Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Myriapoda - Myriare - Myrica - Myricaceæ bot. Se Myrica coh Myricales - Myricales - Myricaria - Muricetin - Myricin - Myricitrin - Myricylalkohol
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
matstrupe, en vidare mellantarm, som intar större
delen af kroppens längd, samt slutligen en kort
baktarm, vid hvars början inmynna 1 eller 2 par
malpighiska kärl, som äro långsträckta och trådsmala
och tjänstgöra som njurar. Nervsystemet utgöres
af ett öfre och ett undre svalgganglion, genom
korta nervsträngar på sidorna om matstrupen
förenade till en nervsvalgring, från hvilken utgår en
af ett växlande antal nervknutar bestående
bukgangliekedja. Äfven ett om insekternas erinrande
sympatiskt nervsystem har iakttagits.
Fortplantningsorganen utgöras hos såväl hannar som honor
i af en långsträckt rörformig, oparig säck,
sädeskörtel (testikel), resp. äggstock (ovarium), den
senare nära mynningen af utföringsgången försedd
med parigt sädesgömme, den förra hos enkelfotingarna
försedd med två par bikörtlar. Medan
utföringsgångarnas mynningar hos enkelfotingarna
befinna sig vid bakre kroppsändan, äro de hos
dubbelfotingarna belägna vid roten af ett af de främsta
benparen. De ur äggen nyss kläckta ungarna likna
stundom alldeles de fullvuxna, men ofta ha de ett
mindre antal leder och benpar (hos dubbelfotingarna
blott 3 par), hvarefter under den med
upprepade hudombyten försiggående tillväxten
alltflera benbärande leder tillkomma mellan sista och
nästsista kroppsleden. I sådant fall kan man säga,
att ungarna genomgå ett slags förvandling.
Myriapoderna äro mestadels ljusskygga djur, som
dölja sig om dagen. Somliga äro rofdjur
(enkelfotingarna), medan andra lefva af växtämnen
(dubbelfotingarna). - Antalet kända, nu lefvande arter
öfverstiger 800. Flertalet lefver i varma länder,
där deras storlek också blir vida ansenligare än
hos oss. Fossila myriapoder äro kända redan från
paleozoiska lager. - De nu lefvande myriapoderna
kunna indelas i följande 5 ordningar: 1.
Chilognatha l. Diplopoda (se Dubbelfotingar),
2. Chilopoda (se Enkelfotingar), 3.
Schizotarsia (se d. o.), 4. Symphyla (se d. o.), och 5.
Pauropoda (se d. o.).
G. A-z.
Myriare [miriar, af grek. myrioi, tiotusen],
franskt ytmått = 10,000 ar l. 1 kvadratkilometer.
Myrica L., bot., ett släkte af buskar och träd,
hvilka föras till en egen familj, Myricaceæ.
Blommorna sitta i hängen. Bladen äro vanligen enkla och
styfva, utan stipler. Släktet har omkr. 55 arter,
förekommande hufvudsakligen i subtropiska trakter.
Den i Sveriges kärr och vid sjöstränder förekommande
M. Gale L. (se fig.) är en låg buske,
blommande på bar kvist, med spiralställda, fasta blad,
som äro kortskaftade, vigglikt lansettlika, försedda
med udd och vid spetsen lätt, men hvasst sågade,
hårbräddade och under glest småludna. Hanhängena
äro mycket större än honhängena under blomningen.
De förra äro bruna, de senare brunröda,
slutligen grönaktiga. Frukterna äro gulaktiga, sitta i
kottelika samlingar och äro, likasom bladen,
hartsprickiga. Därigenom får hela växten en stark,
aromatisk lukt, hvilket föranledt, att den fordom
användts i medicinen (herba myrti brabantici) mot
hudsjukdomar. Buskens svenska namn är pors
l. skogshumle, emedan densamma förr
varit använd i st. f. humle vid ölbrygd. Ölet blef
därigenom mera rusgifvande (narkotiskt) och
förorsakade hufvudvärk. Frukterna af M. cerifera
(Nord-Amerika) och andra arter lämna vax, som
har teknisk användning. Flera arter, särskildt M.
sapida (södra Asien), ha välsmakande frukter. Jfr
Mykodomatier. O. T. S. (G. L-m.)
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
