Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 19. Mykenai - Norrpada / 143-144 (1913) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mytens [mejtens] Mijtens - Myteri

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

elev af sin farbror, Daniel d. ä., tillhörde 1639
Haags målargille och deltog 1656 i bildandet af det
nya målarsamfundet Pictura, hvars ordf. han i tio år
var. Hans liffulla och färgmättade porträtt förekomma
i museerna i Amsterdam: Amiral Cornells Tromp,
Haag: Familjen Stalpert, 12 helfigurer, Rotterdam:
Skalden Jacob Cats och hans hustru, Köpenhamn:
Mansporträtt o. s. v. På Löfsta bruk i Uppland ses
ännu hans utsökt vackra bild af Jean De Geer, -
5. Isaac M. d. y., den föregåendes yngre broder,
var äfvenledes målare, men man känner ingenting
vare sig om hans lif eller om hans arbeten. - 6.
Daniel M. d. y., den föregåendes brorson, son
till M. 4, f. 1644 i Haag, d. där 1688 som ordf. i
målarsamfundet Pictura. Antagligen var han elev af sin
far och fullbordade sina studier i Italien, där han
i Rom tillhörde Carlo Marattis umgängeskrets. Hans
konstnärskap kan man numera icke värdesätta,
enär alla hans målningar - porträtt och dekorativa
saker - gått förlorade, sånär som på en i Stockholms
nationalmuseum befintlig bild af en Äldre man med ett
bref i handen, målad på 1680-talet och, såsom man af
en så sen holländsk porträttmålning kan vänta, ganska
medelmåttig både i uppfattning och utförande.

- 7 Martin M. d. ä., den föregåendes kusin, son till
M. 5, f. 1648 i Haag, d. 1736 i Stockholm, inskrefs
1667 i Haags målarsamfund Pictura, men reste 1677
till Stockholm, där han hade släktingar och där han,
redan från början flitigt anlitad som porträttmålare,
stannade till sin död. M:s konstnärsgärning har
hittills näppeligen varit föremål för tillräckligt
ingående, sakkunnig undersökning. De flesta af hans
många, landet rundt kringspridda porträttstycken äro
väl nu förtecknade, men de äro dock i allmänhet för
litet kritiskt granskade, sinsemellan jämförda och
kronologiskt klassificerade, för att man skulle kunna
sägas vara fullt förtrogen med hans konst. Likväl
är det för länge sedan fastslaget, att den del
af hans verksamhet, som faller inom 1600-talet,
är afgjordt öfverlägsen den, som tar vid efter
1700. Det är också helt naturligt, att hans i den
holländska skolan rotfasta porträttkonst skulle visa
sig starkast närmast efter hans öfverflyttning till
Sverige, innan minnet af stora förebilder hunnit
blekna. Det är från denna period, som vi af hans hand
ega dels en serie rättframt uppfattade bröstbilder
och knästycken af en viss borgerlig hållning i djupa,
klara färger, dels aristokratiska helfigursporträtt
i parklandskap. Dessa senare ha redan med sin större
elegans och prakt ett släkttycke med liknande
framställningar af M:s farlige medtäflare,
Ehrenstrahl, hvars inflytande på M. med tiden
blef allt starkare - och detta ingalunda till M:s
båtnad. Det är dock under den senare perioden af M:s
konst ofta svårt nog att i hvarje
enskildt fall uppdraga en bestämd gräns mellan de två
konstnärernas produktion. Deras målningssätt tangera
icke sällan hvarandra, och det är därför ibland
icke lätt att afgöra, om man står framför ett verk
af M. eller af Ehrenstrahl, helst infattningen af
bröstbilderna i målade ovaler, imiterande stuckramar
eller trälister, är gemensam för dem båda. Därtill
kommer, att många svagare saker, som tillskrifvits M.,
väl härröra från okända konterfejare i andra planet,
hvilka gjorde sitt bästa i att imitera mästaren. Till
M:s yppersta arbeten under hans tidigare period, från
slutet af 1670-till början af 1690-talet, höra i den
på målningar af M. rika bondeska samlingen på Vibyholm
porträtten (motstyckena) af amiral Erik Siöblad och
hans hustru, Charlotta Regina Palbitzki, den förre
i stålrustning och guldbrokadmantel, stödd mot en
kanon, den senare stående i en trädgård, iklädd hvit
atlasklänning med guldbrokadrobe, samt bröstbilderna
af Gustaf Karl Banér och hans maka Ebba Charlotta
Lewenhaupt; på Skokloster bl. a. helbilderna af
Nils Bielke och hans gemål Eva Horn, båda framställda
sittande, mot parkfond - i koloristiskt hänseende två
af konstnärens allra bästa verk -, den täcka bilden
af deras promenerande lilla dotter Eva Bielke (1683);
på Fullerö Okänd man (orätt kallad "G. de Besche")
i brun dräkt och spetshalsduk. Från 1690-talet åter
härstammar exempelvis Karl G:son Bondes porträtt
på Vibyholm (dat. 1693) och Olof Rudbecks berömda
bild i Uppsala universitet (dat. 1696), där de nobla
och själfulla dragen dock i någon mån störas af en
i vaxgult dragande karnation. Eljest kännetecknas
M:s porträtt från hans bästa tid genom en blek,
distingerad karnation; senare blef hans kolorit
oklarare och grumligare. Som tidehvarfvets (jämte
Ehrenstrahl) främste porträttör spelade M. en
betydande roll. Men något större inflytande på vår
konsts utveckling fick han icke. Hans båda förnämsta
lärjungar, sonen Martin M. d. y. och Georg Desmarées,
lämnade tidigt Stockholm för att stanna utomlands, och
den återkomne Lukas von Breda, som ju f. ö. öfvergaf
konsten, höjde sig föga öfver den enkle
konterfejarens nivå. En tafvelsamling, som M. hopbragt
och som efter hans död såldes till preussiske
öfverhofmarskalken von Gotter och senare införlifvades
med de hertigliga samlingarna i Württemberg, ansågs
på sin tid mycket dyrbar, och det har klagats öfver,
att den icke bevarades åt Sverige, men att döma af de
ur densamma komna taflor, som nu ses i Württembergs
museum, var den af ringa betydelse. - 8. Martin
M. d. y., den föregåendes son. Se Meytens, M. van.
l-7. O. G-g.

Myteri (ty. meuterei, fr. mutinerie), jur.,
betecknar det fall, då underordnade personer,
särskildt soldater, sjömän eller fångar, i förening
sätta sig upp mot den eller dem, under hvilkas lydnad
de stå. Myteri träffas under olika förhållanden af
mycket olika straff. Riktas myteriet mot offentlig
myndighet, hemfalla deltagarna efter omständigheterna
under strafflagens stadganden om våld å ämbets- eller
tjänsteman eller våldsamt motstånd vid offentlig
förrättning eller samma lags bestämmelser om uppror
och upplopp, eller ock bli de allenast straffbara i
disciplinär väg. För krigsmän gälla

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>