Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 18. Mekaniker - Mykale / 545-546 (1913) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Milstolpe, Milsten - Miltafla - Miltenburg, kretsstad i bajerska Unterfranken - Miltiades - Miltiades 1. Forngrekisk storman - Miltiades 2. Forngrekisk storman, son till M. 1. - Miltitsch, kretsstad i preussiska Breslau - Miltitz, Karl von - Miltogramma, zool. Se Parasitflugor och Rofsteklar - Milton, orter i Förenta staterna - Milton 1. Kommun i Massaschusetts - Milton 2. Köping i Pennsylvania - Milton, John

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

vid hvarje half och fjärdedels mil, och åverkan å
dem är belagd med ansvar enligt Strafflagen.

Miltafla, tafla, som finnes utsatt vid gästgifvargård
och visar miltalet (i hela och tiondedels mil) till
nästa skjutsombyte samt huru mycket som bör betalas
i lega för häst eller båt. Byggningabalken stadgar
böter för den gästgifvare eller forman, som ej har
sin miltafla ute.

Miltenberg, kretsstad i bajerska reg.-omr. Unterfranken,
vid Main. 4,120 inv. (1905). Progymnasium, handelsskola. Sten-,
kvarn- och trävaru-industri. Besökt sommarvistelseort.

^{J. F. N.}

Miltiades (grek. Μιλτιαδης, lat. Miltiades).
1. Forngrekisk storman, son af Kypselos,
var den atenske härskaren Peisistratos’
motståndare. I följd af stridigheter på Traciska
Chersonesos i början af 500-talet f. Kr. sändes M. dit
och blef envåldshärskare (tyrannos) öfver halfön, som
han befäste med en vall från Kardia till Paktya. Han
efterträddes af Stesagoras, en son till hans halfbror
Kimon. – 2. Forngrekisk storman och fältherre, den
föregåendes brorson, f. omkr. midten af 500-talet
f. Kr. i Aten, tillhörde Filaidernas adliga släkt. 524
beklädde han arkontämbetet i Aten, men öfverflyttade
några år senare till Traciska Chersonesos för att
öfvertaga farbroderns furstevälde och förmälde sig
med den traciska konungadottern Hegesipyle. Då konung
Dareios företog sitt stora fälttåg mot skyterna (513),
tvangs M. att åtfölja honom. M:s förslag att genom
Donaubrons upprifvande bereda konungen och hans
här säker undergång omintetgjordes genom Histiaios’
föreställningar. Då han dels genom skytiska skarors
framryckande, dels genom den persiska flottans
öfvermakt i Arkipelagen såg sin säkerhet hotad,
återvände han (493) till Aten med tre krigsskepp,
på hvilka han lastat sina skatter. Där ställdes
han af sina ovänner inför rätta, emedan han varit
envåldshärskare (tyrannos), men frikändes och intog
några år senare som attisk strateg en inflytelserik
ställning under det första perserkriget. På hans
kraftiga tillstyrkan beslöt sig det attiska krigsrådet
att leverera drabbningen vid Marathon (se d. o.) 490
f. Kr. Öfverbefälet fördes af M., hvilken äfven äran
af den för Greklands frihet betydelsefulla segern
offentligen tillerkändes. Däremot misslyckades en
expedition mot de till perserna affallna öarna,
och M. blef efter återkomsten till Aten dömd att bota
50 talenter. Då han ej genast kunde åstadkomma denna
stora summa (se Talent), kastades han i fängelse,
där han dog af sina under fälttåget erhållna sår (489).
Hans lefnadslopp är i kort sammandrag tecknadt
af Cornelius Nepos.

1. ^{J. C.} 2. ^{A. M. A.}

Miltitsch, kretsstad i preussiska reg.-omr. Breslau (Schlesien).
3,692 inv. (1905). Ångkvarnar och tegelbruk.

^{J. F. N.}

Miltitz, Karl von, påflig kammarherre och tillika
kurfursten Fredriks af Sachsen agent vid det påfliga
hofvet, sändes 1518 till Sachsen i uppgifvet syfte
att till kurfursten öfverbringa Gyllene rosen (se
d. o.), i verkligheten för att, sedan Cajetanus’
(se d. o.) försök i liknande riktning misslyckats,
söka vinna Luther för Rom eller åtminstone förmå honom
till tystnad, under förutsättning att hans motståndare
afgåfvo ett liknande löfte. M:s sträfvanden i denna
senare riktning syntes till en
början, vid ett samtal med Luther i Altenburg
i jan. 1519, ha utsikt att lyckas, men blefvo
dock slutligen, efter två nya sammanträffanden
med Luther, resultatlösa. På en senare
resa i Tyskland afled M. genom drunkning
i Main, 1529. – Jfr
Seidemann, "K. v. M., eine chronologische untersuchung" (1847).

^{E. Bg.}

Miltogramma, zool. Se Parasitflugor och Rofsteklar.

Milton [mi’ltən], namn på flera orter i Förenta
staterna. 1. Kommun (township) i Massachusetts,
11 km. s. om Boston. 7,054 inv. (1905). Offentligt
bibliotek, högre skola (academy). Meteorologiskt
observatorium (på Blue hill). Stenbrott. –
2. Köping i Pennsylvania, vid Susquehanna. 6,175
inv. (1900). Järn- och spannmålshandel.

1–2. ^{J. F. N.}


Milton [mi’ltən], John, engelsk skald och politisk
skriftställare, f. 6 dec. 1608 i London, d. där 8
nov. 1674, var son till en burgen advokat, hvars
kärlek till poesi och musik mildrade den strängt
religiösa andan i hemmet. Den allvarlige och begåfvade
gossen åtnjöt en förträfflig klassisk uppfostran, dels
i hemmet, dels i S:t Pauls skola. 1625 kom han till
universitetet i Cambridge, där han förvärfvade sig
grundlig lärdom, särskildt i teologi och klassiska
språk, men icke heller försummade sin kropps
utbildning. Han blef master of arts 1632. Redan från
ynglingaåren utmärkte sig M. för sin järnflit och ett
stolt medvetande om sin intellektuella begåfning och
sedliga kraft. Med själen närd och lyft af Platons
filosofi, kände han sig invigd åt det allmännas
tjänst, kallad att förädla sitt folk genom högstämd
sång samt att omutligt häfda religiös och borgerlig
frihet. Hans ursprungliga afsikt var att bli präst,
men missnöjd med att "despotismen inträngt i kyrkan",
hvarmed han syftade på Lauds episkopalsystem, ville
han ej med en mened binda sig under kyrkans träldom,
utan beslöt att uteslutande egna sig åt vetenskapen
och poesien. Redan som skolgosse hade han börjat
dikta, hvarom parafraser af ett par Davids psalmer
vittna. Vid universitetet författade han latinska och
engelska dikter (bl. a. den högstämda julpsalmen
On the morning of Christ’s nativity, 1629,
den första dikt, där hans egen skaldeindividualitet
bryter igenom), fragmentet
The passion
och en sonett till Shaksperes ära (M:s tidigast
publicerade poem). I
An epitaph on the marchioness of Winchester (1631)
har man en förstudie till versen i "L’allegro". Det
var säkerligen ett hårdt slag för fadern, då M. afböjde
att bli präst, men han lät honom följa sin böjelse
(se dikten
Ad patrem),
och de närmaste sex åren tillbragte M. på dennes
landställe i Horton, Buckinghamshire, med fortsatta
studier, hvarunder hans mognade skaldskap uppenbarade
sig i så glänsande alster som de båda parallelldikterna
L’allegro, skildrande det muntra och ljusa, och
Il penseroso, som återger det mörka och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>