Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Människan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mindre, rörelserna äro mjukare. Under den senare fasen
af den bisexuella barnaåldern blir, som ofvan nämnts,
längdtillväxten öfverlägsen breddtillväxten. Denna
skillnad framträder tidigast och starkast hos
flickan. Därvid synas särskildt lemmarna växa starkare
i längd än i tjocklek. De flesta ledgångarna bli
knöliga. Alla kroppsproportioner ändras och med dem
äfven de moraliska och intellektuella egenskaperna,
skiljaktiga för de båda könen. Gossen sliter sönder
sina kläder på gärdsgårdarna, flickan hoppar hage
och leker med dockor. Den antydda skrangligheten
i växten fortfar, och öfriga förändringar fortgå,
synnerligast märkbara hos flickan, till fram mot
puberteten. Först efter det 15:e året börjar äfven
gossen att växa starkare och skjuter efter hand i
själfva verket förbi flickan, så att vid tiden för
längdtillväxtens fulländning (20:e-25:e-30:e året)
har mannen en genomsnittslängd af 170 cm. och kvinnan
160 cm.
Som ofvan nämnts, förhålla sig könskörtlarna under
den bisexuella barnaåldern indifferenta, för att
först vid pubertetens inträde (16:e-18:e året,
tidigare för flickan än för gossen) bli aktiva. I
samband med könskörtlarnas inryckande verksamhet
aptera sig äfven många af kroppens öfriga organ på
ett definitivt och ändamålsenligt sätt - olika för
de skilda könen - för att tjäna fortplantningens
ändamål. Med dessa för puberteten kännetecknande
förändringar aflägsnar sig såväl den manliga som
den kvinnliga kroppen från barnaålderns urspr.
gemensamma form, endast med den skiljaktigheten,
att hos mannen, som skall kämpa utåt för familjens
bestånd, öfverväger den individuella prägeln,
under det att hos kvinnan, som skall vårda barnens
utveckling i hemmet, framträda artens särmärken i
renare form. Mannen är i och för sin naturliga uppgift
i regel större och starkare, företer en mäktigare
skuldergördel och bredare och kortare bröst, liksom
skelettet och hela muskulaturen äro kraftigare,
denna senare på ytan tydligare utmejslad, äfven på
grund af en ringare mängd underhudsfett. Däremot eger
kvinnan - äfven på grund af sin naturliga uppgift -
större höftbredd, i följd af bäckenets rymlighet;
muskulaturen är svagare och underhudsfettet rikligare,
hvarigenom kroppens hela teckning blir mjukare,
rundare och detaljfattigare. Huden är därjämte
hos kvinnan tunnare, glattare och i regel äfven
ljusare än hos mannen. Hufvudhåren äro hos kvinnan,
kroppshåren hos mannen kraftigare utvecklade, hvartill
hos den senare kommer skägget. Genom struphufvudets
förstoring erhåller mannen en djupare stämma. Genom
bröstkörtlarnas och den dessa omgifvande fettväfnadens
utveckling erhålla kvinnans bröst sin karakteristiska
gestaltning. - De ofvan angifna data beträffande
tiden för könsmognadens inträde och utvecklingen af de
sekundära könskaraktärerna gälla endast kulturfolken
och närmast de nordiska. Anmärkningsvärdt är nämligen,
att utbildningen af de sekundära könskaraktärerna
stiger med den fortskridande kulturen, under det
att tidpunkten för puberteten inträder senare i de
kultiverade länderna än hos naturfolken.
Som ofvan antydts, fortskrider utvecklingen
af kroppens skilda delar mot manbarhetsåldern
progressivt. Dock saknas ingalunda exempel på
regressiva metamorfoser (förändringar) i samband
med kroppens utbildning. Härvid är särskildt
af stort intresse att följa förändringarna i
vissa körtlar för "inre sekretion" (se Körtel),
d. v. s. sådana körtlar, som tömma sitt sekret i
kroppens cirkulerande vätskor för att härigenom
verka reglerande på kroppens allmänna kemiska
konstitution. Hvarje större tidsperiod i barnets
utveckling eger sitt speciella särmärke med hänsyn
till kroppens kemiska sammansättning och eger därför
också i vissa af sina körtlar för inre sekretion
ett korrektiv mot anhopningen i organismen af för
denna skadliga intermediära omsättningsprodukter
eller ett determinerande moment för utlösningen af
vissa fysiologiska processer. Under senare hälften af
första lefnadsåret, alltså motsvarande ungefär slutet
af dibarnsåldern, då barnets kost ändras, försvinna
de s. k. Zuckerkandlska biorganen, som utgöra dylika
körtlar och ha sitt läge tätt framför kroppspulsådern
i buken. Den inre bröstkörteln (thymus) är under
det första lefnadsåret fullt utvecklad, men når
sin omfångsrikaste utbildning i 2:a och 3:e året,
hvarefter den står till sin tillväxt stilla under
en längre period för att slutligen vid puberteten
återbildas. Spår af densamma kunna dock iakttagas
långt in i sena ålderdomen. Med könsmognadens
inträde bli emellertid själfva könskörtlarna
äfven körtelorgan för inre sekretion. I denna
egenskap, som verkar bredvid deras uppgift att
producera könsceller, utöfva de ett säkerligen
mycket väsentligt inflytande på könslifvet. - Ofvan
nämndes, att luktsinnet påfallande tidigt träder i
verksamhet. Med ansiktets förstoring och näshålornas
utvidgning kommer emellertid luktslemhinnan att
stå relativt tillbaka och blir slutligen hos den
fullvuxna kulturmänniskan genom fortskridande
förminskning mer eller mindre rudimentär. Denna
regressiva metamorfos sammanhänger äfven därmed, att
den del af hjärnan, där luktsinnets och närbesläktade
förnimmelser framträda för medvetandet och hvilket
område är storhjärnans utvecklingshistoriskt äldsta
parti, oafbrutet reduceras jämsides med hjärnans i
öfrigt tilltagande förstoring. Med utvidgningen af
intelligensens materiella underlag försvinna alltmer
de instinktiva organen för uppsökandet och vinnandet
af kroppens näringsmedel
Såsom ofvan antydts, flyta efter hand de fysiologiska
förändringar, som kunna iakttagas under tillväxt-
och mannaåldern, öfver i de tillstånd hos kroppens
skilda organ, som känneteckna involutionen,
senescensen, den s. k. gubbåldern. Ingen
generell åldersgräns kan sättas mellan den fulla
mannakraftens period och involutionens inträde;
ty den växlar inom de vidsträcktaste gränser
mellan skilda individer beroende på individuella
konstitutionella förhållanden, på lefnadsyrke
samt på olika tillvaratagande af en sund kropps
förutsättningar. En af de centralaste förändringarna
vid senescensens inträde utgöres af en förminskning
af cirkulationsapparatens - hjärtats och blodkärlens -
prestationsförmåga; och många skäl tala för, att detta
tillstånd i väsentlig mån framkallas af rubbningar i
körtlar för "inre sekretion" (såsom sköldkörteln,
binjurarna o. s. v.). Ur cirkulationsorganens
försvagande kunna öfriga ålderdomsförändringar,
på grund af nedsatta nutritions- och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
