Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 19. Mykenai - Norrpada / 201-202 (1913) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Målsman - Måltid

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

anstalten ytterst på det förtroende, som denna lyckats
förvärfva. Äfven mot missledda eller tredskande
målsmän kan t. o. m. en enskild energisk skolledning
oftast göra sig gällande, och tvister i detta
hänseende förekomma mycket mindre ofta än hvad
som kunde förmodas. Rättegång har i dylika fall
mycket sällan behöft tillgripas. 1. A. W.
2. J. C.

Måltid. Ordet maltidh förekommer redan i Magnus
Erikssons stadslag i ordets nuvarande betydelse,
men det har urspr. betydt: tid för intagande af ett
mål. Dessa tider ha betydligt växlat. Egendomligt nog
ha de grundsatser för måltidernas ordnande - och ett
sådant ordnande har följt hvarje civilisation -, som
den moderna hygienen gjort gällande, mer eller mindre
medvetet iakttagits redan i gamla tider. Hufvudmålet
har antingen förlagts till omkr. dagens astronomiska
midt eller sparats till aftonen efter det egentliga
dagsarbetets slut. - Hvilka tider egypterna hade för
sina måltider, veta vi knappast, men däremot ej så
litet om deras mat och dryck samt om arrangemangen vid
deras fester med strängaspel och blomsterdekorationer
(jfr t. ex. fig. 7 å pl. V till art. Egypten). Äfven
från de äldre semitiska folken, särskildt från
deras hoflif, ega vi dylika bilder. Hos indiska och
kinesiska författare saknas ej heller beskrifningar
på måltider. Rikare eller åtminstone mera bekanta
äro källorna för vår kunskap om de klassiska folkens
mattider, matordning och bordsseder. Grekerna åto sin
första frukost (akratisma) tidigt på morgonen, strax
efter uppstigandet; den bestod mestadels af bröd,
doppadt i outspädt vin; andra frukosten (ariston),
bestående af varma och kalla rätter, intogs mellan 10
och 12 f. m.; hufvudmåltiden (deipnon 1. dorpon)
kl. 4 e. m. eller senare. Fattigt folk fick vid dessa
mål, som kanske för dem ej blefvo så regelbundna,
nöja sig med gröt af rågmjöl. Bröd förutsatte en något
bättre ekonomisk ställning. När man så hafva kunde,
åtos därtill grönsaker, fisk (i synnerhet hafsfisk,
hvilken, som Aristofanes vittnar, var mycket dyr),
kött och vildt; man afslutade måltiden med fikon,
mandel, nötter, bakverk, ägg och ost. Vinet
var med undantag af det, som användes till den
s. k. "gudsskålen" - hvilken f. ö. äfven hos oss
förekommit ända in i nyare tider - vattenblandadt
och intogs först efter måltiden, då dryckeslaget
(symposion, se d. o.) vidtog;
symposiet (se fig. 1) kunde draga långt ut.


Fig. 1. Symposion, efter en fornromersk
målning. (I midten guden Komos dansande.)

Småningom steg måltidslyxen, i synnerhet
i Stor-Grekland (jfr Sybaris) och på Sicilien
samt i Mindre Asien, och männen lågo till bords
allt längre. T. o. m. spartanerna bortlade sin forna
enkelhet, och den "svarta soppan" blef hos de mera
framstående snart blott en skåderätt. Endast några
herdefolk i det inre af Grekland behöllo fädernas
måttlighet. - Äfven i Rom och det öfriga Italien
voro måltiderna tre: jentaculum, som intogs vid
5- eller 6-tiden på morgonen och hos de burgnare
klasserna bestod af bröd, torkad frukt, mjölk, ägg,
oliver, ost; prandium (däraf it. pranzo, middag)
omkr. kl. 12 med kött, fisk, skaldjur o. d.; coena
(cena) kl. 3-4 var en måltid i tre afdelningar, af
hvilka den första (gustatio) skulle reta aptiten,
den andra (cena i inskränkt bemärkelse) hos de
obemedlade bestod af l, hos de rikare af 6 till 7
rätter, mest kött; därefter inträdde en paus, då
man offrade åt larerna (se d. o.); slutligen kom
desserten (secundæ mensæ). Symposiet hette hos
romarna commissatio. Man drack vinmust (mulsum) och
(kryddadt) vin med varmt vatten, sällan oblandadt
vin. Naturligtvis åt gemene man mycket enklare -
hufvudsakligen spältgröt (puls), liksom vår tids
italienare makaroner eller polenta. På republikens
sista och kejsardömets första tid steg bordslyxen
oerhördt. Vid festmåltider förekommo matsedlar. Ett
ryktbart exempel är uppkomlingen Trimalchios måltid,
sådan den beskrifves af Petronius (se d. o.). Och
flera af rikets provinser, i synnerhet i östern,
öfverträffade själfva Rom i detta hänseende. -
När germanerna inbröto i romarriket, bibehöllo de
merendels sina gamla mattider med hufvudmåltiden
förlagd till aftonen. Lyxen under den bysantinska
tiden var förfärande stor. Mot slutet af medeltiden,
efter upptäckten af Amerika och i början af nyare
tiden uppdrefs konsten att äta till en oanad
höjd. Kejsar Karl V liksom hans fiende kurfursten
Johan Fredrik af Sachsen var frossare. Emellertid
gjordes arrangemangen stundom, efter våra begrepp,
allt annat än trefliga.


Fig. 2. Måltidssällskap, sittande med
bordskifvan i knäet. Miniatyr i Rudolf von
Ems’ världskrönika (ett manuskript från år 1383).

Så hade man ibland lösa
bordskifvor, som gästerna höllo på knäna (fig. 2). Man
begagnade länge själfva duken att torka mun och
händer; så lades öfver själfva duken mindre

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>