1493 Mejdel!-Mejeri 1494 ter och skogsbruk). 1887 blef han korresponderande led. af Vitt. hist. o. ant. akad. E. Ebg. Me'jdell, norsk släkt. Se Me i del 1. Mejer, Johannes, dansk kartograf, f. 1606, d. 1674, sedan 1647 k. matematikus, började redan 1636 utarbeta några kartor öfver vissa trakter i Slesvig, och 1642-48 fullbordade han på uppdrag af Kristian IV en kartläggning af Slesvig och Hol-stein. 37 af dessa kartor upptogos i Danckwerths "Landesbeschreibung der zwei herzogthtimer". Senare utarbetade M. en förträfflig karta öfver hela Danmark samt särskilda öfver Jylland och de skånska landskapen ("Skaanebogen", omfattande 8 blad, 1658). Men krig och landets utarmning hindrade utgifvandet af såväl dessa kartor som en omfångsrik beskrifning af Slesvig och Holstein (en motskrift mot Danckwerths). Också planerade M. en fullständig atlas i 7 bd, som skulle omfatta alla de nordiska länderna, Sverige inberäknadt. L. utvecklade en märklig arbetsförmåga, och oaktadt många brister enl. nutidens uppfattning beteckna hans kartor ett stort framsteg. E. Ebg. Mejeri (ty. meierei, af meier, förvaltare af landtgods, af lat. major, se d. o.), i äldre svensk litteratur äfven dejeri (af deja), byggnad och inrättning för mjölks förvaring och för beredning af smör, ost och andra dylika produkter, "mejeriprodukter". Man skiljer mellan is- och separatormejerier, allteftersom grädden afskiljes genom handskumning af i isbad gräddsatt mjölk eller genom separering, mellan smör- och ostmejerier, efter produktionens art (med gräddmejerier betecknas de, som mottaga grädde till afkärning) samt mellan gårds- (herrgårds-), uppköps- och andelsmejerier efter förhållandet mellan mjölkleverantör och mejeriet. Då mjölkhushållningen först började växa till en från hushållet skild tillverkning, inrättades först mejerier (dejerier) vid de enskilda gårdarna, särskildt de större herrgårdarna, för att behandla gårdens egen mjölk, och vid dessa mottogs äfven stundom mjölk från närliggande gårdar. Vinsten å denna rörelse

Fig. 1. Mellansvenskt andelsmejeri (Rasbo, Uppland).

lockade snart till anläggning af uppköpsmejerier, i form af bolag, leverantörer eller som från jordbruk fristående affärer. Dylika mejerier uppstodo på 1870-talet i stort antal, och då mjölken icke utan olägenhet kunde forslas på längre afstånd, anlade uppköpsmejerierna filialer för mjölkens mottagande och gräddsättning, hvarefter grädden fördes till central- eller hufvudmejeriet, men skummjölken användes till ystning vid filial- l. gräddmejeriet. Den främsta anledningen till detta mejerisystem, som utvecklades i synnerhet af H. A. Lidholm (se d. o.), bortföll emellertid, då på 1880-talet separering infördes, och därmed försvunno svårigheterna att erhålla tillfredsställande smörutbyte ur mjölk, som körts längre väg. Däremot ökades de vanliga uppköpsmejerierna alltjämt. Men bristande solidaritet mellan mejeriegaren och mjölkleverantörerna, hvilka hade föga intresse af att lämna mejeriet fullgod mjölk, samt svårigheten att realisera de väldiga massorna af skummjölk -- förnämligast genom ystning och svinuppfödning -- framkallade en allt allmännare sammanslutning särskildt af de mindre

Fig. 2. Mejerisalen i Rasbo andelsmejeri.

mjölkleverantörerna till bildande af mejeriföreningar efter andelsgrundsatsen, så att samtliga leverantörerna ega andelsmejeriet och dela vinsten i förhållande till levererad mjölk och tecknade andelar. Om än den första svenska andelsmejeriföreningen bildades vid Hvilan i Skåne redan 1880, under det att det första danska mejeriet efter denna grundsats kom till stånd år 1882 vid Hjedding i Jylland, så var det dock i Danmark, som andelsväsendet i mejerihandteringen utvecklades, och de svenska andelsmejeriföreningarna äro bildade efter danskt mönster. 1910 utgjorde andelsmejerierna omkr. 500, d. v. s. en tredjedel af landets alla mejerier. Deras framgång beror väsentligen därpå, att leverantörernas delaktighet i affären drifver dem att själfva söka leverera mjölk af bästa beskaffenhet och äfven öfvervaka, att öfriga delegare göra detsamma, hvarför produkterna bli goda och jämna. Då tillverkningen sker i stor skala och förvaltningen är billig, bli omkostnaderna små, hvartill kommer, att leverantörerna vanligen återtaga skummjölken till visst pris, hvars realiserande således ej tynger mejeriaffären. Sedan handseparatorer blifvit billiga och allmänna, ha mejeriföreningar i trakter med gles bygd af hufvudsakligen små gårdar, såsom i Kristianstads, Blekinge och Kronobergs läns skogsbygder, ordnats så, att jordbrukarna separera mjölken hemma och skicka grädden till ett centralt gräddmejeri, hvarigenom vinnes ej blott besparing i transport- och mejerikostnad, utan äfven att skummjölken tillgodogöres hemma, utan att försämras genom transport, och därtill faran af tuberkulos och andra smittsamma sjukdomars spridning med