målningar hållna i mycket litet format och med få undantag utan något berättande eller dramatiskt innehåll, men figurerna med stor konst insätta i miljön och alltid noggrant studerade efter lefvande modell. De ha en utmärkt tidskaraktär, aldrig uppträda de konstladt och uppstyltadt, och aldrig göra de intryck af att vara öfverflyttade från gamla taflor. Trots målningarnas miniatyraktiga format är behandlingssättet ganska bredt, aldrig spetsigt eller petigt. Men koloriten har en viss hårdhet, och i friluftsmåleriets tid påpekades ofta dess saknad af atmosfäriskt lif. M:s små situationsbilder behandla sådana motiv som En läsande man (1840), Schackspelare (1841), Tre vänner (1848), Amatörerna (1852), Föreläsning hos Diderot, Ryttare rasta utanför ett värdshus (flera olika kompositioner). Någon gång gick han utom detta område, exempelvis i Barrikaden, där efter striden de döde kvarligga på stridsplatsen -- ett minne från 1848 års gatustrider (1850) -- och de båda af stark dramatisk spänning fyllda bilderna Bravi (1852, två lurande banditer) och Slagsmålet (1855, köptes af prins Edvard af Wales -- framställer ett vildt slagsmål

Slagsmålet, oljemålning af Meissonier.

på en krog, se fig.; figurernas rörelse ytterst väl studerad). -- Från sina vanliga motiv fördes M. in på mera omfattande kompositioner, då han målade Napoleon III vid Solferino (i akvarell 1859, i olja 1864 -- täflan var afsedd för Versailles, men dess lilla format föranledde, att den i stället fått sin plats i Louvre). Mindre betydande är Napoleon III till häst med sina generaler (Louvre). Långt senare utförde M. sina motiv ur Napoleon I:s historia, 1806 (slaget vid Jena, 1889), Slaget vid Friedland 1807 (1875, Metropolitan museum i New York) och 1814 (Napoleon med sin stab på återtåg, en historiemålning i litet format, men af storhet i uppfattning och karakteristik, ett af den dåtida konstens mästerverk, 1864, nu i Louvre). Trots den ytterliga detaljtroheten i dessa målningar såg M. massornas rörelse i stort, hvilket gaf en ypperlig helhetsverkan. Andra krigsbilder voro Desaix vid Rhenarmén och Moreau vid Hohenlinden. -- M. målade äfven porträtt (själfporträtt och porträtt af Dumas fils i naturlig storlek, Louvre), utförde landskap, etsningar (15 blad) och skulpturer i liten skala (Duroc 1796, Härold, Sårad häst m. fl. statyetter, äfven en spis med karyatider i sten, Louvre). M. är godt och rikligt representerad i Louvre (förutom redan nämnda arbeten af Väntan, Sjungande dam, Förtroende, Mannen utväljer sin värja, Tvätterska i Antibes, Simson, Damporträtt och af en mängd studier) och likaså i Wallace-museet i London. Musée Condé i Chantilly eger Kyrassiärer från 1805 m. fl. -- M. erhöll oerhörda pris för sina målningar, men skydde å andra sidan ej heller några kostnader för sin konstutöfning. Han mottog många yttre utmärkelser. 1861 blef han medlem af Institutet, 1868 af Stockholms konstakademi. Under M:s presidium bildades i Paris 1890 konstnärsföreningen Société nationale des beaux-arts, en oppositionsyttring mot den äldre konstnärsföreningen och mot de af denna styrda årliga salongerna. Oppositionens salonger, som likaledes blefvo årligen återkommande, ha emellertid ej i väsentlig mån skilt sig från den andra konstnärskorporationens. M:s staty (af Mercié) aftäcktes 1905 utanför Louvre. Jfr monografier af Claretie (1881), J. W. Mollet (1882), G. Larroumet (1895), O. Gréard (1897) och L. Bénedite (1911). -- M:s son, Jean Charles M., f. 1848, är målare samt har utfört kabinettsstycken, påverkade af faderns stil, och bilder ur sjömanslifvet: Fiskarbåtar vända hem i storm, Räddningsbåten, Sjömansfest m. fl. ^{G--g N.} Meistergesang, Meistersinger [ma'j-]. Se Mästersång. Meister Jacob [ma'jster-], tysk arkitekt. Se Jacob, sp. 1136. Meister Stephan [ma'jster-]. Se Lochner, S. Meitei, folkstam. Se Manipur. Meitens [me'j-]. Se Mytens. Meitzen [ma'jtsen], August, tysk statistiker och nationalekonom, f. 16 dec. 1822 i Breslau, d. 19 jan. 1910 i Berlin, var 1867--82 betrodd med högre värf vid de statistiska ämbetsverken och 1875--92 e. o. professor vid Berlins universitet, där han sistnämnda år utnämndes till honor. professor. Han var god kännare af bl. a. Sveriges statistik och kartografi samt af Västgötalagen. Bland hans många arbeten må nämnas Wanderungen, anbau und agrarrecht der völker Europas nördlich der Alpen (3 bd, 1895--96). Mej, Lev Aleksandrovitj, rysk skald, f. 1822, d. 1862. Hans originaldiktning, hållen i folklig ton, var tämligen svag, likaså hans dramer; hans historiska skådespel Tsarskaja nevjesta (Tsarens brud) och Pskovitianka (Mön från Pskov) ge en falskt idealiserad bild af Ivan den förskräcklige och hans tid. Däremot var M. en utmärkt tolkare af utländska diktverk (Anakreon, Shaksperes "Stormen", Schiller, Heine, Béranger m. fl.) och omdiktade i modern form åtskilliga fornryska hjältedikter, hvaribland Igorkvädet, och "Höga visan". Samlade skrifter i 5 bd 1887 (med biografisk inledning af V. Zotov). ^{A--d J.} Mejborg, Reinhold, dansk kulturhistoriker, f. 1845, d. 1898, tog 1864 skollärarexamen och var några år lärare, men egnade sig sedan 1874 åt studiet af husbyggnadernas utveckling, som han behandlade i flera förtjänstfulla arbeten: Borgerlige bygninger (1881), Gamle danske hjem (1888), Nordiske (d. v. s. slesvigska) böndergaarde (1892) och Danske böndergaarde i 16:e, 17:e og 18:e aarh. (2 hftn, 1897, afhandlande Vendsyssels skogstrak-