Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Måltid - Månad - Månadsbesked, krigsv. Se Besked - Månadsblindhet. Se Månblindhet - Månadskalf, med. Se Mola - Månadsmedium - Månadsmönstring. Se Mönstring 2 - Månadsrening, med. Se Menstruation - Månadsros, bot. Se Rosa - Månadssmultron, bot. Se Fragaria - Månads-stenar - Månar, Drabanter, astron. Se Biplaneter och Satellit - Månatlas, en samling af månkartor. Se Loewy, sp. 967, och Månen - Månbergen - Månblindhet - Måncirkeln. Se Metonska måncykeln - Måncykel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
stort barbari i alla samhällsklasser var rådande i
fråga om mat och dryck - den senare var mest brännvin
-, har man i senare tider i de högre stånden följt
de franska sederna. Ett slags smörgåsbord (zakuska)
inleder dock ofta middagen. - I Sverige synas från
början ha förekommit två hufvudmåltider, daghvarder
(af dagh och varder, mat, måltid) - numera betyder
dagvard (daver 1. davre) frukost på förmiddagen -
och natvarþer, aftonvarden mot kvällen. Men utan
tvifvel stack man snart emellan med smärre måltider,
som frukost (ordet är från tyskan) tidigt på morgonen
och något, som motsvarade hvad som i södra Sverige
kallas merafton, mellan middags- och aftonmålen
(de senare kl. 7-9). Under vikingatiden lärde man
sig nog från södern att äta rikligare, och under
medeltiden härmades både jutska och tyska mat-
och dryckesseder. På Trettioåriga krigets tid hade
man kommit till en rent af förfärande lyx i detta
hänseende, såsom bl. a. framgår af beskrifningen i
"Theatrum europæum" och i Meierns "Acta executionis"
på den öfverdådiga fest med 120 rätter utom frukt
och konfekt, som af pfalzgrefven Karl Gustaf 1649
gafs i Nürnberg med anledning af westfaliska
freden. Så småningom inkom i synnerhet efter Gustaf
III:s tronbestigning äfven i Sverige det franska
bruket. Numera torde i städerna hvardagsvis middagen
hos de burgnare intagas kl. 3-5, på landet och hos
arbetsklassen kl. 12 midd. Ätes middagen senare
än kl. 5, intages ofta ett mellanmål på e. m., det
eng. five o’clock tea. Vid sen middag brukas äfven
lunch kl. 12-1. Festmåltider framskjutas ofta till
7 à 7,30 e. m. Smörgåsbord blir småningom vid dem
sällsyntare och förtärandet efter måltiden af starka
drycker allt inskränktare. Den i alla länder mera
framskjutna tiden för hufvudmålet torde ej vara
utan sammanhang med en förbättrad artificiell
belysning. - Litteraturen är naturligtvis
särdeles rik; här må nämnas endast Gerda
Cederblom, "Ett bidrag till det dukade bordets
historia" (i "Fataburen", 1912, h. 4; 1913).
J. C.
Månad, astron., månens omloppstid under dess rörelse
kring jorden. Då månens omlopp kan anses fullbordadt
på flera olika sätt, finnas också flera olika slags
månader. Se Astronomisk månad. - Med
solmånad förstås 1/12 af årets längd, d. v. s. något mer
än 30 d. 10 t. 29 m. 4 s. Den borgerliga månadens
längd är beroende af den borgerliga tidräkningen
(se Hedjra, Kalender och Kronologi, där olika
slag af borgerliga månader och deras namn anges). Vid
affärsaftal räknas en månad ofta liktydigt med 30
dagar (likaså i rättegångsärenden, jfr k. förkl. af
23 mars 1807, punkt 42); undantagsvis sättes den
lika med 4 veckor (s. k. "brackmånad"). (B-d.)
Månadsbesked, krigsv. Se Besked.
Månadsblindhet. Se Månblindhet.
Månadskalf, med. Se Mola.
Månadsmedium af ett meteorologiskt element, t. .ex. af
lufttrycket, temperaturen, vindstyrkan o. s. v.,
är det aritmetiska mediet af alla dygn-media
för detta element, tillhörande en och samma
månad. Jfr Medelbarometerstånd, Medeltemperatur och
Medelvärde. (N. E-m.)
Månadsmönstring. Se Mönstring 2.
Månadsrening, med. Se Menstruation.
Månadsros, bot. Se Rosa.
Månadssmultron, bot. Se Fragaria.
Månads-stenar, i österländsk folktro vissa ädelstenar,
som inverka på människan och hennes öden i vissa
bestämda månader, enligt följande lista: jan. -
hyacint, febr. - ametist, mars - jaspis, april -
safir, maj - agat, juni - smaragd, juli
- onyx, aug. - karneol, sept. - krysolit, okt.
- beryll, nov. - topas, dec. -. rubin.
Denna tro är ej heller för Västerns folk
alldeles främmande, och man ser ännu
stundom i guldsmeds- och bijouteributiker
sådana stenar infattade och sorterade.
J. C.
Månar, Drabanter, astron. Se Biplaneter
och Satellit.
Månatlas, en samling af månkartor. Se
Loewy, sp. 967, och Månen.
Månbergen (af arabiska författare kallade Djebel
el Komr) var länge på Ptolemaios’ auktoritet,
hvilken förlade Nilens källor dit, benämningen på en
bergskedja, som man antog sträcka sig tvärs öfver
Afrika från Kap Guardafui till Beninviken. Nyare
forskningar ha ådagalagt, att i de trakter, dit
de gamle geograferna förlade Månbergen, väl finnas
åtskilliga bergssystem, åtminstone i östra Afrika, men
inga större bergskedjor. Somliga se i M. bergen v. om
Victoria Njanza, andra det abessiniska berglandet,
andra åter anse namnet sakna all motsvarighet i
verkligheten. J. F. N.
Månblindhet, veter., en på ett smittämne
beroende, periodiskt uppträdande ögonsjukdom
hos häst. Sjukdomen, som fått sitt namn däraf,
att man ansåg dess periodicitet stå i samband med
månskiftena, förekommer i Sverige egentligen endast
hos importerade hästar, men är däremot vanlig i
en del andra länder. Den angriper företrädesvis
regnbågshinnan, strålkroppen (ciliarkroppen)
och kärlhinnan, och symtomen äro vid dess första
uppträdande ljusskygghet, stark rodnad af bindehinnan
med tårflöde och en flockig eller varig fällning
i främre ögonkammaren. Det första anfallet går
vanligen snart tillbaka, men efter 4-6 veckor
(stundom först efter flera månader) uppträder
sjukdomen på nytt, förvärras vanligen för hvarje gång
och leder slutligen till fullständig blindhet. Det
angripna ögat förminskas därigenom, att spänningen i
ögongloben aftar, ögat synes insjunket, och på det
öfre ögonlocket bildas ett tvärgående veck, så att
ögonspalten blir mera trekantig. Dessa tecken äro
nästan de enda, som under mellanperioderna kunna ge
anledning att misstänka sjukdomens förekomst. Ehuru
månblindhet icke, som man förr allmänt ansåg, är
ärftlig, kan möjligen en viss disposition ärfvas,
som gör djuren lättare mottagliga för smittan. Något
specifikt botemedel känner man ej, utan behandlingen
är rent symtomatisk. E. T. N.
Måncirkeln. Se Metonska måncykeln.
Måncykel kallas en period af 235 lunationer, som
i det närmaste motsvara 19 julianska år och efter
hvilkas förlopp således nytändningarna tillnärmelsevis
återkomma på samma dagar af året (jfr
Gyllental och Kronologi). Äldre kronologer skilja, enligt
Dionysius’ och Bedas föredöme, mellan den egentliga
måncykeln, hvarmed de förstå den af judarna använda,
och den i kristna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
