1489 Meissner-Meissonier 1490 äro öfversatta till svenska. Se biogr, af Furst 1894. - 2. Alfred M., den föregåendes sonson, österrikisk skald, f. 1822 i Teplitz, d. 1885 i Bregenz, erhöll 1846 med. doktorsgraden i Prag samt tillbragte åren 1847 och 1849 i Paris, där han knöt vänskap med skalden Heine. Därefter var han bosatt i Prag till 1869, då han flyttade till Bregenz. Påverkad af Tysklands politiska lyrik, Lenau, Byron och moderna franska skalder, var M. fylld af en revolutionärt glödande och på samma gång förtröstansfull stämning. Hans lyriska dikter (1845; 12:e uppl. 1884) ega färgprakt, melodisk form samt en viss originell kraft, men för mycken retorik. Den stora episka ungdomsdikten Ziska (1846; 12:e uppl. 1884) utmärkes af lyftning och originella vändningar; dock är karaktärsteckningen bristfällig. Vidare framstå Der sohn des Åtta Troll (1850), en efterbildning af Heines bitande humor, och Werinherus (1872), ett litet vekt epos. I åtskilliga lefvande tragedier (Das weib des Vrias, 1850, m. fl.) blef M. kärf genom sin sträfvan efter koncentration. Han skref äfven ett större antal romaner, Zwischen furst und volk (1855), Die Sansara (1858), Zur ehre Gottes (1860, en jesuithistoria), Schwarzgelb (1862-64, en teckning af reaktionsperioden 1850-54 i Österrike), Babel (1867), Auf und nieder (1880) m. fl., för hvilka han i stor utsträckning anlitade andras biträde, samt novellsamlingar (Seltsame geschich-ten, 1859, m. fl.). Till sist må anföras hans Heinrich Heine. Erinnerungen (1854) och Ge-schichte meines lebens (2 bd, 1884). M:s "Ge-sammelte schriften" utgåfvos i 18 bd 1871-73. Meissner [ma'js-], Georg, tysk fysiolog, f. 1829 i Hannover, d. 1905, blef med. doktor 1852, professor i anatomi och fysiologi 1855 i Basel och 1857 i Freiburg im Br. samt professor i fysiologi i Göttingen 1860. M. var en af samtidens lärdaste fysiologer. Bland hans arbeten märkas Beiträge zur anatomie und physiologie der haut (1853), Beiträge zur physiologie des sehorgans (1854) och Un-tersuchungen iiber das entstehen der hippursäure (i förening med Shephard, 1866). 1856-71 utgaf han utmärkta redogörelser för fysiologiens framsteg (Berichte der fortschritte in der anatomie und physiologie; den anatomiska delen är författad af Henle). R. T-dt. Meissner [ma'js-], Bruno, tysk orientalist, f. 25 apr. 1868 i Graudenz, studerade i Leipzig, Berlin och Strassburg, vardt filos.' doktor i Berlin 1892, docent i Halle 1895, e. o. professor vid universitetet i Breslau 1904 och ord. därstädes 1911. M. har företagit studieresor till England 1890- 96, till Orienten 1899-1900, hvarunder han deltog i Tyska orientaliska sällskapets utgräfningar i Babylon, och Marokko 1901. Skrifter: De ser-ritute babylonica-assyriaca (1892), Beiträge zum altbabylonischen privatrecht (1893), Bauinschrif-ten Sanheribs (s. å.), Alexander und Gilga-mos (1894), Assyrisch-babylonische chrestomathie (1895), Supplement zu den assyrischen wörter-biichern (1897), Neuarabische geschichten aus dem Iraq (1902), AssyrioJogische studien (I-V, 1903 ff.), Aus dem altbabylonischen recht (1905), Seltene assyrische ideogramme (1906-10), Kurz-gefasste assyrische grammatik (1907) och Assyrische jagden (1911). D. M. Meissner ho;chland [ma'js- -länt]. Se Sachsiska Schweiz. Méissnersvinet [ma;js-], en tysk svinras, uppkommen i Meissen genom korsning af långörade tyska landtsvinet med engelska svin, hufvudsakligen Yorkshires. Rasen_ är högt förädlad. H. F. Meissonier [mäsånje], Just A ur é le, fransk konstnär, f. omkr. 1695 i Turin, d. 1750 i Paris, var målare, skulptör, arkitekt, dekoratör, guldsmed och möbelritare. Jämte Oppenord och Germain Boffrand var han rokokostilens skapare. Hans utgångspunkt var den italienska barockens sista utvecklingsfas, Hans stil kan i få ord karakteriseras genom frånvaron af räta linjer och vinklar, bågen härskar, linjerna orma sig osymmetriskt, bisarrt, nyckfullt, men behagfullt, arkitektur- och möbel-former göra intryck af guldsmide, träsnideri eller porslin. Framför allt var M. dekoratör. Han fick af Ludvig XV titel "dessinateur du cabinet et orfévre du roi". Bland de uppslag, som M. gjorde, märkes hans aldrig utförda ritning till fasad för kyrkan Saint Sulpice i Paris, representativ för hans smak - den tilltänkta fasaden består af konkava och konvexa plan mellan knippen af kolonner och pilastrar och med yppig dekorativ utsirning. Äfven takets ytfcerkontur, liksom det lanterninformiga, sexkantiga tornet, har idel svängda linjer. Kyrkan fick sedan en linjerat fasad i klassisk anda af florentinaren Servandoni. M:s ritningar till dekoration af prinsessan Czartoryskas och grefve Bjelinskijs hotell ha blifvit karakteriserade med orden "graciös vildhet". Bland M:s ritningar märkas Livré d'ornements en trente piéces, Livré d'orfévrerie d''eglise en six piéces m. fl. G-g N. Meissonier [mäsånje], JeanLouisErnest, fransk målare, f. 21 febr. 1815 i Lyon, d. 21 jan. 1891 i Paris, kom i unga år till Paris, måste där förtjäna sitt uppehälle genom eget arbete, gjorde sig bemärkt som illustratör (Bernardin de Saint-Pierres arbeten o. a.), studerade mestadels på egen hand och kände sig framför allt tilltalad af de gamle holländarnas målningar i Louvre. De samtida härskande riktningarna inom konsten, striderna mellan klas-sicitet och romantik, lämnade honom oberörd, han gick från början sin egen väg, viljekraft var och för- Meissonier blef hufvuddraget i hans karaktär. Hans iakttagelseförmåga var af näturen ytterst skarp, och han upparbetade den under oaflåtligt verklighetsstudium. Hans teckning blef mönstergillt skicklig, träffsäker och elegant. Degas har. sagt, att "med undantag af Ingres har ingen tecknat bättre än M." Som målare debuterade han 1834 med Borgare i Zaandam på besök hos borgmästaren. Denna målning följdes af en rad situationsbilder med figurer i 1500-, 1600- eller 1700-talsdräkter, Efter ett själf-porträtt.