Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Myror
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
större kamrater. Hos vissa exotiska myrarter
har en likartad arbetsfördelning ledt till, att
somliga arbetare, som i öfrigt likna de vanliga,
ständigt stanna inne i boet och tjänstgöra som
ett slags behållare för den honungssaft, som af de
vanliga arbetarna hemförts. Mest kända bland dessa
s. k. honungsmyror äro Camponotus inflatus från
Australien samt några arter af släktet Myrmecocystus
från Nord-Amerika. De som honungsbehållare
tjänstgörande myrorna sitta sida vid sida i det
hvälfda taket till vissa af boets kamrar af högst
ansenlig storlek. Den vidunderliga uppsvällningen
af deras kräfva pressar alla andra organ mot
kroppsväggen och ger åt den ofantligt uttänjda
bakkroppen en klotrund form (se fig. 3). - Om myrornas
svampodling se art. Bladskärande myror. Frösamlande
och s. k. åkerbrukande myror omtalas i art.
Myrmicinæ. - Många myror äro rofdjur, som öfverfalla
och döda hvarjehanda smärre djur. Genom att utrota
skadeinsekter kunna de därför vara växtvärlden till
nytta, och särskildt i Kina och Amerika (jfr
Ponerinæ) har man begagnat sig af myrornas hjälp
för att skydda kulturväxter. - I sin bobyggnad visa
myrorna i högsta grad sin ovanliga förmåga att lämpa
sig efter omständigheterna, och detta i val af såväl
boplats som byggnadsmaterial och byggnadssätt. De
nomadiserande dorylinerna (se d. o.) slå sig blott
tillfälligt ner i något ihåligt träd eller annat
skyddadt gömsle, där alla de oerhördt talrika
samhällsmedlemmarna sitta sammangyttrade till en
enda klump, som i sitt inre döljer larver och puppor
och sålunda är det egentliga, af lefvande material
bildade boet. Dock lära i senare tid vissa doryliner
ha iakttagits välja sig något mindre tillfälliga,
men dock helt kortvariga uppehållsplatser i andra,
fördrifna myrors bon. Öfriga myror äro emellertid
bofasta och inreda sitt bo på mångfaldigaste sätt,
för samma art ofta högst växlande efter lokala
omständigheter. De vanligaste slagen af bon äro gångar
och kamrar, utgräfda i marken, ofta under någon ytligt
liggande sten. En högre utbildning af dessa bon äro
tufvorna, som af vissa myror (t. ex. Lasius-arter)
uppföras af ur markboet uppgräfd jord, med användning
af växtligheten till stöd. Af en del tropiska myror
anordnas ett slags klotformiga jordbyggnader högt uppe
i träden, kring någon grenklyka, öfverallt från dessa
bons yta utskjuta små groddplantor, hvilket möjligen
kan antyda, att myrorna själfva anbragt fröna där,
för att rötterna skola ge byggnaden fasthet. Ett
annat slags bon äro de, som äro utarbetade ur trä
eller bark, hvarvid framför allt af röta angripna
trädstubbar föredragas och en del af boet är förlagd
i jorden därunder. Vissa myror kunna äfven ur trä af
betydlig fasthet utarbeta sina i många sammanhängande
våningar fördelade kamrar. Så är t. ex. fallet med
släktet Camponotus, särskildt dess undersläkte
Colobopsis, där de storhufvade arbetarna spela
rollen af portvakter, i det de med sina väldiga, af
hårdt pansar skyddade hufvud spärra ingångarna till
bona. Vare sig bona äro gräfda i blotta marken eller
därtill äfven i någon stubbe, kunna de vara försedda
med en öfverbyggnad af hopsläpadt torrt växtaffall,
stundom i blott obetydlig mängd, men ofta hopadt till
en väldig stack af mer än l m. höjd och
många m. i omkrets. Stackar byggas i vårt land af
arter af släktet Formica. Såväl tufvor som stackar
afse värmeregleringen för afkommans räkning. För
den högsta temperaturen utsättas pupporna. Af
en helt annan typ äro de s. k. kartongbon,
hvilkas byggnadsmassa utgöres af söndertuggadt
trä och andra växtdelar, hopklibbade med någon
körtelafsöndring. Sådana bon byggas i vårt land i
ihåliga träd af Lasius fuliginosus, på hvars nybyggda
cellväggar ett sammetslikt ludd bildas af en svamp,
Cladotrichum myrmecophilum. Dennas i cellväggarna
växande, trådlika och förgrenade mycelium bidrar
till deras fasthet, men dess möjliga roll i myrornas
hushållning är eljest okänd. Kartongbon af fastare
beskaffenhet byggas i tropiska länder i det fria
af en mängd myrarter, tillhörande släktena Azteca,
Polyrhachis, Dolichoderus och Cremastogaster. Af
största intresse äro de myrbon af lefvande,
sammanböjda blad, hvilkas kanter äro hopfogade
medelst en tät väfnad af silkestrådar och som man
funnit förfärdigas af Camponotus senex (Brasilien),
Polyrhachis diues (Indien) samt den i såväl Indien
som Australien och Afrika utbredda Oecophylla
smaragdina.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
