska linjen, som 1547 erhöll äfven Kursachsen. 1--2. (J. F. N.) Meissen [majsen], H. v o n. Se H e i n r i c h, tyska medeltidsskalder 6. Meissenheim [ma^senhajm]. 1. Hans M., d. omkr. 1515, köpman sannolikt från staden M. i Rhenprovinsen, var 1499-1502 rådman och 1503 -11 borgmästare i Köpenhamn. Redan 1487 var han nära förbunden med konung Hans samt hyste och uppfostrade en kort tid dennes son Kristian (senare Kristian II). Hans äldre son var Ambrosius Bogbinder (se d. o.). - 2. Hans M. 1. Hans Bogbinder, den föregåendes yngre son, var magister och användes af Kristian II under hans landsflykt i flera beskickningar samt följde honom 1531 på tåget till Norge. De hemliga underhandlingarna mellan lybeckarna och grefve Kristofer af Oldenburg 1534 fördes genom hans förmedling; han uträttade senare flera uppdrag åt denne. Efter Köpenhamns intagande 1536 slöt han sig till Kristians måg, pfalzgrefven Fredrik II, och sändes 1543 till Sverige för att understödja Nils Dackes uppror. 1550 återkom han till Danmark, men sändes 1552 till Ryssland för att leda tryckningen af ryska bibelöfversättnin-gen, som 1564 utkom under hans namn. Ungefär samtidigt dog han. l-2. E. Ebg. Meissenporslin [marjs-]. Se Böttger, J. Fr., pl. till art. Keramik (jg. 13 o. 14) och Meissen l. Meissner [me'js-]. 1. August Herman Ernst Bernhard M., musiker, f. 6 mars 1833 i Grabow, Mecklenburg-Schwerin, d. 13 sept. 1903 i Stockholm, studerade för Griitzmacher och Kummer m. fl., fick anställningar som vio-loncellist i Königsberg, Göteborg, London, Helsingfors (där han blef kapellmästare vid Svenska teatern 1863) och 1868 vid italienska operasällskapet i Stockholm samt blef där 1869 kapellmästare i Berns salong. Som anförare för gratiskonser-terna där inlade M. stora förtjänster och ännu mera genom de af honom 1872-78 anordnade populära sym-fonimatinéerna, å hvilka han i Stockholm introducerade åtskilligt af klassiska och moderna orkesterkompositioner. Som violoncellspelare uppträdde han flerstädes både solo och i samspel med de förnämste virtuoser. M. komponerade orkester-potpurrier m. m. Han blef 1875 led. af Mus. akad. 2. Karl Hjalmar M., den föregåendes son, musiker, f. l mars 1865 i Helsingfors, studerade vid konservatoriet i Stockholm 1876-80 och för T. Ritter i Paris, uppträdde i ynglingaåren med framgång som pianist, var ett år kapellmästare i Kristiania, två år vid Nya teatern i Stockholm, fem år vid Svenska teatern i Helsingfors och är sedan 1889 musikdirektör vid Kalmar regemente. Han var 1898-1904 kapellmästare vid Vasa-teatern i Stockholm, därefter vid östermalms-och från 1906 vid Oskarsteatern, 1908-10 vid K. operan (då A. Ranft innehade denna) och återgick sedan till Oskarsteatern. M. har komponerat pianostycken, militärmusik m. m. - Han är sedan 1899 gift med operettskådespelerskan Emma Olivia Ekström, f. 30 okt. 1866 i Karlstad, först gift (1894-97) med direktören R. Berg. Hon beträdde scenen i barnaåren, studerade vid k. teaterns elevskola och konservatoriet samt för Signe Hebbe och Arlberg, var 1886-89 anställd vid Fröbergska sällskapet och Södra teatern, men har förnämligast vid Vasateatern (1889-95, 1898- 1904) och Oskarsteatern vunnit allmänhetens ynnest genom det glädtiga och graciösa sätt, hvarpå hon utfört hufvudroller i de moderna operetterna, bl. a. Lili, Bettina i "Rosenkind", Niniche, Ywm-Ywm i "Mikadon", Den glada änkan, Juliette i "Grefven af Luxemburg" och Daisy i "Dollarprinsessan". 1. A. L.* 2. E. F-t. Meissner [ma;js-]. 1. August Gottlieb M., tysk skriftställare, f. 1753 i Bautzen, d. 1807 som konsistorialråd i Fulda. Ur hans penna flöto efterbildningar af Wielands frivola "grekiska" romaner samt en mängd annan förströelselitteratur. Här må nämnas Skizzen (14 bd, 1778-96) samt romanerna Alcibiades (1781-88) och Bianca Ca-pello (1785). M:s "Sämmtliche werke" utgåfvos 1813-14, i 36 bd. Åtskilliga af hans berättelser