Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 19. Mykenai - Norrpada / 17-18 (1913) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Müller, Erik Gottlieb - Müller, Johann, tysk matematiker. Se Regiomontanus - Müller, Heinrich - Müller, Johann Sebastian - Müller, Otto Frederik - Müller, Vilhelm Andreas - Müller, Johann Gottwerth - Müller, Johann Gotthard von - Müller, Friedrich

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

körtelgångar. Alltsedan 1891 hade M. som t. f.
lärare handhaft undervisningen i histologi vid
Karolinska institutet samt utnämndes 1895 till
e. o. professor i histologi och 1899 till ord.
professor i anatomi där. M. vardt led. af Vet. akad.
1905 och af Fysiogr. sällsk. i Lund s. å. samt var
sekreterare i Svenska läkarsällskapet 1907—10.
Bland M:s skrifter må nämnas Untersuchungen
über den bau der spinalganglien
(1891), Zur anatomie der speicheldrüsen (1893),
Drüsenstudien (2 dlr, 1896-97), Beiträge zur
anatomie des menschlichen foetus (1897), Über
die befestigungsweise der extensor-sehnen an der
fussbiege verschiedener säugetiere und des menschen
(s. å.), Studien über die neuralgia (1899), Die
armarterien des menschen (1903), Die armsehnen der
säugetiere (1905), Lärobok i anatomi för sjukgymnaster
(s. å.), Zur kenntnis der flügelarterien der pinguine
(1908) och Die brustflosse der selachier (1909).
B. T-dt.

Müller, Johann, tysk matematiker. Se
Regiomontanus.

Müller, Heinrich, tysk luthersk
uppbyggelse-författare, f. 1631 i Lybeck, d. 1675 i
Rostock, blef i Rostock 1659 professor i grekiska,
1662 teol. professor och pastor vid Mariakyrkan samt
1671 superintendent. M. hörde till de kyrkomän, som,
själfva i sin åskådning helt stående på ortodoxiens
grund, dock kraftigt reagerade mot det kyrkliga
lifvets allt tydligare framträdande förstelning och
ifrigt verkade för ett varmare fromhetslifs väckande
samt härigenom bildade utgångs- och anknytningspunkter
för pietismens sträfvanden. Hans uppbyggelseskrifter,
af hvilka flera öfversatts till svenska, hörde länge
till de inom lutherska kyrkan mest lästa och äro
ännu ej förgätna. Särskildt må nämnas Himmlischer
liebeskuss (1659), de två predikosamlingarna
Apostolische och Evangelische schlusskette und
kraftkern (1663 och 1672), Geistliche erquickstunden
(1664) och den efter hans död utgifna Evangelischer
herzensspiegel (1679). Äfven som psalmdiktare gjorde
sig M. bemärkt. G. R-l. (E. Bg.)

Müller, Johann Sebastian, tysk-engelsk naturforskare,
f. 1715 i Nürnberg, d. 1783 i England, dit han
flyttat 1744. Där utgaf han under namnet John Miller
planschverken Illustratio systematis sexualis Linnæi
(1777), med 108 taflor, och An illustration of the
sexual system of Linnæus (1779-89), med 192 taflor.
C. Lmn.

Müller, Otto Frederik, dansk naturforskare af
tysk börd, f. 2 maj 1730, d. 26 dec. 1784. Blott
helt kort var han i statens tjänst, men blef dock
1781 konferensråd. 1772-78 företog han vid Norges
sydliga kuster viktiga hafsundersökningar, hvilkas
resultat han nedlade i Prodromus zoologiæ danicæ
(1776) och Zoologia danica (2 bd, 1779-84, med 80
ypperliga kopparstick; 3:e uppl., 4 bd, 1789-1806,
fortsatt af andra vetenskapsmän). Ännu viktigare
är dock Vermium terrestrium et fluviatilium sive
animalium infusoriorum historia (2 bd, 1773-74),
hvarigenom grunden lades till infusionsdjurens
systematik. Därtill slöto sig Animalcula infusoria
(1785) och Entomostraca seu insecta testacea
(s. å., med 50 kopparstick), som lade grunden till
småkräftornas systematik. Af vikt är äfven Hydrachnæ
in aquis Daniæ palustribus (1781). Som botanist
har M. mindre
betydelse, ehuru han utgaf ll:e-15:e häftena af
"Flora danica" (1775-82); dock gjorde han viktiga
rön ang. befruktningen hos algerna. E. Ebg.

Müller, Vilhelm Andreas, dansk målare,
f. 1733 i Braunschweig, d. 1816, kom 1755
till Köpenhamn som miniatyrmålare och blef
1765 "hofminiaturskildrer" samt 1773 medlem af
konstakademien. Hans arbeten åtnjöto stort anseende.
Ph. W.*

Müller, Johann Gottwerth, tysk romanförfattare,
f. 1743 i Hamburg, d. 1828, var bokhandlare i
Itzehoe (Holstein) till 1783 och åtnjöt från 1796
en pension af danska regeringen. I den på sin tid
berömda komiska romanen Siegfried von Lindenberg
(1779, flera uppl.; svensk öfv. 1802) sökte han
skämta med "sturm-und-drang"-författarna. Till
sv. öfversattes vidare "Herrarna på Waldheim" (1796),
"Emmerich" (1798) och "Herr Thomas" (1804). Se Brand,
"M." (1901).

Müller, Johann Gotthard von, tysk målare och
kopparstickare, f. 1747, d. 1830, studerade
kopparstickarkonsten i Paris (1770-76), hvarefter han
anställdes vid konstskolan i Stuttgart. En af hans
främsta elever var hans son, Johann Friedrich Wilhelm,
f. 1782, d. 1816, som utbildade sig i Paris och blef
professor i Dresden. Ett af dennes förnämsta stick
är Sixtinska madonnan efter Rafael.


Müller, Friedrich, tysk målare och skald, kallad
Maler Müller och Teufelsmüller, f. 1750 i Kreuznach,
d. 1825 i Rom, studerade i Mannheim samt var en
tid hofmålare hos hertigen af Zweibrücken och reste
1778 till Rom. Han egnade sig med ifver åt poesien
och skref i alla diktarter, äfven dramer, i hvilka
han helt och hållet sällade sig till de grundsatser,
som förkunnades inom "sturm und drang", såsom Fausts
leben (I, 1778; ny uppl. af Seuffert 1881), en af
tidens vildaste produkter, Niobe (s. å.), hvari röjes
inflytande från hans konstnärliga sträfvanden, samt
Golo und Genoveva (börjad 1776, utg. af Tieck 1811),
där han genom upptagandet af ett medeltida sagoämne
blef en förelöpare till nyromantiken och skapade
ett af riktningens bästa stycken. Af hans dikter
blefvo somliga (t. ex. Heute scheid’ ich) ganska
populära. Slutligen skref han under samma tid idyller,
dels i antik anda, såsom Der satyr Mopsus, dels med
ämnen ur tyskt bondlif, såsom Die schafschur (1775),
hållen i folkton i motsats mot den förut vanliga lärda
idyllen. Som målare tog han olyckligtvis Michelangelo
till sin förebild samt framkom med öfverspända saker,
i hvilka satan spelade hufvudrollen och som rent
af ansågos för karikatyrer. För öfrigt sysselsatte
han sig med konstens teori och arkeologi samt var en
lärd "ciceron" åt främlingar. Under en sjukdom 1781
lockades han att öfvergå till katolicismen. Ett urval
af hans verk ombesörjde Tieck (3 bd, 1811-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>