Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 18. Mekaniker - Mykale / 1153-1154 (1913) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Morton, John - Mortorp, socken i Kalmar län - Moru, negerfolk. Se Madi - Morungen, H. von. Se Heinrich, tyska medeltidsskalder 7. - Morup, socken i Hallands län - Morus L., Mullbärsträdet, bot. Se vidare Silkesodling - Morus, Thomas. Se More - Morvan, granitplatå mellan franska Nivernais och Bourgogne - Morveau, Louis Bernard Guyton de - Morven - Morven 1. Bergstrakt i norra Skottland - Morven 2. Halfö i Skottland - Morvenit, miner. Se Harmotom - Morän, geol. Se Glaciärer - Morängrus. Jökelgrus, Krosstensgrus, geol. Se Glaciärer - Moränlera l. Jökellera, Krosstenslera, geol. Se Glaciärer

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

honom detta steg många ovänner. M. var
också en af dem, som undertecknade
själfständighetsförklaringen. Efteråt var han
ordf. i den kommitté, åt hvilken uppdrogs att
utarbeta en grundlag för den nya republiken,
de s. k. konfederationsartiklarna. Han dog midt
under detta arbete. På M:s graf på kyrkogården i
Chester, Pennsylvania, restes 1845 ett ståtligt
monument, och i Independence hall i Philadelphia
har en minnestafla med M:s namn blifvit
uppsatt. Jfr O. A. Linder, "John Morton, en af
revolutionstidens svenskamerikaner" (i "Yearbook
of the Swedish-american historical society", 1907).
O. A. L-r.

Mortorp, socken i Kalmar län, Södra Möre härad. 10,119
har. 1,660 inv. (1911). M. bildar med Oskar ett
pastorat i Kalmar stift, Södra Möre kontrakt.

Moru, negerfolk. Se Madi.

Morungen [måron-], H. von. Se Heinrich, tyska
medeltidsskalder 7.

Morup, socken i Hallands län, Faurås härad. 4,500
har. 2,471 inv. (1911). M. utgör ett pastorat i
Göteborgs stift, Falkenbergs kontrakt.

Morus L., Mullbärsträdet, bot., ett släkte af träd
eller buskar af fam. Moraceæ med omkr. 10 arter i
länder med tempereradt klimat. Blommorna
sitta i enkönade hängelika ax (fig. A). Hanblommornas
kalk är 4-delad, honblommornas 4-bladig. Frukterna
äro små nötter, som äro inneslutna i ett småknöligt,
saftigt kött, bildande ett "falskt bär", uppkommet
genom sammanväxning af honblommornas till sist saftiga
och köttiga kalkblad. Dessa hallonliknande "mullbär"
(ty. maulbeere, da. morbær, af lat. morus) äro hos
M. alba L. hvita samt föga smakliga, hvaremot de
hos M. nigra L. (fig. B) äro svarta och angenämt
sötsyrliga samt med fördel använda till sylt
och till sirap (förr officinell). Mullbärsträden
odlas i varmare tempererade luftstreck i stor skala
utmed vägar och åkerskillnader. Med bladen uppfödas
silkesmaskarna. M. alba L., som har mindre blad,
antingen äggrunda och hela eller 3–5-flikiga, ojämnt
sågade, tunna och nästan glatta, härstammar från Kina
och är nu allmänt odlad i södra Europa. M. nigra L.,
urspr. från Persien, kan odlas i Sverige upp till
Stockholmstrakten och norra Uppland. Dess blad äro
större, hjärtlikt-äggrunda, 3–5-flikiga, groftandade,
tjockare och under sträfhåriga. I Skåne och på
Gottland mogna dess bär förträffligt under varma
somrar. Se vidare Silkesodling.
O. T. S. (G. L-m.)

Morus nigra: A honblomställning, B fruktställning ("mullbär").

Morus [mårus], Thomas. Se More.

Morvan ("Svart berg"), granitplatå på gränsen
mellan de franska landskapen Nivernais och
Bourgogne (depart. Nièvre, Yonne, Côte-d’Or och
Saône-et-Loire). Högsta punkten är Haut Folin
(902 m.). M. är rik på skog (mest bok, ek och
kastanjer), som dock afverkas alltför hänsynslöst
till stor fara för öfversvämningar af Seine (genom
Yonne), enär området är mycket nederbördsrikt (ända
till 1,400 mm. för år). Graniten täckes endast
af ett tunt jordtäcke, hvarför jordbruket står
tillbaka för boskapsskötseln. Befolkningen
minskas ock genom utvandring.
J. F. N.

Morveau [mårvå], Louis Bernard Guyton de, baron,
fransk kemist, f. 1737, d. 1816, blef 1760 advokat
och 1786 sekreterare vid Dijons akademi. Han lämnade
1783 h. o. h. juridiken för att egna sig åt kemien,
i hvars historia han gjort sig mest känd genom en 1787
i förening med Lavoisier, Berthollet och Fourcroy
utarbetad ny kemisk nomenklatur. Han kom 1791 till
Paris som medlem af nationalförsamlingen och följde
franska hären 1794 till Belgien. Efter återkomsten
till Paris blef han professor vid École polytechnique,
1799 generaladministratör för myntet, 1800 direktör
för École polytechnique och 1811 baron. Han öfversatte
Scheeles arbeten på franska.
P. T. C.*

Morven [må’vonj. 1. Bergstrakt i norra Skottland,
på gränsen mellan grefskapen Caithness och
Sutherland. Högsta berget, Morven, är 704 m. högt. –
2. Halfö, urspr. ö, i skotska grefskapet Argyll,
mellan Loch Linnhe och Loch Sunart, når i Ben Creach
864 m. höjd.
1 o. 2. (J. F. N.)

Morvenit, miner. Se Harmotom.

Morän (fr. moraine), geol., namn på sådana samlingar
eller sammanhopningar af stenar, klippblock,
grus och fint bergmjöl eller större och mindre
bergartsfragment i allmänhet, som uppstått genom
glaciärverksamhet och dels förekomma på ytan af och
under nuv. glaciärer (och inlandsis), dels blifvit
af forna sådana kvarlämnade på den mark, hvaröfver
dessa förr framgått. Man skiljer emellan ytmoräner,
bottenmoräner och intramoräner l. inre moräner (se
Glaciärer, sp. 1245 o. 1246). Sverige, Finland,
Danmark och norra Tyskland täckas till en ganska
betydlig del af forna moräner. Det allmänt öfver
berggrunden utbredda morängruset l. jökelgruset
samt moränleran l. jökelleran utgöra nämligen
det moränmaterial, som den skandinaviska landisen
(och enskilda glaciärer) under afsmältningsskedet
vid istidens slut kvarlämnade på berggrunden.
E. E.

Morängrus, Jökelgrus, Krosstensgrus, geol. Se
Glaciärer, sp. 1246.

Moränlera l. Jökellera, Krosstenslera, geol., ett
jordslag, bestående af en oskiktad lerig blandning
af stenar, block, lera och sand samt bildadt
hufvudsakligen genom inlandsisens och glaciärers
söndernötande inverkan på lager af kalksten och
lerskiffer, eller i allmänhet mera lösa och lerhaltiga
bergarter än urbergarterna (gnejs, granit m. fl.),
hvilka senare i allmänhet ge upphof till en mera
grusig bildning. Moränleran är bildad som bottenmorän;
de inneliggande stenarna äro ej sällan försedda med
glaciärrepor. Den förekommer med stor utbredning i
Skåne, Danmark, norra

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>