Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 18. Mekaniker - Mykale / 1369-1370 (1913) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mur, Murverk

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

tjocklek och kallas sträck-, bind- eller
koppstenar. Läggas stenarna i vinkel mot murens
framsida, uppstår ett kryss-, smyg- eller
strömlagskikt; ställas de på högkant bredvid
hvarandra, uppstår ett rullskikt. En i mur inlagd
stens begränsningsytor kallas: den öfre bygg, den
undre ligg, den främre i dagen kopp och sidoytorna
fogytor. I regel tages den största ytan till ligg. Vid
murning med naturlig sten bör dock liggytan i berget
äfven bli ligg i muren, och noga bör tillses, att
stenen väl hvilar på sin liggyta. Valet af koppyta
beror åter därpå, om stenens ändamål är att vara
löpsten eller bindare äfvensom, vid muring med ohuggen
sten, om ytan är någorlunda jämn. Fogarna benämnas
stötfogar och liggfogar, allteftersom de äro lodräta
eller horisontala. Genom stenars ojämnhet uppkomna
för stora fogar utfyllas ("skolas") väl med smärre
sten och skärf. Vid murningen söker man alltid ordna
stenarna så, att de redan genom sitt inbördes läge väl
binda hvarandra eller "göra förband". För regelbundna
förband gälla följande allmänna grundsatser: stenarna
i ett öfre skikt böra täcka stötfogarna i ett undre;
stötfogarna böra utan afsättningar gå tvärs genom
hela muren; vid hörn bör i samma skikt den ena sidan
vara löp-, den andra sträckskikt.

Fig. 1. Blockförband.

Fig. 2. Kryssförband.

Fig. 3. Polskt (gotiskt) förband.

a        b c        d Fig. 4. Pelarförband.

De olika murförbanden äro: block- l. vendiska förbandet
(fig. 1), kryssförbandet (fig. 2),
sträckarförbandet, polska l. gotiska
(äfven beklädnads-) förbandet (fig. 3),
krysslag-, smyg- l. strömförbandet,
pelarförbandet (fig. 4), rör- l. skorstensförbandet
(fig. 5) och ihåliga murars förband.

Fig. 5. Rör- (skorstens-) förband.

Vid all murning böra stenarna före inläggandet väl
rengöras från damm samt vätas, emedan stenen annars
alltför lätt suger till sig vatten ur murbruket och
dettas för hårdnandet nödvändiga fuktighetshalt
sålunda borttages (vid nyss bruten hård kalksten
undvikes dock vätningen). Äfven det färdiga skiktet
skall afdammas och vattenstänkas; sedan utbredes
murbruket jämnt öfver hela bredden, med undantag af
några centimeter närmast ytterkanterna. När så den
vattnade stenen nedlägges och skjutes intill den
näst föregående, stiger bruket upp i stötfogarna
och framtränger mer eller mindre nära koppytan. Går
bruket ända ut till framkanten, kallas fogen full,
annars hålfog eller öppen; den förra användes vid
tunnare murar och om de skola putsas, den senare
vid tjockare och om de skola fogstrykas (se nedan).
Allt en byggnads murverk bör gärna samtidigt stiga i
höjden; kan detta af någon orsak ej ske, användes
vid afsättningarna aftrappning eller förtagning.
Skall nytt murverk bringas i samband med gammalt,
eller vid olika grund, är bäst att uppföra det ena
murverket lodrätt intill det andra, utan förband.
Under arbetets fortgång måste murarna ofta afvägas
och lodas; uppkomna fel rättas genast. När muren
nått sin fulla höjd, utjämnar man densamma antingen
för att därpå uppföra en annan eller för att anbringa
täckning mot vatten, som annars lätt skulle intränga
i och skada muren. När murverket väl torkat, afputsas
(rappas) det. För att vid tjockare murar påskynda
uttorkningen, utsparas dragrör, hvilka sedan vid
putsningen igenfyllas. Man kan äfven nöja sig med
endast fogstrykning, som då bör göras med godt
cementbruk. – Murar af stampad jord, pisé-murar,
uppföras af lerblandad, ej för fet jord på sådant
sätt, att på 0,6 m. öfver marken uppförda grundmurar
jorden omsorgsfullt tillstampas inom träramar i 6–10
cm. tjocka skift. Dessa murar, som böra vara minst
0,6 m. tjocka för 3 m. höjd, få alltid en
framspringande betäckning. De användas hufvudsakligast
till uthusbyggnader. – Gjutna murar af stenstycken
och kalkbruk (se Murbruk) utföras på sådant sätt,
att i träformar af samma höjd som muren och så många
bredvid hvarandra, att hela murlängan kan gjutas på
en gång, inläggas lagervis stenstycken och väl beredt
bruk, hvarvid tillses, att allt blir som en massa. De
s. k. cendrinmurarna gjutas på samma sätt af 1 del
kalkmjöl och 5 delar stenkolsaska.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>